Jag minns när Ellah var fyra år att just den perioden i utvecklingen var så himla mysig. Hon fick plötsligt världens roligaste humor och visste precis hur hon skulle få alla att skratta, hon gick att skämta med och hon förstod dålig humor, hon var sådär extra gosig och ville kramas, pussas och mysas flera gånger per dag och så ville hon gärna vara mammas lilla hjälpreda och fanns med mig i hasorna 🙂
Nu är Kidh där, precis där då allt känns så himla lätt och mysigt. Där han spelar allanballan och skämtar tills man viker sig av skratt, där han gärna vill sitta i knät och tanka kärlek, där han lyssnar och gör precis som man säger. Det är något speciellt med 4 åringar. Så små, men ändå så stora och kloka.
Kidh är mammas pojke, helt klart. Ibland nästan lite överdrivet mammig. Han ska sitta bredvid mig vid varje måltid, går oftast inte ens en meter i från mig i en affär och vill att mamma ska hjälpa han med allt… <3
Ellah är äldst och först ut i alla dessa olika faser i livet, i utvecklingen i våran familj. Det är genom henne vi lär oss. Hon är just nu 6 år och har precis börjat förskoleklass uppe i skolan. Jag blir ibland lite ledsen och smått rädd för vad som väntas komma.!? Jag har àlltid`haft kontroll över situationer vad gällande barnen. I alla dessa perioder i barnens utveckling har jag aldrig stött på någon trots period där jag känt att jag inte vet hur jag ska hantera situation. Vi har tagit oss igenom dessa tider väldigt smärtfritt…
Men nu?? Vad händer med barnet så fort det fyller sex år? Tröstar mig med att àlla`i min omgivning som har eller har haft 6 åringar går igenom precis samma period i utvecklingen som vi gör och dom tröstar sig med att allt kommer återgå till det `vanliga`efter en stund..
Ellah har världens största hjärta, hon är omtänksam, är väldigt mån om andra och är fortfarande oftast väldigt glad.
Det som har förändrats och chockat mig den senaste tiden är hennes attityd? Hur kan man låta så arg hela tiden.? Hur kommer det sig att man àldrig`kan ha fel i en diskussion längre och hur kommer det sig att man vill börja tjafsa och bråka om det mesta? Man ser att det är mycket som händer i hennes lilla kropp och själ. Nu när hon blir arg, blir hon ARG. Hon stampar i trappen, slänger igen dörren och vrålar rätt ut. När hon blir ledsen blir hon helt förtvivlad! Jag känner inte igen detta i henne och hon som alltid lyssnat på mig, alltid uppfört`sig`och alltid visat alla i familjen respekt har kommit in i någon EGO bubbla där det bara är hon som existerar…
Sånt som man ofta hör här hemma från Ellah nu för tiden ;Men Åhhhhh, du lyssnar ju inte!
:Jag får ALDRIG prata klart.
Hon är precis som en tonåring. Helt inne i sitt, otroligt lat, tar väldigt lång tid på sig, och hon tittar på en som om man vore helt knäpp i huvet och inte förstod ett dugg av det hon säger…
Jag vet att detta är en fas i livet dom behöver gå igenom. Men det gör mig lite ledsen. Ledsen att jag plötsligt inte känner igen min egen dotter… Som om en del av Ellah bara är puts väck!
Säg att det blir bättre?
Älskade unge, så godhjärtat och underbar som just nu ger gråa hårstrån på sin mamma. Speciellt under morgonen. 😉
Tar gärna emot tips och berättelser av egna erfarenheter..
Tack för att du finns!
Puss och Kram
Jag bet exakt vad du skriver och menar. Min äldsta är 8 år, kommer så väl ihåg honom som 6 åring och jag kan säga det går över men det tar tid, ha tålamod det är mycket som händer i deras små kroppar. Min 8 åring blev lika arg och ledsen, jag va världens dummaste mamma och han fick aldrig göra något medans hans kompisar får göra allt. Små skrutt ungar ! Det blir bättre 🙂
Varför gör du alltid ansanger när du ska ha citationstecken? Så här gör du: álltid’
Så här ska det vara: ”alltid”.
Haha, Tack 🙂 En ovana jag fortfarande gör i farten!
Får göra dig besviken tyvärr blir det värre men man klarar av det som så mycket annat .
Jag måste bara få säga att du kanske borde vara lite försiktig med vad du skriver ut om din familj. Det kanske inte blir jätteskoj för Ella sen att se i framtiden eller få veta att hon blev uthängd på en blogg av sin mamma som hela Sverige kan ta del av å läsa. Annars verkar du ta hand om dina barn väldigt bra å alltid sätta dom först 🙂
Vid sex år kommer lilla tonåren, så var förstående. Hormoner börjar rusa, det är jättejobbigt för henne. Säg att det är helt okej att du är…..och sen Men jag vill inte att du gör si eller så. För att självkänslan ska kunna bli stark nu behöver de bekräftas i känslan och få veta att det är okej att känna så de inte blir rädda , för det är ju känslor de aldrig känt förut. De blir ofta kära och får hjärtesorg också, blir dramatiska. De kan helt enkelt inte alls hantera de främmande känslorna.
