Hej fina du, har du haft en bra helg?
Här hemma har det inte varit en lugn stund känns det som, utöver Fredagsmyset i soffan framför Talang i Fredags. Annars har det varit Dop, besök till Ikea, fix i renoveringskaoset , samt flera timmar två dagar i rad spenderades i en fotbollshall, då Kidh haft fotbollscup. När jag satt där så slog det mig att det förmodligen är såhär mina helger kommer se ut desto äldre barnen blir.
Jag ska vara ärlig med att säga att jag mår inget vidare just nu. Jag slåss med mig själv, med tankar , känslor & jag önskar verkligen jag kunde skriva ut vad som finns inom mig.
Har svårt att sätta ord på allting som snurrar i mitt huvud, hur vill jag leva, vad vill jag göra i framtiden, vad är viktigt & vad är mindre viktigt? Hur ska jag tänka & vad får mig att må bra.
Vill också skriva ur mig en del svårigheter som finns i relationen, min sida & känslor kring mina & Constantins olikheter, men är rädd att folk i stället ska ta det som ”smutskastning” så håller inne på det som jag kanske hade velat få råd kring. Vet inte vem jag ska prata med eller vart jag ska vända mig ..
Känner mig så vilsen, snurrig & nedstämd just nu. Spenderar all vaken tid med att sysselsätta mig för att slippa tänka så mycket..
Gläds & försöker se fram emot några roliga & spännande saker som händer i vår. Fokuserar på det som ger mig energi. Frågan är bara när jag ska hinna, ta tid för mig själv, & våga känna efter..
Förlåt för snurrigt inlägg & tack för att du finns!
I all välmening så tror jag att en blogg inte är bästa stället att lätta sitt hjärta på. Inte då det gäller relationer. Tror tyvärr att många gottar sig åt andras bekymmer.
Har du nån trogen vän/syster att bolla dina tankar med? Ibland hjälper det redan att prata så hör man svaret direkt ur sin egen mun. Låter knasigt men hoppas du förstår hur jag menar.
Jag har haft lyckan att ha samma man i många år, vi har flera barn. Men det har varit långt ifrån lätt alla gånger. Ändå är vi uppväxta i samma land. Jag tror att många svårigheter kommer i kulturskillnad. Många missförståelser som man behöver reda ut.
Till på köpet är ju livet med små och stora barn aldrig bara lätt.
Jag liknar livet med min man under åren på detta sätt.
Ibland är det sugande uppförsbacke med stora, djupa stup vid sidorna. Tung och evighetslång att vandra.
Ibland en rusande hård nerförsbacke med stora doftande rosor i dikesrenarna. Skratt, lycka, kärlek och bara solsken åt alla håll.
Och så oftast en väg med små kullar, upp och ner. Med uppförsbacke så liten att man ser solen bakom den, nerförsbackar som suger lite i magen och ger ett pirr i kroppen. Och långa, långa sträckor av rak väg. Där vildblommorna blommar och livet i det stora hela känns bra.
Men hela tiden handlar det om att ge och ta i lagom doser. Ibland om den andre är söndersliten blir man själv tvungen att ge, ge och ge tills man nästan ger upp. Men man ger inte upp, för man vet att bakom nästa krök är det en själv som är söndersliten och man får, får och får i överflöd av den andre.
Bättre än så tror jag inte livet blir. Och jag njuter av raksträckorna.
Önskar att du Therese också ska kunna få göra det. Kram!
Känns väl just som en publik blogg inte är bästa stället att skriva av sig allt. Däremot kan det ju vara nyttigt att skriva av sig det man har inom sig, antingen till en vän eller bara till sig själv… eller varför inte till C. Kanske när man fått ner det på pappret kan man se vad som man kanske ser i vilka fall man lätt själv kan hitta en lösning…
hur gick det med parterapin ni skulle gå på?!
