Hej finisar hoppas allt är bra med er.
Vet ni vad jag tycker är så sjukt tragiskt så jag bara vill krama om människorna för det faktiskt är synd om dem?
När människor dagligen letar fel hos andra människor. Alltså jag menar jag tycker inte om alla människor, det gör ingen men jag beter mig inte som skit mot en person jag inte känner, aldrig har pratat med och som aldrig någonsin har gjort någonting mot mig.
När vi börjar på dagis ( förskolan heter det ju nu) så lär vi oss att våga vara sin egen individ. Att blomma upp från en liten knopp och bli sin egen blomma men när vi sedan börjar skolan förändras allt och alla vill vara en röd ros.
På estet däremot på gymnasiet så har jag verkligen känt att jag kan vara precis den jag är, ingen dömmer mig för det. Alla har sin egen personlighet och är lika bra för det. Är verkligen så glad att jag går här bland varma och kärleksfulla människor.
Däremot finns det fler program på min skola och att veta att människor jag inte känner, aldrig ens har pratat med går runt och verkligen passivt mobbar mig under skoltid får mig att bli gråtfärdig för deras skull.
Att dem skrattar åt mig och tycker att jag är ful, det skrattar jag också åt eftersom jag inte kan göra något åt mitt utseende, det är såhär jag ser ut och det måste alla acceptera. Dessutom tycker jag inte själv att jag är ful, jag säger absolut inte att jag är tipp topp nöjd med mitt utseende och är skitsnygg för det tycker jag tyvärr inte. Ser verkligen upp till dem som kan ha en sådan god bild om sig själva ( och hantera de måste jag lägga till) men tycker illa om mig själv på grund av mitt utseende gör jag inte.
Sen så är det tyvärr så idag att väldigt många tjejer är så osäkra i sig själva och jämför sitt utseende med andra och när de känner att andra personer är enligt dem själva finare än dem själva så mår dem så dåligt att de inte kan hantera situationen och börjar granska människan och verkligen leta fel! " henens hår är fint, hennes ansikte är sött, hennes längd är bra men usch kolla hennes näsa… Det är typiskt dagens samhälle tyvärr. Man letar fel för att känna sig finare själv.
Hittat man inget direkt så kan man störa sig på rösten, hur personen går eller liknande. Har inte jättemycket egna erfarenheter men lite från när jag själv var som mest osäker i mig själv. Jag pratade aldrig högt och snackade bokstavligen SKIT om andra men jag tänkte inne i mitt huvud och vet hur fel det är.
( Det är ju så att tjejer alltid letar del hos sitt ex nya tjej för att intala sig själva att han har fått något mycket sämre, haha. Detta av samma princip)
Hur som helst en annan irriterade grej med mig var såklart att jag sjöng otroligt dåligt. Detta sårar mig lite mer eftersom jag är så glad när jag står på scenen och sjunger inför skolan och så men efter detta så känns det liksom inte lika kul längre inför hösten.
Hur som helst så har jag sen högstadiet blivit stöttad av vänner till att hålla på med sjungandet och musiken och att jag faktiskt är duktig.
Har även hört från människor jag inte känner efter spelningar och konserter att jag är duktig på att sjunga. Sedan så finns det ett ögonblick när en lärare till mig i nian sa att om jag gifter mig får du sjunga på mitt bröllop samt en lärare på gymnasiet som sa att din sångröst är så unik och sådana saker väger mycket tyngre än från några tjejer som aldrig haft sin fot på en scen för att framträda en sång säger något.
För det första så kan de vara o musikaliska och inte höra bättre, haha och för det andra så kan det vara även där så att dem letar fel hos en tjej de ser som starkare än de själva för att de kanske tycker att jag är fin, att jag sjunger bra, att jag är trygg i mig själv som dem själva inte är eftersom jag står på den där scenen.
Därför tycker jag mer synd om dem som går runt och mår så dåligt att de måste trycka ner andra dagligen. En styrkekram till var en av er 10 tal personer som mådde bra av att bete er spm skit.