Sitter & kollar på Beck uppkuren i soffan med tända ljus & laddar inför en ny jobbvecka i morgon.
Det är skönt att veta att barnen är hemma igen och sover tungt på sina rum. Jag kommer aldrig vänja mig med att vara i från dom, även om det bara gäller varannan helg, men utan dom så känner jag mig halv. Trodde ändå det skulle bli bättre med tiden? Jag accepterar det & kan njuta av tiden, men den där känslan av att känna sig halv kvarstår & kommer nog så alltid göra..
Det gör mg lite rädd inför framtiden? Hur kommer man må när det är dags att låta barnen flytta hemifrån?
Tanken på det gör att jag får panik. Vem är jag utan att vara Mamma dygnet runt?
Constantin har gått på kurs hela helgen & kom hem helt slut igår kväll med en stor blombukett till mig & ställde sig sedan för att laga kvällens middag åt oss. Som jag älskar den där mannen, som jag älskar att han är så mån om mig, och om oss!!
Hoppas du haft en fin helg?
Puss & kram
Oh vad jag känner med dig. Har två utflugna barn och hade exakt samma känsla som du tills…..tonåren brakade in, ha ha. Inte i min vildaste fantasi kunde jag tänka mig att tonåren skulle vara så tuff. Varit själv med mina barn och vi hade det underbart mysigt och härligt och jag försökte skapa två starka individer med tro på sig själva och det fick jag känna av på gott och ont. En klok vän sa när jag fick psykbryt att det är nu dom förbereder sig för att lämna hemmet. Haha vilken tid hela havet stormar typ.
När ska du berätta din hemlis? Blir liksom lite tramsigt men jag fattar att man behöver skapa dramatik kring sin blogg för att få upp siffrorna…
Det är kärlek det!
Så mysigt, har du med hittat en man som är grym i köket? Jag har haft den turen 😉
http://lotte4.blogspot.se