Therese Wickman

Dags att öppna en ny lucka, en ganska otäck lucka att öppna som väcker en jobbig situation till liv.

Lucka nummer 6 ”Ett beslut någon annan tog åt mig”

Oj, tänker direkt på en händelse, en händelse som jag skämdes så mycket över att jag valde att ljuga.

Jag & en kille jag var tillsammans med hade varit tillsammans under ett år, att han under detta år svikit förtroendet mellan oss flera gånger betydde plötsligt inte så mycket när jag en dag kissade positivt på gravidstickan. Jag som hade gått på minipiller var gravid?

Jag var kär, jättekär, blind & naiv & försöker se det fina i alla människor i stället för dom negativa sidorna. Vill tro på att alla är genuint fina.

Vi velade, att skaffa barn är inte en liten grej & dessutom hade vi skyddat oss, jag hade gått på p-pller i många år, men efter veckors velande så bestämde vi oss ändå för att behålla barnet. Han skulle bättra sig, jobba på tilliten till mig igen & flytta hem till mig, då vi för tillfället bodde i olika städer & vi började på riktigt prata om hur framtiden skulle se ut…

En eftermiddag var vi till en affär & på väg ut gick vi förbi babyavdelningen. Han tog upp ett plagg & sade: Åhh kan du tänka dig att vi kommer ha en sådan här liten?

Jag kände mig lycklig!

Vi åkte hem & hade en supermysig kväll på alla sätt & vis. Morgonen efter åt vi frukost & han skulle bege sig hem mot sin hemstad igen efter frukost & plötsligt mitt från ingenstans i en kärleksfull atmosfär så säger han :

Du, innan jag åker så är det något jag måste säga. Jag vill att du gör Abort & jag gör slut här & nu & vill aldrig se dig igen..

Trodde han skämtade med mig först men insåg ganska snabbt att han var helt seriöst..

Han åkte & det enda sms jag fick var frågor om aborten, om jag bokat tid än & när den skulle bli av.

Kände att jag omöjligt kunde behålla detta barn, hur kunde jag?

Jag hade redan bestämt att ska jag någonsin skaffa barn igen så ska det vara med någon som ser fram emot det lika mycket som jag & som verkligen vill finnas där för sitt barn till 100%. Det brast inom mig. Vi hade ju bestämt att behålla barnet, jag hade börjat längta & veckorna hade hunnit gå?

Jag gjorde som han önskat, jag bokade en tid för abort.

Jag kände mig så enormt liten & jag skämdes, jag skämdes så extremt mycket.

En del visste redan om att jag var gravid, till dom sade jag att jag hade fått missfall. Hur skulle jag kunna berätta att min pojkvän kvällen innan talat om hur mycket han älskar mig, visar upp babykläder för mig & dagen efter, från ingenstans ber mig göra abort & dessutom gör slut & säger att han aldrig någonsin ville träffa mig igen.. Oj vad jag skämdes, jag skämdes utan att ha gjort fel!

Aborten blev dessutom komplicerad & jag fick åka tillbaka till sjukhuset ett par veckor senare med extremt stora blödningar. Slutade med skrapning & ett dygn på sjukhuset..

Några veckor senare får jag ett sms, från honom.

Han säger att han älskar mig, att han ”bara” varit rädd & gjort slut med mig för att vara säker på att jag skulle genomföra aborten. Han hade bakom min rygg nu skaffat jobb i min stad & tänkte flytta hit för att få tillbaka mig…

Detta är en del ur Kajsons Julkalender.

Puss & kram vännen!