Hej på er finisar!
Idag firar jag hemma i sängen med feber min och Marcus två års dag helt ensam. Låter lite depp men det är ingen fara.
Det viktiga för mig är att vi älskar varandra alla dagar genom livet och inte bara på våra års dagar. Det är sant men hade velat vara med honom såklart
Vi två har hunnit göra så mycket genom dessa år och kärleken har bara växt och växt.
Vi bråkar, som alla par gör men det löser sig alltid och gör oss starkare!
När jag träffade Marcus första gången så stod han på södra stationen i Örebro och jag sprang dit med min kompis Amanda. Vi var uppe på stan och provade balklänningar till skolavslutningen av nian.
När jag såg honom så tyckte jag att han var då grymt snygg och när vi kramades så luktade han sådär som min hjärna någonstans hade programmerat in att så här ska en pojkvän lukta, haha.
Sedan den stunden har det varit han och jag. Vi har åkt på massor av semestrar, kollat tusentals filmer, kysst varandra miljontals gånger, gett varandra trygghet, åkt totalt flera dygn säkert veckor för att kunna ses, kallat varandra femtiotalet olika konstiga smeknamn, värmt varandra ( i alla fall han mig, jag kyler ner honom, haha), pratat om allt, typ.
Jag inkluderar Marcus i min framtid, jag vill gifta mig, få barn och allt sånt där med den här killen.
Just nu är vi förlovade sedan ett och ett halvt år tillbaka och nästa steg på listan blir att flytta ihop. Efter gymnasiet, spelar nästan ingen roll vart, inom rimliga gränser, men annars är det viktigaste bara att få leva ett liv med honom, att dela vardagen.
Nu i helgen ska vi förhoppningvis om vi får för Marcus föräldrar, åka ut till deras landställe och ha en helg för oss själva och helgen efter det åka på spa i Loka! Så firar vi denna speciella, underbara dagen!
Puss och kram!