Rubriken bakom lucka nummer 9 lyder
”Om jag inte hade” ( så hade jag)
Tänker direkt på mina barn. Om jag inte haft dom vet jag inte alls vart jag skulle varit i livet & bara tanken skrämmer mig om jag ska vara ärlig, varför vet jag inte.?
Jag har aldrig haft stora drömmar om att plugga vidare eller bli något stort inom ett visst yrke. Jag har alltid känt mig lite utanför & lite små dum när mina vänner pratat så tydligt om sina drömmar & mål i livet & hur dom ser sin karriär & vad dom drömmer om att arbeta med..
Jag menar, min dröm är att vara mamma!
Mitt liv har blivit så mycket mer betydelsefullt sedan den dagen jag blev mamma. Visst är man mer trött & tålamodet provas gång på gång, men den värmen, kärlek & glädjen som barnen ger mig i livet är den största gåvan, i allefall för mig.
Så ja, utan dom, vore mitt liv så mycket gråare & ärligt talat, med handen på hjärtat så vet jag inte alls vad jag hade vart utan dom. Jag är som tryggast i min roll som Mamma & kommer nog åka på en rejäl smäll den dagen barnen flyttar ut & jag ska lära mig leva ett helt nytt liv igen..
För er gör jag allt!
Vill du läsa fler inlägg från Kajsons Julkalender så kan du göra det här..
Puss & kram
Åh va härligt att höra?jag är precis likadan! Har varit hemmamamma i drygt 9år har ännu inga planer på nåt annat?? Men många undrar vad jag vill göra sen,om jag ska plugga el jobba…kanske är hemmamamma till yngsta flyttat ut? Kram
Åh äntligen någon som är lika ”konstig” som jag…
Har heller aldrig heller haft tankar o drömmar om att plugga osv… utan alltid sett mig själv som en mamma och när jag fick mina barn så helt plötsligt fann jag ett lugn och en trygghet i livet.
Sen är det jätte jobbigt att min man inte förstår det och är väldigt kariärsinriktad och nästan ”dumförklarar” mig som inte vill plugga vidare eller så.
Skönt att veta att man inte är ensam liksom ?
Stor kram
Åh äntligen någon som är lika ”konstig” som jag…
Har heller aldrig heller haft tankar o drömmar om att plugga osv… utan alltid sett mig själv som en mamma och när jag fick mina barn så helt plötsligt fann jag ett lugn och en trygghet i livet.
Sen är det jätte jobbigt att min man inte förstår det och är väldigt kariärsinriktad och nästan ”dumförklarar” mig som inte vill plugga vidare eller så.
Skönt att veta att man inte är ensam liksom ?
Stor kram