Therese Wickman

HAR SÖKT LÄKARVÅRD!

Hej fina du & tack för det fina stödet.

Jag passade på i morse när dom stora barnen gått till skolan att ta en kopp kaffe och ringa till vårdcentralen. Känns skönt att ha fått prata med en sjuksköterska om mitt mående & bokat en tid.

Ska ta prover för att se om en del i mitt mående kan ha något med sköldkörteln eller brist på vitaminer att göra. Förutom en del ”tjafs” i relationen & stressen över att ensam ha ansvaret att försörja familjen & andra djupa tankar & funderingar , så är jag ofta yr, illamående, har svårt att fokusera & känner att jag mig allmänt konstig. Har kort tålamod, känner mig trött dygnet runt, ofokuserad & allmänt deppig. Känner hur jag drar mig undan från vänner & bara tar en dag i taget & fokuserar på det som verkligen måste göras….

Just illamåendet & yrseln oroar mig väldigt mycket, men ändå är det typiskt mig att söka hjälp flera månader senare. Vill lixom inte vara i vägen för någon eller vara en belastning. Konstigt hur man tänker när det kommer till sig själv, men det skyller jag på min Mamma, hon söker inte hjälp fören hon mer eller mindre är döende, så måste fått det från henne.

 

I morgon åker jag med Lilleman & Constantin till Stockholm för 2 dygn på jobb. Mellan jobben kommer det vara en del fri tid, så ska passa på att försöka varva ner, ta en kaffe på stan, gå långa promenader & äta frukost i hotellsängen.

 

 

Puss & kram

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Jojo

    Hej.
    Jag var likadan, väntade förlänge med att söka vård.
    Jag hade mycket yrsel också, visade sig sen att jag hade utmattningssyndrom. Men väntade så länge med att söka vård så de gick alldeles för långt. Är busschaufför o satt med 50 passagerare i bussen l kom fram till ett rödljus. Fick panik för jag tappade allt förstod inte alls vad det betydde o började titt mig omkring för att se vad andra gjorde. Så efter det gick jag till läkaren o yrsel, illamående trötthet, huvudvärk mm. Alla fysiska symtom berodde insatt på stress. ÖnskR dig allt gott o hoppas du får hjälp och får må bättre. Kram

  2. Malin

    Va jobbigt att du mår dåligt! Hög igenkänning för min del tyvärr! Är ganska säker på att du hamnat i en utmattning/depression. Jag fick själv yrsel, mådde illa,, blev lätt irriterad, drog mig undan och ville inte träff människor osv. Listan med symptom är lång och det är först nu i efterhand jag kan se det klart och tydligt!
    Hade en pressad situation då jag var arbetslös, små barn, konflikter i relationen men mkt bråk, konflikter mellan släktingar/vänner, fysiska problem, ångest över vikt/utseende, oror över pengar osv.
    Kraschade till slut helt! Från att varit lätt ut blev jag galet yr och hade svårt att gå. Sökte och sökte hjälp, de kollade sköldkörtel/ämnesomsättning, diabetes, hjärtat (hade mkt dubbelslag) ms och andra autoimmuna sjukdomar osv.. Minns ej allt.. Men allt var stress/ångest!
    Fick till slut medicin, har gått i terapi, börjat med yoga och blivit bättre på att lyssna på vad jag vill/orkar, nu ca 3 år senare kan jag träna mer högintensivt igen (gick inte innna då kroppen typ fick en panikångest attack)

    Så mitt råd till dig är att dra i bromsen innan det är för sent!

    Börja prioritera egentid! ta promenader själv och gå en yoga kurs. Hitta en ny hobby! själv har jag utmanat mig själv och börjat cykla samt träna styrketräning.

    Vd jag har förstått är du väldigt hemmakär och mkt med familjen så försök hitta på ngt som du mår bra av. På egen hand eller med en vän!

    Var heller inte rädd för att ta hjälp av medicin om läkaren föreslår det. För min del var det en stor del och när man har just yrsel brukar det hjälpa effektivt. Jag det här blev långt! Önskar dig lycka till ?

  3. StrongMama

    Utbränd? depression? Vem vet men jag tycker att du gör helt rätt i att ringa vårdcentralen och sätter igång en utredning kring hormoner och allt vad det kan vara. Passa även på att be om någon att få prata ut med. Känner nämligen igen den där känslan om hemmet, med småbarn och flera barn och ansvaret kvinnor bär så kan det ”lätt” bli för mycket och där kommer de där känslorna in i bilden, som du nämner. Men samtidigt är det jobbigt att inte våga skriva för mycket på bloggen heller. alla vill att man ska vara ärlig men man vill inte smutskasta sin partner (eller ibland har man lust haha). Hör av dig om du behvöer skriva av dig, eller bara ta en kaffe och prata av dig, så bor jag i Stockholm om det är något. Tjejer behöver stötta mer tjejer. Lyfta upp, stötta, finns till etc. Kram och lycka till med läkaren (är mitt i en utredning av hormoner själv). <3

  4. Tina

    Så bra att du har sökt vård, hoppas du får en bra läkare som lyssnar och ger dig den hjälp du behöver. Hoppas att du får må bättre snart. Tänk på att andas med magen när du känner dig stressad och/eller mår dåligt. Det gör mycket gott för kroppen, mer än vad man tror. Kram på dig!

