Hej vännen! Just nu försöker jag skingra tankarna och lägga full fokus på barnen och annat som gör att jag inte tänker!. Som gör att jag inte tänker på sjukhusbesöket som väntas på Onsdag!
I något år har jag haft ont under höger revben. Det är en känsla av håll fast en aning värre och det har gjort sig extra påtagligt när jag sitter längre stunder som när jag ex åker bil.
Jag har tänkt flera gånger att jag kanske borde kolla upp detta, men eftersom det ibland kan gå veckor innan jag får ont så blir det att man tyvärr skjuter på det. Dumt kanske?, men jag är nog inte ensam om att inte söka läkarvård för lite smärta i kroppen? Ganska normalt att ha lite småkrämpor här och där!
I allefall. När jag i samband med min blindtarmsoperation (som visade sig vara en blodfylld buk istället) så gjorde dom ultraljudsundersökning öven min mage. Jag märkte ganska fort att läkaren såg något mer, något annat än vad hon skulle se. Hon fastande en lång stund precis under mina högra revben och drog ultraljudsmaskinen fram och tillbaka.
Redan där och då började pulsen gå upp på mig. Skulle hon inte leta efter blindtarmen, den sitter ju inte här, den är ju långt ner i magen!? Tankarna började snurra och jag vet ju med mig att jag haft/har ont precis där hon körde med maskinen. Efter undersökningen så frågade jag om hon hade sett något speciellt utöver vätskan kring blindtarmen då hon kollat flera gånger högt upp på högra sidan under revbenen. Hon ställde direkt frågan om jag har haft ont där,? Ja, svarade jag!
Hon fortsatte med, jag såg nämligen en förändring på levern ,så jag kommer skicka en remiss till en specialist som får undersöka din lever mer noga.
Sedan den dagen, sedan dessa ord har jag försökt lägga full energi på annat och mer eller mindre ignorerat och förträngt min rädsla över vad detta kan vara. Men så i Fredags kom ett brev på posten. En kallelse till USÖ och kontroll över levern. Det slog mig som en hård käftsmäll!
Jag ljuger om jag påstår att jag inte är rädd, att jag inte tror det värsta. För ska ärligheten fram så är jag livrädd! Jag har nämligen haft en känsla av att mitt liv är lite för bra för att vara sant. Att jag har allt man kan önska sig och lite till!
Alla tankar och det faktum att många i min släkt haft cancer och vissa även i unga år gör mig skräckslagen!
Två dagar kvar, två dagar av full tankeverksamhet, ångest och rädsla…
Förstår känslan av att livet kan vara för bra för att vara sant… Men nej du är så värd de!!
Fina du! ❤️
Som några andra här säger verkar det ju konstigt om det skulle vara något allvarligt då du haft ont så länge, läkaren skulle nog också gjort fler undersökningar och handlat mer snabbt om oro för nåt allvarligt fanns. Det onda skulle ju säkerligen ha eskalerat och blivit värre och värre. Det finns så mänga andra saker det kan vara också än det värsta.
Jag om något vet hur det är att oroa sig, är ju hypokondriker så mitt katastroflarm slår ju på i tid och otid. Huh….så uttröttande och jobbigt, så jag tror jag vet hur du känner dig just nu.
Vill skicka dig en stor varm kram och så ska vi tänka rena friska tankar idag.
Kärlek! ❤️ // Nina
Tänker på dej ❤️ kram
Vi tänker på dig vännen! Allt kommer gå bra. Stor kram från oss!
Förstår att det känns jobbigt med något plötsligt sjukdomligt som uppkommer. Jag var med om en tvåårs period som jag sent kommer glömma. Va med om en uppslitande uppbrott från en pojkvän. Året där på fick jag klart för mig att jag haft ADD hela livet och iår så landade mitt liv pladask. Klaffel på hjärtat som nu är åtgärdat….jag tar inte hälsan för givet längre
Som tur är har jag ingen egen familj som fått kämpa för att stötta mig förutom föräldrar och syrran med familj och farmor och morfar som trött att jag varit ömtåligare än så och som andades ut lättade över att inget värre var i görningen.
Hej, förstår din oro och att tankarna rusar, själv har jag varit på koll med knölar i bröstet (som visade sig vara ofarliga )
Ang din lever så försök tänka så här (även i det är svårt) att om hon hade misstänkt att förändringarna berodde på cancer så skulle hon genast gått vidare med fler undersökningar. Förstår som sagt att det är svårt att tänka så, även min hjärna slår alltid på akuthjärnan när man får sådana återbesök. Men försök var lugn och hoppas det är em ofarlig förändring, kram
Kära du!
Hade det varit cancer hade du varit jättesjuk nu, om du skulle haft det under ett års tid. Det finns sååå mkt det kan vara och jag är bombsäker på att C är det inte!! Stor varm kram
Det håller jag tummarna för. Men oron och rädslan finns alltid där och speciellt eftersom jag vart inne på sjukhuset titt som tätt sista året. Haft jättelåga blodplättar och jag är inne på sjukhuset var tredje månad för na blodprover för att se hur mina blodplättar ligger. Förra året misstänkte dom akut lekumi på mig och gjorde benmärgsprov. Så ja, något har vart galet en period och jag är rädd för vad dom kan hitta på ultraljudet. Tankarna snurrar om allt egentligen hänger ihop?
Skickar kärlek till dig! Fick göra om mitt cellprov…efter cellförändringar Och det tog hårt kan jag säga… Jag tänkte. Nu dör jag! Nu har jag gjort två stycken utan förändringar… önskar dig all lycka till stor kram
Tänker på dig/er och hoppas det bästa <3
Hej. Håller tummarna för att det ska gå bra.
Kramar till dig och håller mina tummar att det inte är något allvarligt ❤️
Kramar
❤️
Fina Therese!
En vän till mig har under en tid gått med samma oro som du. Läkarna hade sett en förändring på hennes lever. Ensamstående med två pojkar, livrädd. Mitt i livet. Förra veckan kom ett betryggande besked. Förändringen var godartad vid benämning FNH. Tänker på dig och önskar dig allt gott. Kram!
Tråkigt att läsa att dom har hittat nån förändring, om det är nått är det ju bra att det upptäckts i tid. Håller tummarna och hoppas på det bästa för din skull. Styrkekramar
Älskade vän! Jag förstår din rädsla och håller alla mina tummar att det inte är något allvarligt! <3 puss finaste!!
❤️ Hoppas på det bästa! Kram
Tänker på dig och håller verkligen tummarna för att det inte är något allvarligt Men jag förstår att det måste kännas jättejobbigt men hoppas verkligen det ordnar sig för dig. Massa styrkekramar sänder jag dig.
Tänker på dig och skickar en massa varma kramar!
Håller tummarna hårt på att de inte är nått allvarligt!