Tiingelinn

Hej på er!

Vet att alla mina inlägg handlar om teatern just nu men det är för att jag äter, sover och jobbar med teatern. Hela livet kretsar just nu runt den. Jag har enda sedan jag fick mitt manus i höstas övat, övat och övat till detta och nu är det dags!

Något man älskar av hela sitt hjärta och något man anstränger sig så mycket med är något man längtar efter att få vis upp. De gör vi alla som är med i denna föreställning.

Idag, en dag före våra föreställningar med publik, drygt en timme efter alla gått hem fick jag reda på att bland annat en av mina låtar jag sjunger kommer att strykas. Detta känns bokstavligen som en pil i hjärtat. Detta är vad jag brinner för, kollade på gamla videos hos mormor och morfar på mig som 2 år gammal liten flicka sjunger, sång på sång på sång. Älskar att sjunga annars skulle jag inte gått estet ju.

Därför ar det smärtsamt för mig, särskilt när vi övat så otroligt mycket och längtat så himla mycket med. Var samma sak på julkonserten då de bara pang bom strök en av mina låtar. Det är inte personligt det vet jag, jag har världens absolut underbaraste lärare och de tycker jag verkligen. Det är inte bara jag som får stryka saker, det vet jag men jag är känslig och detta tar extremt hårt på mig.

Har inte kunnat bo hemma på jättelänge heller eftersom att min syster först var sjuk, sedan kom jag hem en dag men då var min mamma och syster i Stockholm på mello och när de kom hem fick jag åka för att mamma blivit sjuk. Nu är jag hos mormor och morfar. Jag älskar dem men det är så jobbigt att åka först dit, sen dit, massor utav packning fram och tillbaka. Jag vill bara vara hemma! Till ett ställe ville jag åka och det var till Marcus i helgen när han fyllde men det gick inga tåg eller bussar.

Allt är inte på topp just nu. Jag laddar nu om för att komma tillbaka imorgon med mitt vanliga glada humör och positviva energi och inställning. Alla får motgångar men just nu blir de så många. Dessutom är min syster sjuk så hon kan inte komma och se föreställningen imorgon vilket gör mig ledsen samt att jag vet att hon är jätteledsen vilken får mitt storasyster hjärta att skära ännu mer.

Nu blev det mycket depp här men ibland är inte livet på topp.

Vill verkligen säga att jag tycker så mycket om mina lärare, de verkligen bryr sig och förstår min reaktion.

Ett extra tack till Frida och Andreas som stöttat och peppat mig lite extra i detta.