Hej vännen, hur mår du?
Kidh är hemma med mig, han får vara hemma så länge han äter antibiotika även om han egentligen skulle kunna gå tillbaka till skolan. I dessa tider känns det tryggast att han får vila och får i sig medicinen som han ska.
Ni som följer mig på Instagram har säkert sett mitt inlägg där jag öppnat upp och berättat att jag mår ganska så dåligt just nu?
Sedan jag varit ensam med alla barnen har det varit tufft, extra tufft att ensam handskas med Matheus, alla vakna nätter och allt extra som kommer i och med att han är ett plusbarn.
Känslan av att hela tiden bära allt ansvar på mina axlar, över barnen, över allting kring dom, över hemmet, matlagning, disk, tvätt ja ni vet, listan kan göras lång. Att inte ha någon att hjälpas åt med, ni vet en hjälper barnen med läxor och den andra tar middagen. Känner mig nästan kvävd ibland av alla måsten. Att det alltid är jag som måste se till att barnen har lagad middag, plocka fram ,plocka bort, diska, hjälpa ungarna med läxorna,köra till aktiviteter, göra ordning ,natta , plocka, ja ni vet. Men känslan av att alltid göra allting själv, att vara otillräcklig och att aldrig kunna släppa ansvaret, för en stund har den senaste tiden tagit min gnista, min lycka och glädje.
Jag är lixom född att vara Mamma, precis så har det känts i hela mitt liv, så att jag mår såhär just nu gör mig så enormt ledsen, det lixom värker i kroppen och skuldkänslorna är enorma. .
Nu när C varit borta i nästan en månad i Kenya och jag inte haft någon natt för mig själv så var det som om det var droppen för min kropp. Är helt slut, både psykiskt och fysiskt.
Men vem skulle ta hand om mina barn när jag inte orkar,? Vem skulle bära ansvaret när jag inte gör det?
Jag måste orka, för vem skulle annars finnas där..
Ni var så många som kände igen er i mina känslor på Instagram oavsett ensamstående eller parrelation.. Vad gör ni för att ta hjälp i detta. `Går ni iväg och pratar med någon eller försöker ni bli bättre på att be om hjälp?
Mina barn är mitt allt, älskar dom som ingen annan och jag vill vara den där Mamman dom förtjänar. Kanske är jag lite väl hård mot mig själv? men ändå, den där gnistan inom mig är lixom borta.. Hur hittar jag den igen?
Puss & kram
C verkar ju fungera ”sådär” som pappa men de stora barnens pappa kan inte han ta större ansvar? Skjutsa till aktiviteter även under ”dina” veckor tex? Om era barn får stå i fokus så måste ju det framstå som rimligt för honom oxå, han vill ju att barnen ska må bra? Och om deras mamma inte mår bra…. Ja då mår ju inte heller barnen bra till slut. Likaså att de stora barnen kan vara mer hos honom? De är väl både stora nog och inkännande att förstå situationen? Jag tänker att det finns sådana lösningar i din närhet, eller?
Jag hade det jobbigt efter min graviditet med min kropp. Hade inte samma ork och min pojkvän jobbade skift då, så kunde inte hjälpa mig hela tiden. Både min mamma och pappa erbjöds sig att ta Hampus. Ibland över natten och ibland några timmar på dan. Jag tyckte det va jobbigt först, men jag mådde så mycket bättre. Jag fick vila upp min trasiga kropp, mitt humör blev bättre. Jag fick aldrig höra att jag var en dålig mamma för att han inte va hos mig. Tycker det är sjukt att man skriver så. Ibland behöver man va utan sina barn, men man saknar dem hela tiden. Men det har väl för fan inget med att göra hur jag är som mamma. Om det är fallet så har jag varit en skit dålig mamma i så fall. Han är 14 år idag så va ett tag sen. Så vill jag tacka dig för din underbara blogg och för att du ändå fortsätter med dina ärliga inlägg. Fast folk är så himla taskiga. Tack ❤️ / Josefin
Jag hade det jobbigt efter min graviditet med min kropp. Hade inte samma ork och min pojkvän jobbade skift då, så kunde inte hjälpa mig hela tiden. Både min mamma och pappa erbjöds sig att ta Hampus. Ibland över natten och ibland några timmar på dan. Jag tyckte det va jobbigt först, men jag mådde så mycket bättre. Jag fick vila upp min trasiga kropp, mitt humör blev bättre. Jag fick aldrig höra att jag var en dålig mamma för att han inte va hos mig. Tycker det är sjukt att man skriver så. Ibland behöver man va utan sina barn, men man saknar dem hela tiden. Men det har väl för fan inget med att göra hur jag är som mamma. Om det är fallet så har jag varit en skit dålig mamma i så fall. Han är 14 år idag så va ett tag sen. Så vill jag tacka dig för din underbara blogg och för att du ändå fortsätter med dina ärliga inlägg. Fast folk är så himla taskiga. Tack ❤️ / Josefin
Var ensam med barnen i5-6 år. Helt ensam. Deras pappa träffade dom inte, ingen släkt på 40 mils håll. Två barn med adhd och autism, varav en en med sömnstörningar. Heltidsjobb. Det går men efter 6 år gick jag in i vägen. Precis som när det lugnade sig så slappnade jag av och då kraschade jag.
