Tiingelinn

Här var precis efter operationen och alla mina sladdar och infarter var kvar. Kunde inte röra mig heller fö benen var bortdomnade av bedövningen än. Redan här började jag amma henne.

Grattis brickan!

En trött pappa och bebis!

Puss!

Hej finisar!

Nu tar jag mig tiden och skriver min förlossningsberättelse äntligen!

Fredagen den 1:a september flyttade jag och Marcus in i vår nya lägenhet. Jag var höggravid och min graviditet var precis fullgången ( vecka 37+0) . Jag blev tillsagd Hema tiden att ta det lugnt men jag sprang i trappor och höll på och donade hela, hela tiden, Vi fortsatte dagen efter på lördagen och även söndagen. Hade inte rört på mig och ansträngt mig så mycket under hela min graviditet som just då.

Söndag kväll hade jag och Marcus det så mysigt. Vi låg och gosade och somnade tätt intill varandra. Innan det hade vi varit på min vän Jennifers 20 års kalas. Hon fyller egentligen den 4:e men hade kalas den 3:e eftersom det var söndag. Vid 3 tiden på natten mellan söndag och måndag vakande jag och gick upp och kissade. Sedan la jag mig i sängen igen och kände att det blev helt blött. Det blev en stor pöl och jag väcker Marcus och säger att ” Marcus jag tror vattnet går” han vänder sig nyvaken mot mig och säger, ” Nej Linn det är nog inte det” sedan lägger han sig och börjar sova igen. Jag själv blir lite orolig trots allt så jag ställer mig upp och det forsar vatten på hela golvet.

Jag väcker Marcus igen och säger Marcus det forsar, han ställer sig upp ur sängen och inser att det faktiskt är vattnet som har gått. Jag ringer förlossningen och de säger att vi ska komma in direkt. Detta är alltså runt 3 tiden på ”morgonen” den 4: e september.

Den 11 september, precis en vecka senare hade vi bokat datum för kejsarsnitt. Anledningen till det var att våran bebis låg i säte och vändnings försöket misslyckades. Eftersom jag är förstföderska tyckte de inte att jag skulle föda i säte för jag kunde gå sönder och så plus att vår bebis uppskattades vara lite mindre än en ” normal” ( av skyr att skriva så men gör det för ni ska fatta) bebis och det kunde vara riskfyllt för henne att födas bak och fram, hehe.

På väg in till förlossningen fick jag extrema värkar. Det kändes verkligen som mensvärk när den är som värst och sedan värre än så. Dock trodde jag det skulle göra ännu ondare så man trodde man skulle dö typ men så illa var det inte enligt mig men ont hade jag!

Väl inne på förlossningen fick jag först väga mig och min vikt var 61 kg med skor, kappa och allt så ungefär 60 kg uppskattades jag till. Jag gick alltså upp 12 kg under min graviditet. ( Vet inte vad jag väger nu för har ingen våg, haha)

Jag kom in på ett förlossningsrum och de kollade hur öppen jag var. Tror det var 2 cm bara. Hur som helst så gjorde de iordning mig för operationen på en gång med infarter och allt. Sedan skulle jag köras ner direkt och göra snittet typ 10 min efter att vi kom in.. MEN det var ju natten mellan söndag och måndag… När det är som absolut minst personal så det fanns inte någon narkosläkare ledig. Jag fick lite panik då när de sa att jag skulle ligga och vänta.

Denna väntan var det värsta, jag fick ligga och ” lida” i onödan för de inte hade personal. Fick samma spruta som vid vändnings försöket för att värkarna skulle avta men de blev bara starkare och starkare. Jag fick sprutan 2 gånger till men det hjälpte inte. Usch detta var det värsta under hela förlossningen tror jag. Bi effekten av sprutan var att jag skakade massor och fick hjärtklappning, var hemskt. Plus att sprutan gjorde så himla ont och jag hade panik. När de skulle ge mig den en 3:e gång så började jag grina och Bah ” jag vill inte” då hade vi någon hemsk barnmorska, var 2 st som var med där inne och hon Bah ” sluta grina för en liten spruta vi måste ge dig den och göra vårt jobb” då sa jag bara ” jag förstår det men jag är rädd och har ont” och hon bara ” det här är ju inte så illa” va så sjukt otrevlig och den andra barnmorskan fick typ ursäkta henne, usch!

Hur som helst, den sista sprutan hjälpte inte och man såg hur stressad förlossningsläkaren var när hon såg mina värkar på ctg kurvan så tillslut sa hon ” Det här går int längre vi får ringa in jouren” Sagt och gjort.

När jouren kom kördes jag ner till operationen. Jag var jätterädd och mina tårar bara rann men Marcus fick mig att känna mig lugn. De gav mig ryggmärgsbedövningen och från att jag fick den tills att Tindra var ute tog 15-20 min! Hela själva förlossningen. Blev ju akut kejsarsnitt som ni förstår, hehe.

Under ingreppet var jag vaken hela tiden. Eftersom att allting gick så fort och var så akut hade de inte riktigt koll på min vikt så fick för mycket ryggmärgsbedövning så jag blev bedövad upp i lungorna så jag inte kunde andas typ så fick ha en sond eller vad det heter i näsan med syrgas. Jag har ju alltid haft lågt blodtyck med och det gick ner massor av bedövningen så jag höll på att bli medvetslös flera gånger men då sa jag till och då sprutade de in något i min arm som gjorde att det gick upp igen ( typ 4 gånger under 15 min).

Jag kände ingenting alls under ingreppet. Alltså ingen smärta. Man kunde att det rörde sig och att det trick lite mot revbenen men jag hade aldrig ont. Hade ju massor med bedövning. Dick var jag rädd hela tiden. Marcus höll mig i handen och sa fina saker till mig hela hela tiden.

Tillslut så hörde vi skriket! ( Kl 06:14 den 4:e september på min bästa väns 20 års dag) Det var helt, helt magiskt! Sedan kom en läkare och visade upp våran prinsessa och tårarna bara rann. Jag han se henne 5 sekunder typ och jag tyckte redan då att det var det finaste jag sätt. Sedan tog de med sig henne och Marcus ut och Marcus fick klippa navelsträngen, hans kommentar oms et var ” Det kändes som att klippa i bacon” . Jag fick ligga kvar och bli igen sydd. Var så tråkigt verkligen. Första timmen var Marcus alltså själv med Tindra.

När han kom in med henne till mig sedan när jag låg up upp vaket så la han henne på ett bröst, trots att jag var helt bedövad och hade massor med slangar. Först då såg jag att det var en liten tjej, på de där 5 sekunderna hann man inte se det, haha. Hon började redan då amma direkt och det var helt fantastiskt för mig.

Känslorna jag fick var helt magiska. Jag var i en egen bubbla och bara grät av lycka. Det var det finaste ögonblicket i hela mitt liv. Folk säger att alla överdriver och att man inte får de där moderskänslorna direkt och bla bla bla men det fick jag! Jag har älskat Tindra från första stunden. Hon är det finaste och mest underbara som finns i hela världen. Jag och Marcus bara tittade på varandra och på henne och jag insåg att nu var livet komplett. Tiden stod helt stilla och jag visste knappt om det var dag eller natt.

Puss och kram!