Tiingelinn

Hej på er finisar!

Som några av er vet så höll jag på och svimmade jättemycket, flera gånger i veckan under hösten och vintern. Detta berodde då på panikångest. Jag visste inte själv att jag hade panikångest och blev därför väldigt rädd när jag kände alla symptomer. Det som jag käner är värme vallningar, jag kunde mitt under en lektion börja skaka och frysa jättemycket eller svettas. Kände mig ofta febrig men de gick över snabbt. Sedan fick jag även svårt att andas och kunde bli yr och svimma.

Saker som jag tror fick mig att få panikångest är:

1. Hetsen över alkohol och att alla vänner började festa och man kände sig enormt utanför.

2. Mitt eget utseende som jag aldrig kände mig nöjd med och ville förbättra.

3. Saknaden av Marcus som bodde så långt borta.

4. Stress över att få jättebra betyg.

Sedan när jag håll på och kände dessa symtomer fick jag åka på flera sjukhus besök i veckan. De tog blodprover som inte visade ett enda fel, gjorde ekg test så många gånger att jag inte minns, graviditetstest, tog blodtrycket, febern, tog bilder på hjärnan, ultraljud på hjärtat, ja dem gjorde i princip allt ​utan att något fick utslag. Detta gav mig mer ångest, alla sjukhus besök och att jag aldrig fick reda på vad som var fel.

När jag fick veta att jag led av panikångest började jag prata med en kurator men det gav mig mer ångest då hon behandlade mig som att jag var sjuk och fick mig att känna mig begränsad av ångesten istället för att bearbeta den. Fy vad hemsk det är alltså.

Har haft så svårt nu med att vara på typ konserter och letat efter närmaste utgång att bara försvinna ut genom, åka flygplan, hissar, ibland tåg. Dessa platser har gett mig så mycket ångest.

Det som har fått mig att må bättre är att kunna släppa allt nu när det är sommarlov. Inte känna någon stress, inte ha massor av måsten. Har slutat att tänka på att jag kan få en panikångest attack och ägnat tid åt att bara göra ingenting istället. Göra saker som är sköna att göra, njuta av livet, ta det lugnt och inte känna mig så pressad. Det kan vara svårt att tänka bort sin ångest men de är de bästa sättet för mig i alla fall. Har börjat må mycket bättre och får inte attacker alls lika ofta, från dagligen till någon gång i månaden. Nästan alltid när jag är arg eller ledsen får jag såna attacker och blir helt okontrollerbar. 

Mitt underbara jobb har fått mig att fortsätta vara social och att verkligen må bra, samt att klara av att åka hiss helt själv igen. Mina nära och kära får mig att må bra eftersom de tar hänsyn till ångesten men inte pratar om den utan är som vanligt och det har hjälpt mig så mycket.

Min ångest är så liten nu att den nästan är helt borta och det känns ganska så fantastiskt!

Puss och kram!