Therese Wickman

I går kväll var vi till simskolan som vanligt, jag & dom två stora barnen.

Simskolan är så dum tid då barnen simmar efter varandra vilket gör att vi oftast försöker laga middagen hemma innan vi åker för att packa med som matsäck att äta på plats.

Igår hade jag packat med grillbestiken i och med att vi åt kött & det är betydligt enklare att skära med dom eftersom dom är snäppet vassare.

Ellah åt först & hoppade sedan i poolen. Kidh & jag började ta mat & äta när min telefon ringer. Jag pratar ett par minuter & plötsligt börjar Kidh gråta. Jag hörde på hans gråt att det var allvarligt så jag bad om att få återkomma & lade på.

Han hurklade fram att han tryckt gaffeln mot tänderna när han slant & råkade trycka ner gaffel i halsen. Kramade om honom & försökte lugna ner honom. för att kunna se i halsen. Han gapade och han blödde riktigt rejält. Jag kunde till och med se avtrycken från piggarna i gaffel bak i hans hals & på hans gomspena var det ett stort sår. Han fick dricka & spotta ut allt blod & plötlsligt går det väldigt fort, han klagar på att han har svårt att andas & jag ber han öppna munnen igen. Jag ser tydligt att det svullnar upp i halsen & det blir kraftigt obehag för Kidh som blir rädd & börjar gråta mer.

Jag är inte den som är den & har aldrig tidigare ringt 112 eller åkt till sjukhuset i onödan. Men detta skrämde mig rejält,. Tänk om han skulle svullna igen så pass i halsen att han inte kunde andas. Vad skulle jag göra?

Där satt jag med Kidh, Ellah var i poolen & det enda jag kunde tänka på var att ringa 112.

Berättade som det var, att han börjat svullna & att han var sårig i halsen. ViIle någonstans få bekräftat att vi kunde lätta på oron, vilket det på ett vis kändes som vi kunde. Hon bad oss avvakta några minuter, Skulle Kidh fortsätta känna sig svårandad skulle vi sätta oss i bilen & åka mot akuten direkt. Skulle det uppstå komplikationer längst vägen skulle vi ringa igen så skulle ambulansen möta upp oss.

Jag gav han kallt vatten, hade uppsikt över halsen & efter en stund säger han att det börjar bli lite lättare att andas. Jag ser att den kraftiga svullnaden som var nu inte är lika allvarlig som innan & vi beslutar för att invänta Ellah & ta det därifrån…

Det blev bättre, men han är fortfarande kraftigt sårig i halsen & han valde att stanna hemma från skolan idag. Han är ynklig & mår inget vidare, så det är klart han ska få stanna hemma.

Tror också hela upplevelsen gjorde honom rädd & panikslagen, att han plötsligt känner att det är svårt att få luft & han sade efteråt senare på kvällen :  Mamma jag var lite rädd för att jag skulle dö..

Min älskade lilla kille, jag är så glad & tacksam att det gick bra & att det inte blev så allvarligt som det först såg ut. Att barnen råkar ut för nått &  slutar andas är min värsta skräck!