Kan inte tro att det är sant. Har nog inte förstått att detta verkligen är på väg att hända och hur stort det egentligen är. Gissar att det inte sjunker in fören efteråt.
Jag ska strax åka in till Förlossningen för att närvara vid min första förlossning. I och med att det är en väldigt nära vän till mig så känns det som en enormt stor ära att få vara med, även om jag är där som fotograf i första hand. Känner mig nervös, vill verkligen kunna prestera och kunna leverera magiska ögonblick för dom att se tillbaka på. För att lugna ner mig får jag tänka att jag gör mitt bästa och att jag får göra det bästa utifrån situationerna och dom ljusförhållandena som kommer råda inne i rummet <3
Önskar så mycket nu i efterhand att jag hade haft med någon som kunde fota och föreviga dom där ögonblicken jag aldrig kommer gå igenom igen, dom där stunderna när man går igenom smärta , tårar och får uppleva sitt livs största kärlek. Det vore underbart att ha alla dessa känslor och ögonblick samlade i ett album.
Nu får jag föreviga det för några andra i stället och det är jag innerligt glad för.
Får se när jag kommer hem igen. Min Mamma hämtar upp lilleman på förskolan och stannar kvar över natten om det skulle behövas..
KRAM
