Hej vännen! Har du haft en bra start på veckan?
Jag tänkte inleda den nya veckan med att svara på många utav era frågor ni ställt, så nu kör vi 🙂
Hej, jag tror mig minnas att du och Totte fick missfall i början av erat förhållande? Jag fick själv missfall förra veckan och nu känns livet skit så skulle behöva lite tips på hur man tar sig igenom det. Om du orkar får du även gärna berätta vilken vecka du var i, hur du kände att något inte stod rätt till(själv fick jag ingen blödning) och hur det kändes efteråt. Känns på något sätt skönt att veta att man inte är själv i detta elände men svårt att känna sig glad igen då vi ville det här så fruktansvärt mycket. Tack för en fantastisk blogg, har följt dig sedan din medverkan i ensam mamma söker! Kram
Ärligt talat vet jag inte vad jag skulle kunna säga som kan få dig att må bra i stunden. Ju mer tiden går desto mindre tänker du på det. Man måste tillåta sig själv att vara ledsen och besviken en stund, det är inte fel. Men se till att försöka suga energi kring allt det positiva i ditt liv och när du känner dig redo så försök igen <3
Jag skulle ljuga om jag inte skulle påstå att det ofödda barnet inte kommer i mina tankar. Det kommer faktiskt ganska ofta. Kanske för att jag både mentalt och känslomässigt var så redo att bli mamma igen. Även om det förmodligen var det bästa för vårt förhållande att inte få något barn, just då! Försöker söka tröst i att det förmodligen var meningen och att det var något `fel`på fostret!
Jag hann gå ganska långt och var i v12. Det jobbiga var att jag redan hade hunnit fått en ordentlig kula som jag försökte dölja under tjocka tröjor!
En kväll när jag satte mig i soffan började jag få som mensvärk. Trodde först det var växtvärk i livmodern men smärtan (mensvärken) blev värre och värre och när jag sedan gick på toaletten kom det massa blod. Då förstod jag vad som hänt! Tog tre dagar för mig att boka tid hos gyn där dom gjorde ett ultraljud och kunde se att fostret inte levde. Jag var i v12, men bebisen var bara står som ett foster i v,9 så förmodligen hade det dött veckor innan kroppen stötte ifrån det 🙁
Har du hört något från sjukhuset om proverna?
Fick faktiskt idag provsvaren och jag kunde med glädje läsa innehållet 🙂 Proverna som tagits har alla varit bra! Nu väntas mammografi och cellprov från knölen under armen, så får vi se om dom hittar något! Något står ju inte rätt till och läkaren jobbar för att hitta orsaken.. Men ju fler tester som visar positivt besked desto större chans är det att det inte är något `allvarligt` utöver blodsjukdomen dom hittat som också den är ofarlig så länge man vet om att man har den 🙂
Hur ser drömjulen ut för dig?
Åhh, jag som älskar Julen! Min drömjul skulle börja med att barnen kommer in hoppandes till mig och Totte med sina Julstrumpor. Myser ner sig i sängen för att mysa en lång stund, öppna julklapparna i strumpan och kolla tv tillsammans. En lång och mysig frukost senare så skulle jag åka hem till Pappa/morfar där familj och släkt väntade. Julmat, Kalle Anka, sällskapsspel, mys, familj, godis, jultomte till långt in på natten <3 Min Jul har i stort sätt sett ut såhär. Men i år hoppas jag att min dröm om hela min lilla familj samlad under samma tak slår in. Jag, barnen och Totte <3 I allefall har ryktet sagt så 😉
Har Totte blivit som en bonuspappa åt Ellah och Kidh?
Ja, han har sedan dag 1 tagit en självklar plats här hemma. Han är med och uppfostrar, lägger barnen, borstar deras tänder, torkar rumporna, ger dom kärlek, läser godnatt sagor, pussar och Kramar och är som en `bonuspapppa`ska vara. Det bästa är att jag aldrig behöver be honom när det kommer till barnen. Det faller sig så naturligt för honom, och det är den sidan som gör att jag älskar honom så vansinnigt mycket! Ellah kallar Totte för Pappa och Kidh säger Totte, eller Pappa Totte. Att Ellah valt att säga Pappa till Totte är något hon själv valt/väljer att göra och är absolut inget som varken jag eller Totte uppmuntrat till. Nu accepterar vi hur hon känner och låter det vara så! <3
Hur gammal var du när du fick Ellah och Kidh?
