Tiingelinn

Hej finisar!

Detta inlägget kommer bli väldigt personligt och öppet och inte speciellt kul kanske men jag känner att jag behöver dela med mig av detta. Den 7:e april var jag med om något som förändrat hela mitt liv. Jag och mamma var på drottninggatan i Stockholm på det kom skulle bli vår underbara mor och dotter weekend men som blev vår mardrömsresa som präglar mig hårt i vardagen nu flera månader efter. Läs om hela dagen berättad av mig här.

Finns även ett kort klipp från svt här.

Det vi var med om tillsammans med tusentals andra människor är något fruktansvärt ingen ska behöva vara med om. Att ringa sin pojkvän och säga ” älskling jag kanske dör” att se mammor sitta och gråta med sina små barn i famnen och känna sig helt hjälplösa, att inte veta vad som kommer hända och vara på helspänn timme efter timme.. Som sagt läs inlägget jag skrev dagen efter händelsen.

Jag har fått ett socialt problem nu efter händelsen och det är att jag är rädd och reagerar på ljud. Gråter när jag skriver om detta för det är så himla jobbigt och det är omöjligt att komma ur det. Jag söker alltid upp närmaste utgång på alla platser jag befinner mig på för att vara redo att fly. Jag mår svin dåligt av att vara i stora folkmassor eftersom det var det jag var i Stockholm, jag trivs inte i Stockholm längre, har besökt staden 2 gånger sedan det hände och är på helspänn hela tiden.

Igår när vi var på ikea var det någon person som skulle rycka i handtaget till en nödutgång så det började tjuta ett larm. Jag fick panik av det och sprang ut ur varuhuset med panik. Det kommer någon konstig känsla i min kropp jag inte kan kontrollera.

Jag kan även bli rädd för lastbilar när de åker förbi mig för jag får för mig att de ska köra på mig. Men framförallt ljud, buller ljud och tjut ljud, när någon tappar en lastpall inne på Coop, osv osv. Allt sådant gör mig rätt och obekväm. Även sirener. Vet inte en det är något ljud som fastnat i min hjärna förknippat med 7:e april tror jag. Det var poliser, ambulanser och tjut från dem överallt.

Drömmer hela tiden om att jag blir utsatt för nya terror dåd, eller ja att jag är med när vårt land blir utsatt. En återkommande dröm är att jag är inne på Marieberg galleria i Örebro och shoppar och så låser någon alla dörrar och folk börjar skjuta där inne. Har drömt den drömmen säkert 10 gånger på riktigt. Drömde den i natt och mådde så dåligt när jag vaknade. Vill få ett slut på detta.

Terroristerna lyckas ju verkligen när de sätter spår i folk som mig och säkert många andra. Även fast vi klarade oss, även fast ingen anhörig till mig omkom vilket är det absolut värsta som kan hända i sådana situationer och sätter det hårdaste spåret så har de gett mig någon hemsk special fobi som jag inte blir av med!

Jag hoppas att detta går över när jag inge är gravid längre, vet att man kan vara extra känslig och konstig under graviditeten så hoppas innerligt på det.

Detta är något som präglar mig varje dag och jag vet inte hur jag ska få stopp på det!

Puss och kram!