Hej finisar!
Har ni någon gång känt en känsla av att aldrig räcka till? Tror det är en känsla man känner som förälder någon gång ibland. Min dotter förtjänar allt på jorden och när jag tex är sjuk och inte kan vara lika glad och busig som jag brukar, utan ligger brevis henne på golvet istället för att krypa runt och leka lejon känner jag att jag inte räcker till tillexempel.
Det jag känner just nu är verkligen hur jag inte hinner med livet och måste prioritera och hur jag än gör kommer jag att inte räcka till. Jag måste jobba precis som alla andra, jag kan inte prioritera bort mitt jobb för då tjänar jag inga pengar. Det kan verka lätt men det är slitigt som tusan att vara så kallad ” influenser” man får liksom se till att få uppdrag så man tjänar pengar, allt hänger på en själv att ligga i och vara driftig. Sedan har jag ju Tindra, min underbara dotter. Just nu är det så mycket i hennes liv efter min och Marcus separation och så. Får en klump i magen över att hon och jag ska flytta nu igen. Men jag vet hur bra det kommer bli, en trygg och fast punkt där vi ska bo länge, kanske tills dagen vi skaffar ett hus och har en man som vill bo i huset med oss. Det känns så rätt verkligen med nya lägenheten.
Sedan alla vänner och familj. Gud jag känner verkligen att jag inte hinner, jag vill så mycket, jag vill ses, det vill jag verkligen men hur ska man hinna, när ska jag acceptera att man inte kan göra allt man skulle vilja?
Jag har extremt mycket motgångar och har haft det senaste, det blir lite bättre, sedan drar något annat ner sedan händer något lite bra sedan händer något mycket värre och sådär håller det på. Men jag tror verkligen på en nystart här i samband med flytten, gud vad vi har väntat på detta!
Jag har en video på Tindra som jag sitter och tittar på i stunder som denna när jag saknar henne och verkligen ligger och tänker ” vad gör hon just nu” Hon skrattar och är så go på videon, min prinsessa. Sedan är jag ju lite sådär nykär som man kan njuta av då och då. Låta dessa små lyckohormoner få göra än glad!
Idag är det en dag jag bara kommer att packa och jobba och strukturera på. Liksom försöka få lite ordning, detta ska jag göra då, detta då, jobb saker, planera in när jag ska kunna plugga körkortsteori, när jag kan träffa vänner utan att vara stressad och må dåligt, hur jag ska kunna vara så mycket som möjligt med Tindra så det blir så lite tid som möjligt på föris eftersom jag vill vara med henne när hon är hos mig, ja men ni förstår.
Tillslut kommer allt bli bra det vet jag. Är så mycket jag skulle vilja säga till er, till mina vänner, till alla, som jag bara håller inom mig, men så får det vara. Jag önskar bara att ni skulle förstå vad jag går igenom.
Är så glad och tacksam för så fina ord om mig och Tindra dagligen, det betyder massor!
Puss och kram ”
Åhh, så fin kappa! Vart kommer den ifrån? Superfin verkligen!
Förstår också känslan av att känna sig otillräcklig, känner samma emellanåt och att man inte är tillräckligt för sitt barn eller känner att man inte hinner med allt man egentligen vill göra! Sätt inte så höga krav på dig själv!
Du och Tindra är så goa! Åh vart är din fina jackan/kappan ifrån? ?