Therese Wickman

NÄR MAN VAKNAR UPP OCH KÄNNER SIG DRÄNERAD!

Hej fina du!

 

Vi är hemma från Branäs & tanken var idag att jag skulle visa fantastiska bilder från vår resa samt berätta om gårdagen då vi var upp till Stockholm över dagen för att barnen skulle kunna gå på Casting..

Men jag är helt dränerad idag & orkar bara ta tag i det absolut viktigaste. Tänker att det inte gör något om jag skriver om allt till er i morgon i stället..

 

Det är jobbigt att hålla en så stor del av mitt liv borta från er och mina sociala medier. Jag vill skriva av mig, jag vill berätta så att fler inte ska känna sig lika ensam som jag, men något stoppar mig. Rädslan över att saker och ting ska vändas mot mig, att någon tar det fel & bara ser ”skitsnack”..

 

Men jag känner bara att jag inte orkar en vecka till med bråk, hot, massa elaka ord & extremt dåligt samarbete när det kommer till Matheus.  Hans trygghet, välmående & tid borde vara högsta prioritering.

Längtar efter samtalet hos Soc, någon som kan hjälpa till att vägleda & få honom att kanske få upp ögonen.

Sista lilla orken gick ur mig när jag fick ett sms i helgen om han tänker resa bort en månad. Inte en enda fråga om hur vi löser umgänget med vår son & inte minsta lilla tanke på hur det kommer påverka honom när dom redan ses så sällan. Blir illamående om vetskapen att han sagt nej till att träffa sin son på grund av att han inte ens har pengar till bensin, men pengar till Kenya en månad kunde man tydligen trolla fram..

Så mycket som jag får reda på varje vecka som gör att jag hela tiden inser mer och mer att jag aldrig någonsin känt honom.  Tror mer och mer att jag bara var en trygghet & en nyckel in till ett liv i Sverige oavsett vad han säger, för allt, allt som hänt redan i relationen men speciellt efter tyder mer och mer på det..

 

Vet inte riktigt vad jag känner om jag ska vara ärlig. Känner mig bara dränerad & att varje dag går ut på att kriga, kämpa & överleva.

Men en dag, en dag kommer allt bli mycket lättare & bättre, det är jag säker på. Men fram till dess kommer livet verkligen gå upp & ner. För att ena dagen känna lycka & harmoni för att nästa dag vilja lägga mig ner på golvet, känna att man inte orkar dra kampen en dag till..

 

I dag är jag tacksam för min arbetsplats. Kommer inte kliva upp ur sängen fören barnen kommer hem i eftermiddag <3

 

 

Ta hand om dig!

Puss & kram

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Frida

    Hej Therese! Har många ggr försökt skriva till dig men känner att det är svårt att formulera sig rätt i text så inte blivit av. Men gör ett nytt försök 🙂 Jag har själv en son från ett tidigare förhållande med en ifrån samma land som du. Har och strider fortfarande för att umgänget ska fungera men inte lyckats. Vi gick isär när K var 11mån och nu är han 8år i år. I början gjorde jag allt för att de skulle funka o jag trodde de viktigaste var för K att bygga en relation till sin far. Men musten och MIN energi till de gick ur mig och jag fick inse att de viktigaste var att JAG fanns för K som hans största trygghet och är fortfarande plus den relation han byggt upp med de som funnits som stöd för oss runt detta. De är fadern som går miste och förlorar sååå mycket på de. Du gör ett fantastiskt jobb men vet att de är tufft. Du får gärna skriva om du har vissa frågetecken som jag kanske kan ha ett svar på. Du är inte ensam <3 KRAM

  2. Carina W

    Familjerätten, på min tid när jag och barnets pappa hade helt olika syn på föräldraskap, var mer på pappans sida. Han fick välja semester först, han fick påskhelger varje år, han fick välja tid och dag för lämning och hämtningsdagar. Jag försökte säga min åsikt till familjerätten men de la huvudet på sned, log och sa att pappan behöver sin chans. Mina föräldrar gick i taket då de såg hur jag fick foga mig och att jag nästan gick under över alla krav pappan ställde på mig, uppbackad av familjerätten. Mina föräldrar ordnade en advokat till mig och ja det kostade, inte alltför mycket, men livet vände och jag behövde aldrig ha kontakten med pappan utan advokaten skötte allt. Alla samtal om lämning, hämtning, vilka helger, storhelger, vem som ska betala vad sköttes via advokaten. Om pappan ringde mig och ville ändra, arg som han var, sa jag bara: prata med min advokat. Pappan kunde inte längre hota, ändra dagar, tider etc för då försvann all tid med sonen för honom. Ensam vårdnad för mig var redan då oerhört svårt att få så det bästa var ändå att advokaten ordnade allt.
    Kram
    Nu har det gått många år sedan dess men det var det bästa beslutet jag tog att ha en advokat.

  3. Sandra

    Du ger sån inspiration Therese!! Du är bara helt WOW . Du vet säkert också om att WOW är MOM upside down ♡ Tack för att du får en att hänga med i ditt liv med en sån upplevelse och ett liv i dess verklighet . Kram Sandra

  4. Ewa

    Vet precis hur du känner. De enda du kan göra är att du gör de bästa gör ditt barn och ibland är de att involvera den andra föräldern så lite som möjligt. Man kan inte tvinga nån å vilja umgås m ditt barn, hans förlust helt enkelt. Styrke kram

  5. Ulrika

    Fina DU ❤ Dokumentera ALLT. Glöm ej datum och tider. Så viktigt. Vi alla här ser vem som är tryggheten i Matheus liv. Det är DU och hans fina syskon. Kram

  6. Johanna

    Önskar och hoppas på att du snart får ensam vårdnad för er skull och för M’s skull. Som andra säger här dokumentera allt, spela in samtal (via en padda eller om du kan via mobilen) varenda liten sak. Hoppas att du snarast får hjälp från soc, prioriterar han en resa i en månad framför umgänge med sin son så säger ju de en hel del om honom. Lycka till med allt

  7. Pillan

    Dokumentera och begär enskild vårdnad NU! Det ÄR en tuff process men SÅ värt det. Styrkekramar till dig Therese ❤️
    Ps. Har tips på en väldigt bra advokat.

  8. Petra J

    Åh det gör ont att läsa hur du har det och hur du mår! Önskar verkligen att soc-samtalet blir ett bra samtal och att det kommer att göra skillnad För dig och barnen efteråt! Hoppas ✊?❤️

  9. tant H

    Ja det är inte lätt för Dig unga fina kvinna. Förstår att det känns svårt när Du tar in verkligheten. Vi kan alla missta oss och ingen ”försäkring” finns för det. Hoppas verkligen att Du får en person som på ett konstruktivt sätt hjälper Dig på Familjerätten/Soc. Du behöver få prata ut! Du behöver lite långsamt få ta in ”verkligheten”! Du duger-glöm inte att Du är bra! Om några år då är allt stabilt och Du ler mot hela världen!
    Kramar till Dig/ tant H

  10. Carina

    Ja, nu har han ju anknytning i Sverige. Pga M så nu ”sitter” han säker här. Vet för varit med om liknande, dock många år sedan. Förstår din frustration! Själv satt jag t.o.m. i polisförhör med den så kallade pappan. Efter det fick han uppehållstillstånd i Sverige , för han hade anknytning till Sverige. Pga min ( vår) son. Efter det har vi inte sett röken av honom och detta är 32 år sedan.

    1. Mari

      Spela in ok men print screens vänder dom till att det finns inga bevis att det är C som skrivit, av egen erfarenhet.