Godmorgon vännen, eller godmorgon och godmorgon, snarare en ikke godmorgon här hemma.
Jag kan slita mitt hjärta i stycke sådana här dagar. Idag blir barnen hämtade av sin Pappa för att spendera sin helg där och alltid är det lie extra känsligt för barnen.. Att lämna Ellah på skolan gick ändå helt ok, hon är lite extra kramig och vill gärna att jag följer henne hela vägen in, annars gick det bra!
När jag och lillebror sedan skulle gå från skolan ner mot hans förskola så började han fråga hur många nätter han skulle vara borta. Jag svarade att det är tre nätter. Han tittade ner i backen och sade ok:
Kände att något var ”fel” så frågade honom var det var. Där och då brast det totalt, han börjar storgråta och trots att jag tar upp han i min famn och vi kramas så är han otröstlig. Han säger att han inte vågar tala om vad det är.
Försökte förklara att han aldrig ska vara rädd för att säga vad han känner och att jag aldrig skulle bli arg eller ledsen över det..
Till slut kom det fram att han inte vill åka överhuvudtaget, han grät, snörvlade sig in långt in under min hals och sa: Jag vågar inte säga nått till Pappa, han kanske blir arg eller ledsen!
Detta gör att mitt hjärta brister totalt. Den värsta känslan som förälder är att se sitt barn vara ledsen och i stort sett inte kunna göra mer åt situationen än att lyssna, trösta, visa att jag finns där och peppa honom till att tre nätter går fort och att det är OK att sakna varandra under tiden. Att sakna är inget farligt <3
När vi väl hade kommit fram till Förskolan så var allt lite bättre. Vi kramades, pussades och han sprang in till sina vänner. Vill tro att vår lilla pratstund gjorde lite gott och att han nu känner sig lite lättare <3
Hatar känslan av att känna sig maktlös när det kommer till barnen!
Min älskade Kidh, jag älskar dig så det värker i bröstet! Finns inget jag inte skulle göra för dig eller din syster <3
Nu ska jag ta en kaffe och försöka få den här dagen tills n bra dag, trots allt!
Puss och Kram
Mardröms situation men tror det viktiga är att bekräfta hans känslor utan att få pappa att framstå som ”dålig”. Du gjorde helt rätt enligt mig!
Min son flyttade hem till mig på heltid när han blev tonåring. Mådde inte bra av att bo växelvis! Ja det är svårt att se att barnen inte mår bra!!!
Jag förstår precis din sits. Fast det är min bonusdotter som är som Kidh när hon varannan vecka ska till sin biologiska mamma. Klamrar sig fast i mig o hennes pappa varje gång vi lämnar. Lika hemskt varje gång. Jag tänker på hur det måste kännas för hennes mamma när hon ”hellre” är med mig än mamma.
Förstår känslan min dotter gråter så varje kväll ja ska lämna på nattis! Hon vill sova hemma säger att hon inte kan sova för att hon saknar mig! Det känns i mamma hjärtat nästan så man börjar gråta själv när man stängt dörren och gått ifrån en dotter tår ögd ledsen fast biter ihop pga av att hon vet att ja måste åka och jobba! Jobbigt att vara stark och säga att det kommer gå bra alla gr! Ibland känner ja bara för att ringa jobbet och säga att ja kommer inte! Men det funkar ju inte! Man måste va stark och kämpa på peppa barnen??
Men oj så jobbigt :(.♡
Men åhh lille pojken! <3
Jag blir helt rörd och kan bara föreställa mig hur svårt det måste ha varit för dig <3 Kramar i massor!