Så fint Luciafirandet var uppe i skolan & Ellah strålande som Lucia.
Det blev så vacker stämning när alla barn sjung & jag kände sådan tacksamhet för livet & mina barn att jag inte kunna hålla tårarna tillbaka. Känner mig extra känslig idag & väldigt tacksam över mina barn. I går höll det på att sluta illa, Matheus höll på att dö i mina armar.
Jag stod i köket & höll på att laga middag & Matheus var med mig i köket & satt i sin matstol. Han åt några majskrokar & när dom var slut så gav jag honom en till innan jag gick tillbaka till spisen för att röra om i grytan.
Allt gick sen så snabbt, jag hör hur Matheus hostar till & plötsligt får Constantin panik.
Matheus har satt i halsen & han får verkligen inte luft, han blir snabbt röd i ansiktet & jag springer fram, lyfter ur honom, lutar honom framåt & dunkar till hårt i ryggen 2 gånger. Jag tittar på honom & majskroken sitter fortfarande fast, jag gör om samma sak igen & när jag sedan ser att han börjar bli blå i ansiktet så hinner jag tänka. Om den inte kommer upp, vad gör vi då? Samtidigt som jag försöker en tredje gång så hinner jag tänka i huvudet att jag springer in till en granne som bor i närheten & som jobbat som ambulansförare. På väg ut i hallen dunkar jag till en fjärde gång ordentligt i ryggen samtidigt som jag stoppar ner ett finger i hans hals & kommer då åt krocken som fastnat.
Lättnaden när hans blåa ansikte förvinner mot ett stort illvrål.
Jag han egentligen aldrig tänka utan agerade bara, det är idag när chocken lagt sig som jag börjar förstå vad som verkligen höll på att hända.
Constantin fick panik under händelsen, gapade & skrek på rumänska, kastade påsen av majskrokar omkring sig & var livrädd över det han såg. Nu i efterhand har vi pratat, vi har pratat om vad han ska göra om något liknande skulle hända och han är hemma själv. Vi vill båda vara trygga i att han kan hantera situationen & inte hamnar i samma tillstånd igen…
Det kommer nog ta en tid att smälta detta.. Man går ju alltid runt med en rädsla att något ska hända ens barn, men det är när något verkligen händer som känslan blir så påtaglig & hur jäkla skört livet är!
Älskar dig & dina syskon så det värker i min kropp!
Ta hand om varandra, lova mig det! Puss & kram
Usch va läskigt, skönt att allt gick bra ❤️ Vi ger inte majskrokar längre efter att tandläkaren varnat för hur lätt dom kilar sig fast i halsen när dom är blöta och kladdiga.
Fy så otäckt, värsta skräcken – tur att det gick bra
Min son är 8 månader. Jag vågar inte ge honom majskrockar, för han biter att stora bitar med käken (han har inga tänder än) och försöker svälja. Det har hänt flera gånger, att jag har fått stoppa in fingret i hans mun och tagit ut stora bitar. Skönt att det gick bra med din son ?
Huh, det är så hemskt när sånt händer!
Ett av mina barn satte ordentligt i halsen för 16 år sen och mitt syskonbarn likaså för 8 år sen. Jag blir ännu knäsvag då jag tänker på det trots att åren gått.
Livet hänger på sköra trådar.
Så läskigt tur att det gick bra
Ush ja man blir helt panikslagen när de händer, de har hänt mig också vår son då 9 månader jag tog tag i benen vände upp å ner på honom. Skönt att allt gick bra med er lille söte prins ?Hälsa hans söte syskon också
Tips är att gå en hjärt-lung-räddningskurs, de är så himla bra! Nu verkar du veta hur man gör, men perfekt julklapp åt Constatin? Är man förberedd på hur man skall agera så är ju chansen att det går bra så oerhört mycket större. När små barn under ett år satt i halsen (dvs när något suttit fast) skall man även alltid ringa ambulans, även om man får ut föremålet, IOM att barns luftvägar svullnar igen oerhört fort. Så skönt att allt gick bra med Matehus!