Det jag i efterhand gjorde fel var just att inte be om hjälp. Skulle vara duktiga flickan som klarade allt.
Sänk kraven och be om hjälp är mina tips. Kram
Vem kan hjälpa dej då? Din mamma kanske är villig någon timme i veckan? Du hade ju nån natt med din mamma när C var borta, vem hade barnen då, kanske hen kan ställa upp mer osv. Sen har du ju bra kontakt med stora barnens pappa som dom är hos varannan helg. Du sov på hotell nyss, då tog väl C alla barn en extranatt, så visst har du tid ensam då och då. Men förstår det tar hårt på krafterna att ha ett plusbarn♡
Jag tror att du liksom jag och många andra mammor har för höga krav på oss själva. En sak som jag har försökt att ändra på, för att spara tid och energi är just det här med matlagningen. Jag tänker att om barnen är i skolan eller förskolan så får de ju ett mål lagad mat där, så vissa kvällar i veckan gör jag det enkelt för mig och serverar då tex korv i bröd, hamburgare i bröd, varma mackor, macka och yoghurt eller en färdig lasagne som sköter sig själv i ugnen. På så sätt sparar man in på disken också så det inte blir lika mkt att plocka undan av den.
Tänk också på att sömnen är viktig både för att du ska må bra fysiskt och psykiskt. Om du sovit riktigt dåligt en natt och barnen är i skolan eller på förskolan, försök då att tränga bort den där skuldkänslan av att hinna med allt jobb och ta dig en lunchvila innan barnen kommer hem.
Hoppas du känner att du får lite styrka tillbaka nu när det går mot ljusare tider och våren och sommaren snart är här, och glöm inte att ta hand om dig själv, våga säga nej både till andra och dig själv när det blir för mkt!
Känner igen mig så himla mycket. I mitt fall lever jag ändå med någon som tar hälften. Oblitt fall var det diagnos utmattning av läkaren som blev mitt stopp. Jag körde på ändå innan det, för tänkte som du, jag måste. Jag gör absolut ingenting mindre nu, förutom att jag lärt mig att ibland får hemmet vara sista prio. Min man var utbränd sen innan så det var tufft och sen fick vi ett barn med särskilda behov. Idag äter jag sertralin och börjar känna att orken kommer ifatt en. Jag gör heller inte mer än en sak per dag. Tvättar, städar och diskar tex inte samma dag. Då går jag sönder. Prata med en läkare och se vart det landar. Inkludera barnen i sysslor (vilket jag iofs redan antar/tror du gör), men förklara för dom, ibland räcker det långt att bara vara förstådd ❤️
Jag har alltid haft otroligt svårt o be om hjälp (medan andra ofta ber mig, då jag aldrig säger nej ?) utan känt att jag ska klara av mina barn utan o behöva be om hjälp. Men jag har insett hur mkt det gör för mig o bara få om så några timmar här o där. Mina föräldrar tar barnen ibland. Oftast ställer de upp om jag frågar. Men pappa jobbar heltid o mamma är förtidspensionär så det är inte alltid de orkar. Men oftast. Har lärt mig o fråga o får jag ett nej så får jag. Det är bara en gård mellan oss så det är skönt. Barnens farmor jobbar heltid oxå. Men har barnen gärna mkt ändå. Dock jobbar hon varannan helg oxå o nu när barnen går i skolan me skolplikt o så är det svårare o få till. Men det går! Hon hade gärna haft dom varannan helg när hon är ledig. Men det vill varken jag, mannen el barnen ? Så ofta behövs det inte! Men tänker att du verkar ha bra kontakt med både din mamma o pappa. De kanske kan ta barnen en stund varannan vecka vardera. Så blir det inte så ofta för dom, men du får en stund själv. Hur gamla är de två äldsta barnen? Tänker om de kan passa en liten stund? Men det kanske är svårt om M inte riktigt vill lyssna på dom. Åh, inte lätt det här. Men om schemat är som det ska, är de äldre barnen hos sin pappa varannan helg då o M hos sin? Konstigt att man kan få åka iväg sådär en månad o då förvänta sig att du ska ha M då. Klart du har det, du är ju hans mamma. Men tror du förstår hur jag menar. Du kan ju tex inte bara dra när du känner för det liksom. De större vill inte ha fler dagar hos sin pappa, el att han kan avlasta me o ha dom lite mer? Förstår ju att det är M som väcker dig på nätter o dom det är full fart på ? Men så kan du bara va när han sover. Jag vill absolut INTE komma me nå pekpinnar el tala om hur du ska göra, det tror jag du förstår ? Du kämpar på som faaan!!! Vill bara ge lite tips. Men är säkert sånna du redan tänkt på. Vill bara kunna hjälpa dig. Känner din frustration o önskar man kunde hjälpa på nåt sätt!? Du är i vilket fall enkelt fantastisk o underbar mamma!!?? Kramar
