Hej Måndag & ny vecka.!
Var segt att komma upp i morse. Tror eftermiddagens bad på badhuset efter alla timmars städande här hemma igår tog ut sin rätt. Ungarna som vanligtvis brukar hoppa upp runt 6:30 sov till efter 7:30 i morse. Men så tror jag också det är vädret som gör det? Vem är lixom sugen på att studsa upp när det är alldeles mörkt & regnigt?
Kom iallefall ut på en promenad efter att jag lämnat Matheus på förskolan. Blev inte jättelångt idag då jag hade folk som skulle komma hit & köpa en soffa. Men tänker att 30-40 min är bättre än ingenting. Så skönt med frisk luft & ett avsnitt av Svenska Mordhistorier i lurarna.
Jag ska vara ärlig mot er. Jag känner mig förvirrad, snurrig & ångetsfull. Är på en plast i livet där jag inte har några svar på något, där jag känner mig olycklig & vissa stunder skrämmer mitteget mående mig, då detta är så långt från mig själv. Vill inget annat än att känna mig som mig själv igen..
Känns som om mitt liv just nu går ut på att få livet att gå ihop sig. Kanske har jag också alldeles för höga krav på mig själv? Men vill heller inte känna mig låst i det jag vill göra för att jag står ensam i allt.
Det svåraste är helt klart att få tiden att gå ihop sig.
Känner att jag har svårt att räcka till. Ska livet gå ut på att man jobbar, lagar mat, städar, tvättar, kör till & från aktiviteter , få vardagspusselet att gå ihop sig ,sover & så börjar dagen om? Och numera känns det också som om helgerna mestadels går åt till saker man ligger efter med, sälja av saker, rensa förrådd, fixa i trädgården, jobba ikapp med arbete man ligger efter med , att få stunder till att ”leva” hinns med…
Förlåt, antar att min text är svår att förstå sig på. Lite så jag känner mig just nu, förvirrad. Känns som jag står & trampar, men kommer inte framåt.
Vill så gärna sticka, åka långt bort med barnen, bara vi, värme, lite nya miljöer & kanske få en chans till att finna mig själv igen.
Jag känner mig allt annat än stark just nu. Vill att ni ska förstå det, så behåll gärna en trevlig ton i kommentarsfältet annars kan du vänta på din ”kritik” till bättre tillfälle.
Tack för att du finns <3
Puss & kram
Det är inte konstigt att du känner så som genomgått separation och är ensam med tre barn! Det blir bättre med tiden! Tiden läker alla sår stämmer bra! Kämpa på du är grym???
Småbarnslivet är så här, det är som en snurrande karusell med alla måsten. När man är klar med nåt så är det bara att börja med nästa måste. Tror alla känner som du från o till.
Försök känna att det är lyx att få lämna på föris och få ta en promenad eller ha egentid. Här är det bara jobb och resor till o från jobb som gäller när ungarna är på föris.
Småbarnslivet är så här, det är som en snurrande karusell med alla måsten. När man är klar med nåt så är det bara att börja med nästa måste. Tror alla känner som du från o till.
Försök känna att det är lyx att få lämna på föris och få ta en promenad eller ha egentid. Här är det bara jobb och resor till o från jobb som gäller när ungarna är på föris
Jag förstår precis! Har precis börjat jobba igen efter över 1,5års föräldrarledighet. Nu känner jag att jag inte hinner med allt jag vill. Får inte den tid jag är van vid och vill ha med mina barn och man. Känner mig otillräcklig många gånger ? Kämpa på fina du och många kramar till dig och dina små ❤️❤️❤️
Du får känna det du gör?? du är stark och livet är en bergodalbana och allt är inte alltid superduperroligt? det kommer snart bättre dagar där du har mer kraft ?? ta en dag i taget- njut av varje ögonblick~ bygg upp nya idéer på vardagslyx, så enkelt som att kanske byta till ett bättre kaffe ett goare te, tända levande ljus även mitt på dagen bara för dig själv och sätt på den där låten som inte kan få dig att sitta stilla utan bara gör dig vild & galen på ett bra sätt? Varför inte börja sjunga eller börja sals- måste vara livets dans? Baka något du aldrig tänkt på att du skulle klara av och som är absolut din drömmaresdrömkaka och laga den där favvo rätten som en gång var din fast du helt glömt bort den?♀️??