  5. Hanna, mamma till 3

    Jag har precis sökt för samma, var på vårdcentralen i Måndags och gjorde de prover som du ska göra. Fick även utskrivet antidepressiva som jag ska äta. Hoppas att man successivt kommer börja må bättre nu…

  6. Lovisa

    Det låter som att du har en depression. Jag känner igen mig mycket i det du skriver. Jag gick till läkaren och fick medicin. Jag var (vet ej varför, kanske kändes det så drastiskt) lite emot det först, men sen när jag gav efter visade det sig vara ett av mina bästa beslut någonsin. När man är i mörkret kan det vara svårt att se att det finns ett alternativ, man normaliserar mörkret. Men det finns hjälp, det finns ljus! Jag kan verkligen rekommendera dig att testa medicin!

  7. Lovisa

    Det låter som att du har en depression. Jag känner igen mig mycket i det du skriver. Jag gick till läkaren och fick medicin. Jag var (vet ej varför, kanske kändes det så drastiskt) lite emot det först, men sen när jag gav efter visade det sig vara ett av mina bästa beslut någonsin. När man är i mörkret kan det vara svårt att se att det finns ett alternativ, man normaliserar mörkret. Men det finns hjälp, det finns ljus! Jag kan verkligen rekommendera dig att testa medicin!

  8. Kicki Backebjörk

    Hoppas att du får svar på ditt mående. Om det är något med sköldkörteln kanske du mår bättre med levaxin. Jag mådde som du ett tag innan jag fattade. Tappade även hår och mådde allmänt dåligt.
    Kram Kicki.

  9. Lindah

    Känner med dig Therese!
    Jag valde efter över 4 månader att ta kontakt med vc då jag inte kände igen mig själv längre. Jag var säker på att jag fått Utmattningssyndrom och depression pga av arbete och tråkigheter privat.
    Jag ville bara ha konstaterat av läkaren, vilket såklart stämde. Åt antidepressiva som kostade mig skjortan som jag inte kunde fortsätta med pga av illamående. Jag slutade tvärt och humöret och mitt mående går verkligen upp och ner. Jag jobbar 100% och 3 skift inom akuten. Min sambo är arbetssökande efter ett vikariat som lovade fast tjänst men det sket sig, har 3 barn att försörja.. Nu börjar det verkligen bli lika illa som i början, jag har gått massor i vikt, är konstant trött och allmänt utmattad och less. Jag trodde jag också hade fel på min sköldkörtel och kollade upp via blodprov på vc, men det visade inget under eller överskott av min sköldkörtel..
    Jag hoppas du får bra hjälp av vc och att allt löser sig ?

  10. mummu till mybabydolls

    Therese, vet du vad jag tycker, du har allderes för många bollar i luften just nu, ta det lungnt ,och tänk vad är viktigaste för dig, ditt liv , och din familj. Det kanske inte så lätt,, men tänk på det ändå!?❤️?

  11. Gunilla

    Illamående o yrsel var jag drabbad av. Det var stress och lindrig depression. Du har så mycket runt omkring dig och med långvarig sömnbrist. Hoppas att du for bra hjälp. Kram

  12. Ullis

    Skönt att du äntligen gör något åt fitt mående!
    Missförstå mig inte nu!! Men om du känner sådan press för att vara den enda med inkomst så förstår jag inte riktigt redan till Dubai och renoveringen av övervåningen.
    Eftersom Constantin ändå är arbetslös kan han väl åka hem till sitt hemland någon vecka så att ni kommer ifrån varandra ett tag och får chansen attlängta efter varandra.
    Tror nog att han känner samma press som du, plus att han måste lära sig ett helt nytt språk också.
    Dippar hamnar vi alla i någon gång. Gäller bara att hitta det lilla lilla halmstråt och ta ett stadigt grepp om det.
    Du är en fantastisk mamma/människa!!
    Kram och all lycka!

    1. theresewickman

      Heej & tack!
      Jag kan förstå att du blir fundersam, men flygbiljetterna till Dubai var bokade & betalda från mitt sparkonto när C hade fått ett jobb, sen blev han bara 3 dagar på jobbet & kontraktet som var påskrivet blev ingenting med. Den chefen är nu anmäld av polisen för en hel del olagligheter han gjort & det kommer komma en kommande rättegång. Renoveringen på övervåningen är i ett betalt samarbete, så förutom massa tid & energi så ”tjänar” jag på renoveringen vi velat göra på övervåningen… Det är inte så att vi kryper på knäna, men när man inte ser ett jobb i sikte, får norpa av sparkontot, som man ville ha till annat för att ”överleva” så är det klart man känner sig stressad över situationen.. Hade vi vetat att han ska börja jobba om en, två eller tre månader så vet vi ju att det kommer ordna sig, men nu har det inte hänt någonting & inte heller får han pengar från sin Pappa dagar heller då dom utreder vad han har rätt till.. Hoppas du blev lite klarare av detta? KRAM

      1. Ullis

        Tack för svar. Känner dig inte alls men blir orolig att det inte ska hålla mellan er?Tycker ni är så fina ihop och er lilla trollunge.
        Som sagt! Lycka till med allt.

        1. Madde

          Usch vad tufft. Vad söker han för typ av jobb? Ang pappadagar så borde han inte få det allas? Jag menar för att få ta del av det ska man jobba och betala skatt i Sverige.