Therese Wickman

Det har för oss varit ett väldigt jobbigt och känslosamt dygn.

I går kväll fick jag ett samtal om att min Farfar blivit sämre och förmodligen inte skulle överleva natten. Kvällen gick åt att trösta barnen och försöka vara så stark som möjligt för att besvara deras frågor och tankar kring livet.

Kidh var ledsen & orolig och hade många frågor kring döden, cancer och sjukdomar. Han är rädd att jag, han eller någon annan nu ska drabbas av samma sjukdom som dom senaste åren tagit många nära i hans omgivning.

Det blev en lång natt! Barnen sov oroligt och jag hade hela tiden kontakt med Pappa angående Farfar och strax innan midnatt kom samtalet om att han somnat in <3

För hans skull är jag glad att han nu slipper lida och att han fick somna in omringad av sina barn och sin käresta, men förbaskat vad jag redan saknar honom och jag gråter av bara tanken av vad jag vet nu och inte visste då <3

Tänker tillbaka på i Fredags och gläds åt att han sken upp och log när han träffade Ellah & Kidh när vi var på besök och jag försöker trösta mig med att vi fick ett fint sista farväl…

I och med allt som hände i natt, hur ledsna vi varit och hur lite sömn det blev så stannade vi hemma från jobb och skola idag. Vi försökte sova i kapp några förlorade timmar på morgonen och spenderade sedan flera timmar hos Farfar där jag fick chans att pussa han en sista gång och ta ett sista Farväl och framförallt hålla hans käresta sällskap i denna svåra stund <3

Farfar, vi ses i Nangijala <3

Ta hand om dig, och det går aldrig att säga för ofta hur mycket du älskar någon!

Puss & Kram