Ni vet sådana där dagar när man vill dra täcket över huvudet och hoppas på en bättre dag i morgon?
Lite så är känslan idag och jag känner mig otillräcklig på alla plan!
Känner mig extremt känslig och har börjat gråta tre gånger!. Varför vet jag inte riktigt, men det är nog många känslor på det privata planet som börjat komma i kapp och alla dessa frågetecken jag inser att jag bara får kriga mig förbi och gå vidare och förstå att jag aldrig kommer kunna få svar på. Även om det hade gjort arbetet med sig själv betydligt lättare!
Det har stått en kartong ute i förrådet med lilla J,s saker och i morse blev den hämtat av hennes Farfar och det känns skönt men samtidigt så sorgligt på nått vis? Hon var en del av mig, av familjen och hon hann ta en enorm plats i mitt hjärta och det gör mig ledsen att jag aldrig fick krama om henne, säga att jag älskar henne en sista gång och säga Hejdå. Att barnen inte fick chans att avsluta allt på deras sätt, en chans att kramas och få skratta och busa tillsammans, en sista gång!
Det gör mig både arg och ledsen över att behöva gå vidare utan att känna att man inte fick det där ordentliga avslutet!
Jag behöver prata med någon, få en chans att växa som person, i mitt välmående. Få en chans att ta tag i mig och alla tvivel jag fått om mig själv som människa..
Hela min syn på mig själv har rubbas rejält i och med saker jag vart med om sista åren att man till slut i frågasätter allt? Saker som egentligen inte bör i ifrågasättas, ?
Har börjat rota och letat långt inne i min själ, i mina känslor och tankar och inser att vissa saker hänger kvar sedan upplevelser från jag var liten?
Jag är stark, jag är en driven person, en väldigt mån och kärleksfull mamma som alltid sätter mina barn i första rum och jag är extremt ovan i att må såhär? Det gör mig ledsen, ångestfull och förvirrad! ??
Det gör mig arg att jag inte vågar ta emot kärlek från folk, att jag ska tro att jag inte är värd det, att jag ska tvivla så mycket på mig, mina åsikter och känslor?
Att jag ska tro att hemska saker jag vart med om att jag kanske skulle förtjäna det??
Hatar mig själv över att jag ens tänker i dessa banor?
Förlåt för allt mitt känslobabbel. I morgon är en ny dag, säkert en mycket bättre dag, en ljusare dag och en dag där jag har mer krafter och bättre tankar!!
TACK, för att ni finns! <3
Prata är oerhört viktigt. Det finns hjälp och man ska inte tveka att ta hjälp.
Ett avslut borde ni försöka få till för barnens skull.
Kram du är värdefull
Jag tror ochså att det är bra om du pratar med någon och får ur dig alla tankar. Trist att du o barnen inte fick något avslut! Att bara lämna utan att förklara!! Stor kram !!
Stor Kram!
Så trist att det blev som det blev..
Tror det är jätte bra att prata med någon du verkar ha varit med om så mycket.
Du behöver en kram. KRAAAAAM
Stor kram!
Hoppas din dag är bättre idag <3
Visst kommer de komma ljusa stunder i framtiden, om inte imom så längre fram. Men tills dess vill jag att du ska veta att jag är tacksam över att du delar med dig av dom inte lika ljusa stunderna. De är oerhört modigt av dig och jag känner mig inte lika ensam i mina mörka stunder då. Hoppas att allt löser sig för er kram
Alltså. Din text i ditt inlägg här. Jag känner igen mig i prick allt du skriver. Känns som vi går igenom ungefär exakt samma sak just nu. Det är så jobbigt. Ett uppbrott, att inte få säga hej då till hans barn, känslan i att inte känna igen sig själv, att vilja prata med någon.. Jag vill bara må bra igen, att allt det onda ska vara över någon gång.
Inspireras av dig❤️
Vi har alla såna dagar, det viktiga är att du alltid kommer ihåg att det inte är sant, att du visst förtjänar allt gott livet kan erbjuda, och SÄRSKILT kärlek.
Jag har också haft en otroligt deppig period och att prata om det hjälper enormt. Du är mycket starkare än du någonsin kan föreställa dig!
Kram