Nu lever jag tillsammans med barnens pappa så de är ju enklare för oss att hjälpas åt, men de senaste 6 veckorna har sjukdomarna avlöst varandra samt att dottern ramla så illa i trappen och slog ut 5 tänder. De va droppen, jag fick sån ångest och mådde så dåligt över de så sov inte på 2 dygn. Men nog om mig…. våga be om hjälp, är man ensam orka man tillslut inte. Dom stora barnen kanske kan hjälp till med disk? Laga mat? Kan din mamma pappa vänner ta M nån eftermiddag så du kan ut och äta med stora barnen och barnvakten nattar M? Få 1 dygn ensam i veckan? Vet hur svårt de är med att be om hjälp, vi har barnvakt Max 3 gånger per år. Skulle ha barnvakt till helgen men de avbokas pga sjukdom IGEN!!!! Eftersom C är hemma nu igen får du ju iaf varannan helg att ladda batterierna, kan han ta M 1 gång i veckan oxå över natten? Du som mamma måste oxå orka och även om du inte har något val så kommer du tillslut braka in i väggen, även om man älskar sina barn över precis allt så måste man ändå få vara utan dom och andas och sova ladda batterierna. Stor kram ❤️
Tack för alla tips och omtanke. Ja nu när barnen regelbundet kommer vara hos sina pappor varannan helg så hoppas jag att det kommer kännas bättre. Har som du tipsat om faktiskt önskat att C skulle ha Matheus en natt i veckan så att jag i alla fall vet att jag får sova en natt i veckan utan att bli väckt flera gånger, en natt där man får samla energi. Men han vill inte och det spelar ingen roll hur mycket jag förklarar att det verkligen skulle behövas <3
Vi får se hur det blir utvecklar sig,s ka ta tillvara på dessa dagar jag har nu ensam, ta ikapp massa saker som ligger på mina axlar och sen passa på att sova så ska jag nog få tillbaka barnen på Söndag med ny energi <3
Oj vad jag känner igen mig. Jag har precis kommit ur en sån ”svacka”. Har du också hög prestationsångest på dig själv, mammarollen och yrkeslivet? Det har jag. Jag har blivit bättre på att be om hjälp, sänka kraven på mig själv, inte va så hård mot mig själv. Försökte träffa en psykolog men det blev inte bra utan fick mig å må mer dåligt. Men jag borde nog bara bytt istället för å slutat helt. Jag har gjort saker som fyllt mig med energi, så det är mitt tips. Vad det än är gör det som ger dig den där extra energin utan dåligt samvete eller om det är utanför samhällets borde måsten mentalitet. De där sakerna som får dig att glömma tiden och må gott ändå in i själen. Ett tag kunde jag inte göra en enda sån grej med barnen, jag behövde bygga upp min egna energi först. Men nu går det. Så det är mitt tips.
Hej Therese, det är svårt att ge tips åt någon men jag vill ändå ge några förslag som kanske några passar dig och barnen.
Jag har själv 5 barn och tidvis en mycket hårt arbetande man, vilket gjort att jag kan känna igen mig endel i det du skriver. Så här har jag gjort i jobbiga tider
-max 1 hobby i veckan som behöver skjuts.
-barnen har haft egna dagar i veckan som de plockat undan efter maten.1-2 dagar per barn.
-De har fått planera en matlagningsdag lördag eller söndag om de vill och de flesta har älskat det. Låt gå då att det blir tacos/hamburgare/broilersallad var och varannan lördag.
-Barnen har också hjälpt till med klädhängning och sen då de blivit större även vikning.
-Städning har vi också hjälpts åt med.
Vi har haft ett kryssystem där disk/tvätt mm gett 1 eller 2 kryss. För varje kryss får de en krona. Och dammsuger man hela våningen kanske man kan få 5 kryss på en gång.
Styrkekram till dig Therese och var inte så hård mot dig själv. Det blir bättre ska du se. Vi kämpar vidare ?
Jag tror framför allt du ska bli bättre på o be om hjälp!
Prata med dom stora barnen. Dom kanske kan vara hos sin pappa lite mer. Dom är större o förstår. Sen tror jag också att du kanske ska försöka ”släppa kontrollen” liter när dom inte är hos dig. Pass på ”njut” när du kan så tror jag du kan njuta desto mer av att vara mamma igen! ?
Jag förstår att din situation är kämpig!
Hade du inte någon hos dig ibland som
tog M en stund så du kunde handla osv?
Kanske dina föräldrar eller någon vännina kan avlasta sig ibland? Bara för en stund?
Alt lämna M lite fler timmar på fsk så du hinner med ditt jobb, han älskar ju ändå o vara där!
Lycka Till!