Therese Wickman

Hej från ett grått & regnigt Örebro.

Matheus har under tre nätter vaknat under samma tid, hostat så det låter som om han ska kräkas & han har då velat komma upp en stund till mig som vid denna tidpunkt suttit på nedervåningen. Han har legat i min famn, vi har tankat kärlek & sedan har han somnat om i soffan bredvid mig. Det konstiga är att den eländiga hostan bara uppstår under natten. På dagarna hostar han ingenting & är pigg som vanligt. Dock fick han en rejäl sovmorgon i morse & sov efter sitt nattliga uppvak på en timme enda till 8:30.

Älskar lyxen & är tacksam att kunna styra över mina arbetstider själv. Det gör att jag slipper väcka Matheus & stressa till Förskolan & kan istället låta honom få den tid han behöver på morgonen.

Efter att jag lämnat honom på Förskolan så tog jag en längre väg hem så jag skulle kunna ta en promenad. Har slarvat med den under sista veckan pågrund av för mycket arbete. Men känner själv att jag behöver en paus, en kort stund för mig själv där jag kan släppa all press jag har inom arbetet & alla måsten här hemma. Upplever att jag mår bättre att starta morgonen med en uppfriskande promenad & ett avsnitt av svenska mordhistorier i lurarna. Nu ska jag bara påminna mig själv om det när jag är trött & frusen & bara vill hem direkt efter lämning på Förskolan för att sätta fingrarna i arbetet.

Fick glädjande besked igår i från ett företag jag arbetat med. Dom är supernöjda & gav mig väldigt fina ord om vårt arbete tillsammans & det var precis vad jag behövde höra. Det är lätt att fastna i en ond cirkel där man bara vill prestera bättre att man glömmer bort att stanna upp, klappa sig själv på axeln & ge sig själv beröm . Visst har jag mål jag vet vad jag vill uppnå,  men jag ska bli bättre på att inte bara fokusera på dit jag vill komma utan även se till vad jag åstadkommer under vägen. Tycker mig vara duktig att berätta detta för mina kollegor, men det är dock svårare när det kommer till än själv.

Ni som följer mig på Instagram såg kanske min post igår kväll? Det var en sådan där stund där jag kände mig sårbar som mamma & jag tänkte att istället för att sitta ensam med mina tankar så delade jag dom med er istället. Jag vet ju med mig att vi är flera mammor där ute som bollar med samma känslor då & då & jag ska börja bli bättre på att lyfta dessa ämnen igen & inte bara visa upp verkliga livet på Instastory utan även i mitt flöde. Jag vet ju själv vad jag gillar att följa & det är fina bilder tillsammans med ärliga texter som man själv kan relatera till  & där allt inte visas upp att vara perfekt hela tiden.

Vilka följer ni på Instagram & vad är viktigt för er? Är det viktigt att känna igen sig & kunna relatera till den du följer eller önskar du hellre att följa ett typiskt ”Inspokonto” .?

Tänk att ett litet hjärta i morgonens första kopp kaffe kan skapa ett sådant lugn. . Gäller att ge sig själv små betydelsefulla saker i vardagen. <3

Liten kille som somnat om på soffan.

Ni ska se hur det ser ut här hemma just nu, det är kaos. Säljer av saker & nya paket har kommit. Ellahs skrivbord skruvade jag ihop igår & idag vankas köksmöbler då dom gamla ska hämtas upp senare ikväll….

Men försöker att acceptera att det är ok att det är såhär just nu, jag ska inte låta stressen påverka mig utan ta en dag i taget. Jag är ensam & kan inte begära mer av mig själv än vad jag klarar av, men när det kommer till mig är det svårare sagt än gjort..  Men i slutändan blir det nog bra..

Ha en fin dag!

Puss & kram