Therese Wickman

Hej vännen! Har du sovit gott?

Startar den här Lördagen med en kopp kaffe i lugn och ro.

Visste ni att jag förr bokstavligt talat hatade Kaffe.? Förstod inte varför var och varannan människa var så beroende av den drycken. Men nu sen flera år tillbaka är jag här själv och får jag inte starta min dag med en Kopp kaffe i lugn och ro så finns det risk att dagen inte blir så bra 😉

Ni är flera som önskat att se bilder från mina graviditeter, bilder från när barnen var små osv.  Tänkte ta och bli bättre på det och börjar med att visa lite olika bilder från min graviditet med Kidh.

När jag ser tillbaka på bilderna så inser jag att jag glömt bort hur jobbigt jag egentligen tyckte det var?   Redan från det att jag plussade på stickan så hade jag ett enormt illamående och känslan av att ha spyor upp i halsen höll i sig till V.15 och det var många dagar, speciellt på morgonen som jag låg med huvudet i toastolen och kräktes medan lilla kloka Ellah stod och klappade mig på ryggen..

Sedan fortsatte det med värk i kroppen, extrem halsbränna, jag ökade extremt mycket i vikt och svullnade upp överallt, precis som jag även gjorde när jag väntade Ellah..

Lite otäckt att jag nu, flera år senare mer än gärna skulle vilja vara gravid igen? När jag egentligen vet hur mycket jag hatar att vara det? Jag otrivs så fruktansvärt mycket i mig själv när jag är gravid.Förutom värk och illamående så gillade jag inte hur jag såg ut eller kände mig som gravid. Vet att jag kunde börja gråta när inga kläder passade mig, eller när jag tittade mig i spegeln och såg hur svullen jag var…

Jag var extremt känslig och speciellt mot slutet, då upplevde jag att det mesta var jobbigt?  Men tänk hur magiskt det är med barn egentligen? Trots nästan ett år som man går som gravid med alla dessa biverkningar som får dig att må skit rent ut sagt och för att avsluta denna kamp med den värsta smärtan du kan tänka dig, att föda fram detta barn.. Där och då, under förlossningen med Kidh skrek jag : ALDRIG MER!

Nu,? Nu vill jag egentligen inget hellre än att få vara gravid igen. Jag känner mig inte klar med barn och känslan av att det kanske inte blir fler barn för mig känns lite sorgligt?

Jag kommer alltid ha två helt fantastiska ungar, dom bästa i världen, men det tar inte ifrån mig längtan över ett barn till?

Ni som har känt den där längtan kan nog förstå vad jag menar??

Kidh var så tjock och knubbig som bebis och vägde nästan exakt 5 kg när han föddes. Vill inte ens tänka tillbaka på hur förlossningen var med honom! AJ ! Han satt fast, jag höll på att förblöda och smärtan går inte att förklara i ord, men allt slutade tack och lov bra <3

Som bebis var Kidh världens lättaste bebis och det enda han egentligen gjorde var att sova och äta och när han var vaken så grät han aldrig vad jag minns? Jo om han var hungrig men aldrig enbart av missnöje! . Han var nöjd med livet och det var jag väldigt tacksam över då jag kunde fortsätta lägga fokus på Ellah som då precis fyllt 2 år.

Kan ha dåligt samvete gentemot Kidh och hans första år. Det var så mycket annat runt om som tog fokus och den där tiden, där man gosar med sin bebis, tar det lugn och bara njuter av tiden känns som om vi aldrig fick?

Precis innan jag skulle fylla 25 så blev jag ensam med båda barnen på heltid och att anpassa mig till att ensam ta hand om en 2,5 åring och en 5 månaders på egen hand var egentligen inga problem, då jag egentligen hade gjort det även innan vi separerade. ? Men det var mycket av tiden med barnen som gick förlorad i och med att jag behövde få in pengar så vi kunde bo kvar och överleva,   ta hand om hemmet, tvätta, städa, fixa, ja ni vet ju??

Undviker ibland att tänka tillbaka på bebistiden med Kidh , då jag kan må så extremt dåligt av hur mycket som gick förlorat <3

Tröstar mig med att han var världens gladaste och nöjdaste kille och fortfarande är <3

Vill ni ha fler av sådana här tillbakablicks inlägg??

Ta hand om dig!

Puss och Kram