Hej finisar!
Alltså hörni, hur fantastiskt är inte detta? Jag är så sjukt glad och tacksam för att jag har en vän som alltid funnits vid min sida hela mitt liv. Vi har liksom alltid varit bästa vänner.
Vi umgås inte jättemycket men ändå inte sällan. Lagom liksom även om jag önskar att det vore mer såklart.
Jennifer och jag har varit bästa vänner sedan dagis och nu är hon fortfarande en av de människor som står mig södra närmast.
Jag är så sjukt stolt över henne som varje dag, varje timme, varje sekund lever med diabetes. Jag kan inte ens föreställa mig hur det är men jag ser så mycket upp till henne. Hela hennes gymnasietid var ett helvete och trots alla motgångar så bor hon nu med sin stora kärlek, har två sjukt söta katter och jobbar.
Jennifer hoppas du läser detta. Du är och förblir en av de viktigaste personerna i mitt liv.
Vi brukar inte vara så gulliga och säga sånt här till varandra men någonstans så vet vi båda att vi alltid ställer upp för varandra i de viktiga stunderna.
Njut av lite söta bilder på mig och Jenna från våra yngre dagar!
Puss och kram!