Hej finisar!
Stod idag och tänkte på hur knäpp många skulle uppfatta mig som om de såg mig när jag väntar på bussen, haha. Så här kommer en lista på just detta, lite tecken som bevisar att jag inte är uppväxt i en storstad.
1. Sjunger överallt. Ja det var det jag tänkte på i morse, haha. Stod vid min hållplats helt själv som jag oftast gör. Bussen var några minuter sen och jag stod och sjöng skyhögt på lite fina jullåtar som jag har i sångläxa. Till er som inte heller bor i storstäder, gör detta! Alltså det är en så härlig känsla av frihet på något vis plus att de är kul för akustiken är olika på alla platser.
2. Hälsar på alla. För mig är det helt naturligt att hälsa på tanten med den fina hunden, tjejen som alltid springer eller någon annan människa jag möter på. Får man ögonkontakt och inte hälsar blir jag sjukt förvånad!
3. Vet vilka alla är! Det mest typiska vet vilka alla från 2 år yngre till 2 år äldre här där jag bor är! Skulle nog inte fungera så i Stockholm, haha.
4. Relationer och skvaller. Åh ja! Här är en liten skvallerby vill jag lova. Är någon gravid, ska några skilja sig , är någon otrogen… Tro mig du hör det av någon på Ica, hos frissan, i spåret eller någon annanstans, haha. Är lite kul på något vis ändå.
5. Du är ju henens barnbarn. När man sjunger någonstans tillexempel då kommer folk fram och säger "Gud vad du är duktig Linn" jag svarar tack och då berättar hon eller han att det är en kompis till farmor, mormor eller liknade. Samma sak med mamma och pappa såklart.
6. Alla har varit tillsammans med alla. Detta är delvis sant. I slutet av högstadiet var det en kille som hade bockat av fler än hälften av tjejerna i klassen.. Ni vet, det finns inte så brett sortiment så alla vill ha de godbitar som väl finns, eller ah vet inte hur man ska uttrycka det, haha.
7. Man får titlar. Vet inte vad folk kallar mig men säkert blogg tjejen eller estet tjejen eller något liknande. Man blir liksom du vet hon " Lisa på Ica" " frisör Lotta" osv.
8. Man är sig själv. Ja i alla fall mer än i storstäder skulle jag vilka säga. Med stil, uttryck och så vidare.
9. Man blir bäst på att åka buss och tåg! Haha detta är så sant. För mig har det ju hela tiden varit närmast in till Örebro så redan sen 13 års åldern har man ju åkt in dit med kompisar och shoppat, hehe.
10. Man får en gemenskap. På något sätt så liksom är alla vänner. Träffar du på någon härifrån i en annan stad så hälsar man och pratar liksom.
Är väldigt glad att jag är uppväxt såhär, hihi. Nu mellan 18-25 så satsar jag såklart på lägenhet i stan men när man blir äldre och får barn och så vill jag nog ha hus på landet eller liknande. Dock inte här, tror jag i alla fall.
Puss och kram