Tycker du kan skriva som du känner, Constantin är väl förmodligen medveten om vad som försegår i tankarna och det kan väl bara vara bra att få andras tankar, tips, råd och erfarenheter? Sen ja, det är ju alltid en massa troll överallt som tycker och tänker en massa så du kommer ju förmodligen även att få endel negativa kommentarer. Tyvärr. Hoppas att det löser sig för dig/er, du är en sån härlig förebild och det är så FANTASTISKT skönt att någon även lyfter att allt inte alltid är kärlek och rosa fluffiga moln. Det är ju ofta så verkligheten ser ut ❤️
Tycker du kan skriva precis vad du vill , vi finns ju här som bollplank. Ju mer man håller inne med desto mer gör det ont i hjärtat o själen o klumpen bara växer , ibland behöver man bara säga orden högt så känns det redan så mycket bättre o vem vet , vi kanske är fler i exakt samma situation ? ?❤️
Finns alltid här för dig❤️❤️❤️❤️❤️
Fina du, känner igen känslorna så. Dom är hemska när dom kommer & hälsar på ❤ Känner du för att skapa nya band, eller bara ses över en kaffe & byta erfarenheter och kanske på det viset få lite råd? Jag bor i Lindesberg så vi har nära till varann 🙂 Ta hand om dig ❤
Hej
Ville bara säga att du är otrolig stark som öppet vågar visa sårbarhet, att våga berätta i dagens samhälle då alla ska visa upp sin fina fasad och inte verkligheten. Du ska vara stolt över dig själv! Hoppas att du mår lite bättre. Tack för en bra blogg!
Gör som jag har gjort i flera år. Gå till en psykolog. En som du kan lita på. Hjälpte mig. Kram
Skulle ni inte gå till någon familjerådgivning? ❤️
Hoppas du mår bättre snart!
På vårt BVC finns det kuratorer att vända sig till. Sen är väl dom mest inriktade på föräldraskap men tänker att det hänger väl ihop med relationen! Hoppas du hittar någon att prata med o kommer tillrätta med tankar o känslor!
Vad trist att läsa att du inte mår riktigt bra. Jag har också känt som du i perioder nu under min föräldraledighet.
Julia blir 1 år den 2/4 och jag börjar jobba deltid veckan efter och då ska hennes pappa vara hemma med henne till efter sommaren.
Hoppas att det hjälper mig att bli lite gladare igen.
Har för mig att jag läste att ni skulle börja på familjeterapi? Men den kanske inte har kommit igång än? Tror & hoppas att det kan hjälpa dig/er framåt!
Inte konstigt att du mör som du gör med tanke på hur situationen ser ut med att C är arbetslös och ni går på varandra. De stora barnen blir större, samtidigt som M kommer kräva en del också framöver.
Tycker du verkar göra ett grymt jobb iaf!!
Finns det ngn vän/familjemedlem du kan prata med gällande C?
Förstår att det kan vara jobbigt att skriva om såhär offentligt, där du sannerligen kommer få en del ’skit’ från vissa håll.. Samtidigt som du säker kommer få en hel del bra tips och råd också… Svårt det där med offentligheten ibland.
Skickar en massa pepp & en stor kram från en mamma till en annan! ❤️
Till dig fina duktiga mamma! I bland behöver man mitt i sin ”duktighet” just få stöd och hjälp. Inget blir bättre av att vänta och hoppas. Du vet redan vad du skall göra för du är så klok. Lycka till!
Men finns det ingen kurator på vårdcentralen som du kan prata med? Jag gick kbt för några år sedan och pratade med kurator på vår vc här. Det måste ju finnas någon du kan byta tankar med det är viktigt. Annars kan du alltid mejla mig 😉 Skämt o sidor men jag tror du kan ringa vårdcentralen!!
Jag har själv massa tankar, känslor och funderingar på ett annat plan så jag mejlade faktiskt soc igår.
Massa kramar till dig
https://lotte4.blogspot.se