Hej! Jag har en Alma nu 9 år, hon förvandlades totalt då hon var sex år! Precis som du beskrev din dotter, men det gick om..det tog kanske ett halvt år så blev hon samma härliga Alma igen! 🙂
Har samma 6åring här hemma..som du säger mornana är hemska..tur dom är söta när dom sover
Hej Therese.
Jag har två tjejer, idag 12 och 19. Inte haft något trots eller perioder av något slag före 12 årsåldern men då… kom tonårsjargong mycket lik det du beskriver hos Ellah nu. Det blir bättre. De kommer igenom det, och du med. Jag lovar. Kämpa på!
Alltså, min fyraåring får mig att slita mitt hår. Trodde fyraårstrotset var det värsta man nånsin kunde gå igenom. Haha! Det ska väl inte bli värre!? Hehe..
Dessa ungar alltså.
Mitt råd är att vara konsekvent. Man är inte otrevliga mot varandra i en familj, då kan man gå in på sitt rum tills man vill vara trevlig igen.
Precis så är det hos oss också, och jag har tvillingar Det är precis samma beteenden som du beskriver och jag känner inte heller riktigt igen mina goa killar När man dessutom har en liten tjej på 3 månader som är världens lugnaste så blir kontrasten ännu större. Jag hoppas att den här fasen snart är över för det är så otroligt trist att bråka och tjafsa varje dag. Kämpa på ❤️
Som många skriver är det”lilla tonåren” det är mycket som händer och mycket som skall testas.
Det som är väldigt viktigt är att oavsett vad dom visar för känslor, glad, arg, ledsen mm så är det ok.
Alla känslor är lika viktiga och dom måste få finnas där. Ha tålamod, hjälp å stötta i dom olika känslor som dyker upp i den lilla kroppen.
Kram
Våran Eddie som alltid varit så snäll hela hela tiden, när han börja förskole klass för 1 år sedan så förändrades han totalt. Kände inte igen han, precis som du skriver vilket humör. Stolar kastades och ingenting va bra, pratade med skolsyster om de och hon sa att de är en tidig tonårs period. Nu går han första klass och humöret är bättre, men otroligt retsam och jävlig med lillebror.
Lillebror elvis som är 5.5 år är oxå i en hemsk period, de är Tjat varje dag om massa saker och får han inte sin vilja igenom så skriker han och grinar. De är en tuff period med båda men är glad att jag ha deras pappa (min man) vid min sida annars hade jag inte stått ut. En dag ensam med dom och man behöver 1 veckas ledigt haha.
När Amanda var 6 år så fick vi hem en broschyr från skolan som handlade om ”den lille tonåringen”. Det är precis det som det handlar om! 🙂
Hon var exakt likadan som du beskriver Ellah, och hon verkar var inne i en sån fas igen nu.. Det blir bättre.. Men Amanda har fortfarande väldiga humörsvängningar, det kommer och går i perioder :/
Det är svårt att veta hur man ska bete sig själv i vissa situationer när barnen blir så arga för det hjälper ju inte att bli arg själv heller…
Jag hoppas Ellah snart blir ”sig själv” igen.
Kram
Det blir bättre ju äldre dom blir brukar jag tänka när min älskade två åring trotsar mig!
Men detta inlägg fick mig att inse att man ska stanna upp och njuta av alla åldrar av barnens liv. För ju äldre dom blir desto ”större problem” får man. (Problem är verkligen fel ord, Men kom inte på nått annat ord).
Jag kan inte ge så mycket tips eftersom min äldsta är två, men det är som du skriver förmodligen en fas. Hon har börjat skolan å ska hitta sig själv i den situationen.. Kan kanske vara de? 🙂
Känner igen det där. Vår livia är också sex år och nyss börjat skolan.
Helt plötsligt så är hon störig, dramatisk och stubinen är lika med noll !
Tror det bästa är att bara försöka hålla sig lugn och förstående ( även om man bara vill hiva henne över balkongräcket ibland hehe ) försöka lyssna men även förklara att det inte är ok att säga saker som sårar andra och att man får vara arg men då kan man gå in på sitt rum tills man har lugnat ner sig och sen komma ut å prata…
Men allt detta är lätt att skriva, när man väl är i situationen så blir man ju smått galen !;)
Glädjande att läsa att allt var bra med dig ! Måste vara 50 kg som släppts från dina axlar !?
Njut av livet och kärleken, det är du med ditt stora hjärta värd ❤️
Kram Angelica