Samma år jag fick Ellah så hade jag fyllt 23 år. När jag fick Kidh hade jag hunnit fylla 25 år 🙂
Tack för så många frågor älskade vän. Men nu är jag alldeles trött i fingrarna så fler svar på frågorna får komma senare i veckan!
All kärlek <3
johanna, din kommentar finns ju kvar?
Undrar varför du har tagit bort min kommentar? Passade den inte in i ditt liv?
Till Dig som hade frågan om missfall.
För ganska precis ett år sen fick jag också ett missfall, vecka 13. Nu ett år senare sitter jag med min två veckor gamla bebis i famnen. Mitt tips för att ta sig igenom sorgen är att
– försöka igen,
– prata om det (du är inte ensam)
– sluta skuldbelägga dig själv, du kunde inte gjort något annorlunda. Kroppen är fantastisk på det viset att den stöter bort det som inte är friskt. Varannan befruktning slutat i missfall. Många hinner inte ens veta om att de blivit gravida.
Förutom att prata mycket om mitt missfall skrev jag ett blogginlägg för att ventilera tankarna och känslorna. Ett inlägg som spred sig, många som hörde av sig och tackade för att jag vågade ta upp det som så många inte vågar prata om.
Det kanske kan hjälpa dig med, du hittar det under länken.
http://anniken.blogg.se/2014/january/min-historia.html
Stor kram !
Frågestunden är kanske över, men undrar om du inte kan ge lite mer info om barnmässan i Örebro? När, var, hur? 🙂
Jag och min man ska separera. Har också två små barn i samma ålder som du. Hur har ni delat upp vårdnaden? Vad funkar bäst för barnen?
Jag blir lite kall i kroppen när jag ser att du tillåter dina barn kalla Totte pappa. Alltså dom har ju en pappa, deras riktiga pappa. Hur skulle du känna om du fick reda på att dina barn kallade hans nya tjej för mamma? Att läsa att hon gör allt som en mamma gör och blir kallad för mamma? Inte okej va? Jag är bonusmamma sen länge och har alltid varit mån om att visa den respekten för hennes riktiga mamma att det är just hon som är mamma. Även om jag är en minst lika viktig person i barnets liv som lever lika mycket tillsammans med barnet. Varannan vecka. Jag har alltid sagt att hon ska kalla mig Johanna, inget annat. Hon har försökt säga mamma när hon var mindre men då har jag sagt att nej din mamma heter …. Jag är din bonusmamma och heter Johanna. Nu när jag själv är mamma på riktigt måste jag säga att jag är stolt över att jag stått på mig. Skulle vi nån gång skiljas och mina barn får en bonusmamma skulle jag känna mig enorm kränkt och ledsen om barnen kom hem och pratade om en annan mamma, och att deras pappa tillät det, trots att han vet vem som är mamma. Vem som burit på barnet, fött barnet, älskat barnet från första stund. Totte har inte varit med och skapat dessa barn, inte älskat dom från första sekund heller, för det har deras pappa gjort. Däremot så betyder det minst lika viktigt att vara en fin extra vuxen person i ett barns liv, som ger kärlek, omtanke och trygghet. Man behöver inte bli kallad mamma eller pappa för det, det räcker med ett namn. Snälla, även om ditt ex inge har barnen lika mycket, försök visa honom och dina barn den respekten. Det hade varit en annan sak om deras pappa inte fanns med i bilden öht, tex varit död. Det är en annan sak. Hoppas du förstår hur jag menar och kan ta till dig detta. Det är ingen kritik, ingen är felfri, inte ens du som anses ibland av många vara den perfekta mamman. Kram och lycka till!