Skickar en stor kram <3
Kan tänka mig att det känns jobbigare då man är själv. Men vardagslivet med barn är nog precis så dom du beskriver det. Jobba, hem laga mat, aktiviteter, osv medans helgerna gick åt till dån man inte han med under veckan samt att försöka vila lite, umgås och ladda batterierna för måndagen igen. Kan dock säga att det blir lättare ju äldre barnen blir. Mina är 15 och 20 så jag kan säga att det finns mycket tid till det mesta då ? som att sova, så var inte orolig du kommer att få sova om några år så sover de fram till lunch eller eftermiddagen. Du är stark kram från Skara
❤️
Hej Therese!
Vet inte om detta hjälper alls….Men min sambo är också inne i en period där han tycker allt är ”tråkigt” jobba,, laga mat, städa, diska m.m jag försöker verkligen förklara att var glad att du har ett jobb att gå till, några att laga mat till, några att städa upp efter m.m. jag vet livet kan vara skit ibland och man får absolut känna så….Men vi kunde oxå haft det värre ….Jag hoppas med hela mitt hjärta att det lättar för dig snart, fast jag tror man måste få gå ner sig innan man klättrar upp igen. Kramar i massor
Har perioder då jag känner precis de du beskriver, tänker är det så här livet ska vara?. Allt på rutin, inget nytt händer. Mår dåligt o har i princip ångest över det!
Du är stark som klara detta själv. Tycker själv att mitt liv är lite tråkigt just nu, är dock gift och har en man vid min sida som hjälper till men ändå så känner man sig hjälplös. Har två grabbar som tränar fotboll 3 dagar i veckan och plus det matcher lördag och söndag. Och så har vi en dotter på 6 år, som tycker att mamma aldrig är hemma. Jag tar träningarna med grabbarna för då passar jag på att träna själv och mannen får ta matcherna. Men man har ju resten som ska flyta på typ som veckohandling och allt annat. Kan säga som så att dottern är nu mindre nöjd över mig som mamma just nu.??
Skickar en kram❤️
Acceptera att du känner så, men sen måste du göra något åt det. Jag brukar tänka att det är bara jag som kan ändra mitt liv. Och så brukar jag överdriva känslor., t.ex om du ser en vacker natur, överdriv och tänk att det är en underbart vacker natur. Eller om du skrattar, överdriv det, som för att ”tanka” bra känslor 🙂
Träna! Oavsett om du är deppig, trött, stressad, så prioritera 30 min träning- det kommer ge resultat, om så lite som att du kommer komma på att du faktiskt log lite extra, eller inte stressades av mejlen hela kvällen 🙂
Och ja…jag har gjort allt för att inte hamna i ”ekorrjulet”, varför vill man dit? Men ju mer de runt om hamnar i det, ju mer avlägset känns det att bara ta ryggan och resa iväg någonstans.
Följ ditt hjärta!
Jag känner så igen mig själv i dina ord! Låt det få vara så här nu, det kommer att gå över och bli bättre. Det är jobbigt när allt känns mörkt men det kommer inte vara för evigt! Jag tycker du är modig och snäll mot dig själv som vågar tänka och framför allt säga detta högt. Många kramar och mitt favoritcitat (från Hannah Graaf) this too shall pass ❤️
Känner igen känslan så vill bara skicka en kram ❤️
❤️❤️❤️
Jag förstår dig! Att ha 3 barn själv är en bedrift i sig (har samma ålder på mina 3 som du). Att då hinna med sig själv, hem och arbete är nästan omöjligt. Så inte konstigt om orken tryter och du mår dåligt. Du är ju helt slut.
Om jag var i din sits hade jag försökt ordna barnvakt en fast dag i veckan och den dagen bokat upp något bara för dig för att tanka energi, Kanske träffa en nära vän, gå på spa eller något som stärker dig. Sedan tror jag på att släppa sånt som verkligen inte måste göras en tid. Mattheus blir större och det kommer bli enklare längre fram,, men just nu är han liten och kräver så mycket att du kanske får ha överseende med att det är lite mer stökigt hemma ett tag. Och prioritera din träning och stärka din kropp, för man mår så mycket bättre då och orkar mer.
Slutligen DU ÄR GRYM! Du kommer fixa den här tuffa perioden i livet. Var bara snäll mot dig själv också. Stor kram