Tiingelinn

Hej på er alla underbara och fina människor!

Detta inlägget kommer att handla om mobbing och stöd mot mobbing som jag tycker är otroligt viktigt!

Jag har berättat detta tidigare men eftersom jag har fått massor utav nya läsare så tänker jag berätta det igen och för er andra så kan ni ju bara hoppa fram lite eller ta del av detta igen.

När jag var yngre så var jag otroligt smal (är fortfarande smal men inte så smal) jag fick höra det varje dag av mina kompisar, och av dem som inte var mina kompisar. Jag mådde väldigt dåligt över detta och redan på lågstadiet när det handlade om att gunga gungbräda så led jag av detta. Ingen ville gunga med mig för jag vägde så mycket mindre än de andra. Fick höra saker som att jag var i jämnvikt med deras småsyskon vilket gjorde en 9 åring ledsen.

När jag blev äldre och vi bytte efter idrotten kollade tjejerna på mig och sedan på varandra. Det var sådana där blickar om bara hugger i ens hjärta men som inte går att beskrivas med ord. Blev även kallad Anorexia-barn (jag visste inte ens vad anorexia var) . Jag hade inte Anorexia, det har jag aldrig haft häller. Min ämnesomsättning gör bara att jag är smal utan att göra så mycket alls.

På högstadietiden blev det värre. Jag kan än idag (2 år sedan jag slutade) sakna högstadiet så jag vill inte säga att det var skit för så var det inte men det fanns många gånger jag ville springa hem och gråta och aldrig mer åka tillbaka till skolan. Detta har ni säkert hört 100 gånger om ni känner mig men för er som inte har hört det så vill jag berätta för det är något som gav ett så stort avtryck och gjorde mig så ledsen. När jag i 7:an kom gåendes med mina kompisar så kom en kille fram till mig och sa: ” Om du inte hade fötter skulle du använda skor då? ” Jag svarade nej utan att riktigt förstå frågan men fick snart förstå vad han menade när han skrattade och sa ” varför använder du då bh? ” ( Man kan ju undra hur han visste om jag använde bh eller inte)

Jag blev så himla ledsen över den kommentaren. Vem bryr sig ärligt talat om vilken bh storlek man har. (Måste varit karma när jag nu 4 år senare har 4 storlekar större än då, inte för att jag bryr mig det minsta) Hade det varit idag jag hade stått där och fått den kommentaren hade jag sagt något i stil med, kul att du kollar på mina bröst och tur att du underskattar dem så jag slipper ha dina ögon där igen, försten så använder jag inte bh så du har rätt” Idag hade jag vågat sagt det för jag är så mycket starkare som person tack vare underbara människor i min omgivning som fått mig att växa och våga stå upp för mig själv men då hade jag inte den självkänslan alls.

Känner att detta inlägg blir långt men sedan kom ju det med mitt skåp! Det började med att jag hade ett kodlås som alla hela tiden stod och fufflade med så de fick upp koden, då bytte jag till lås med nyckel istället. Det hjälpte inte alls för då började den rita på mitt skåp och skriva fula saker. Jag fick byta till ett annat skåp men den/ de om ville vara elaka mot mig började på nya skåpet. Det blev värre, och värre, och värre…

Från apelsiner kletade över hela och fastklibbade på låset, till lim i låset så jag var tvungen att köpa ett nytt, till inslängda kondomer, smörpaket upptryckta på skåpet, smulat bröd inne i skåpet, fler fula ord på skåpet, snören fast knutna runt hela låset och ja ni förstår. Det upphörde ALDRIG på hela högstadietiden!

Dessutom fick jag döda flugor gömda i mina böcker när jag kom in i klassrummet och det värsta av allt, en kille hade roat sig med att lägga en ANVÄND KONDOM i en av mina skolböcker. Jag blev så arg och ledsen att jag sprang ut ur klassrummet och grät. Min super underbara lärare tog hela mappen med skolböcker och allt och slängde i papperskorgen. ( Åh Thomas den bra läraren kommer jag alltid minnas) Det var min högstadietid. När jag sedan hade slutat hade skolan brutit upp ett skåp till en elev och hittat massor av saker som var mina, som han hade snott bara för att vara elak men inte hade någon glädje av eftersom de låg kvar i skolan.. Usch säger jag bara!

Detta är vad jag har upplevt som jag inte då förstod var mobbning men som jag idag förstår var det. Sedan har jag ju fått massor utav fula, hemska och onödiga kommentarer på instagram och här på bloggen. Även sådant är mobbning som vissa personer inte förstår! Det är lätt att ha ett yttre skal som värkar hårt men när man sitter där ensam med tårarna rinnandes från kinderna och läser ” Jävla hora” och ännu grövre kommentarer är det svårt att vara stark. Då känner man sig som den enda personen i världen som är helt, helt ensam.

Vart vill jag komma med detta då? Jo såklart att ni ska vara snälla mot varandra! Saker som du kanske ser som ett skämt och glömmer bort efter en dag kan ge avtryck hos någon annan livet ut! Var snälla mot varandra.

Sedan så vet jag mes sorg i hjärtat att det tyvärr med massor utav statistik vore nästintill omöjligt om det inte är någon av er fina underbara 10 000 läsare som inte utsätts för någon typ av mobbing, näthat eller liknande och detta får mig att bli helt tårögd. Är du 10 år eller är du 60 år gammal, det spelar ingen roll, det gör ONT!

Jag blev kontaktad av en guldhjärtad människa som heter Emma. Hon mejlade mig och frågade om jag inte kunde tänka mig ett samarbete med dem som har en helt underbar organisation utan att ens tjäna en krona på det. Deras mål och vision är att hjälpa och finnas där för er som blir utsatta för mobbing, känner er ensamma, har familjemedlemmar som slåss, som dricker för mycket alkohol eller liknande. De hjälper även personer med självmordstankar och er som lider av depression. Deras underbara organisation har räddat över 500 000 människors liv på ett år med sina råd och stöd! Detta får än att bli så varmt i hela hjärtat!

De har ett instagarmkonto som ni kan följa både om ni behöver stöd men även för att bara få tips och ta del av så mycket kärlek! Kontot heter @stoppamobbniing jag följer det redan gör det ni med! Deras hemsida kommer ni till genom att klicka på länken Stoppa mobbning !

Jag önskar att jag hade haft någon att kontakta när jag blev utsatt alla gånger! Det behöver inte vara de grövsta typerna av mobbning eller ledsamhet utan de riktar sig till ALLA för ” ingen är aldrig ensam”

Puss och kram