Mitt mammahjärta är tungt & oroligt!
Sedan en tid tillbaka vill Kidh inte gå till skolan & det oroar mig. Han klagar på magont & vissa mornar som idag gråter han & bönar & ber om att få stanna hemma…
Jag har frågat honom om det är något speciellt som oroar honom eller om det är något som händer i skolan som han inte tycker om eller känner sig obekväm med. Men han säger att det inte är något, iallafall inget som han kan få ut i ord..
Har pratat med personalen i skolan men dom har inte märkt något av detta då han är världens gladaste kille i skolan & är omringad utav många vänner!
Man känner sig maktlös & så enormt orolig när man inte vet vart problemet ligger. Kanske vill han bara vara hemma med mig för att tanka kärlek & bara vara när han ändå vet att jag jobbar hemifrån? Men det kan också hända saker i skolan, saker som han mår riktigt dåligt över som han inte kan få fram eller vill berätta för mig.
Har inte kunnat tänka på något annat än Kidh hela denna förmiddag & jag känner mig som världens sämsta mamma som ”tvingat” i väg honom till skolan, även om jag vet att jag måste..
Har lovat & tummat med honom att jag ska hämta hem honom direkt efter lunchen som är vid 12.
Någon mer som har/haft barn som skolvägrat?
Puss & Kram
Min dotter började vilja vara hemma från skolan efter sommarlovet, ont i magen, trött mm. Jag fick direkt en dålig magkänsla, försökte fråga henne hur hon kände, om någon gjort något, hade hon kompisar mm. Något jag noterade var att hon aldrig tog hem någon kompis från klassen(detta var i 3:an), hon hade gått med samma klass sedan 1:an. I övrigt har/hade hon kompisar utanför skolan så jag visste att hon inte har sociala problem eller svårt att få vänner. Hon mådde värre men ville INTE säga vad det var, hon sa att hon kände sig ensam på rasterna dock. Jag pratade med lärarna men de hade inte märkt något särskilt och ansåg att hon hade kompisar i klassen. Jag hade en så dålig magkänsla….en dag (efter ca 1år)efter sommaravslutningen brast det för henne och hon sa att hon ville byta skola(något som jag föreslagit tidigare) och det gjorde hon. Idag är hon glad, har kompisar i klassen, och inte ont i magen längre. Det jag vill få fram är att gå på DIN magkänsla, lärare har ingen koll(i denna fråga om det inte är extremt tydligt), ibland ser de det de vill se, barn är inte dummare än att de är elaka då ingen märker/ser. Att frysa ut är en form av mobbning! Byt skola, var inte rädd för det om känslan inte försvinner, hoppas verkligen han mår bättre snart❤
Min son kom hem med strypmärken eller märken åt huvudet. Då de visa att han blivit slagen med en klubba och strypt med en kvist. Detta såg han inte som något hemskt mer att situationen var obehagligt. Självklart reagera vi som föräldrar men han tyckte verkligen allt va bra. Pojken hade sakt förlåt då var de okej. Så fick peppa han att berätta saker som händer trots att dom löst de på skolan för vissa grejor ska man inte behöva stå ut med. Under denna tid kunde jag uppleva att han mer uttryckte huvudvärk och magen osv. Så lirka lite och fråga om han varit med om nån som sakt något elakt. Du kanske ha en historia som du blev lessen över berätta den. Tro man måste få barnen att förstå att de man känner de kan ingen ändra på. Ibland kan jag känna att man kan göra elaka saker men säger man förlåt ska de vara okej. Nu ha det gått 1år och från att dom säger lilleplutt på skolgården säger sonen de direkt när jag kommer och hämta honom. Vi pratar om de så nu upplever jag inte att han hamnar i kläm. Lycka till och säg åt kid att vara sig själv vinner man i längden.
Min son var likadan för ett tag sedan, han går i första klass. Det gör så fruktansvärt ont i hjärtat på en när de är så ledsna. Vi har fortfarande inte riktigt kommit fram till varför det var så, det kan ske ibland fortfarande.
Min son var likadan i 1:an.. för hans del beroddd mycket på oro i klassen. Han hade en lärare som inte passade till hans personlighet, hon såg inte honom för den han va. Var med Kid i klassen en dag, man känner ganska snabbt som förälder om det är nåt som inte känns bra då. Å känns allt bra med kan du iallefall släppa oron å va trygg inatt läraren gör ett bra jobb å arbetsmiljön är ok.
Hoppas det löser sig! Vissa barn är ju oroliga än andra å min pojk har svårt för förändringar.
Sådär har vi haft det i flera år och vänt och vridit på allt för att lyckats förstå vår son!
I höstas knäckte vi nöten, han har svår dyslexi och har omedvetet döljt det för att han trodde att det var han det var fel på.
Detta upptäcktes först nu när han får i 5an så han har kämpat lääänge utan att vi förstått. Nu är utredningen gjord och skolan agerade direkt när de förstod!
Det är så lätt att tänka det vanliga med kompisar osv. Men ibland är de inte medvetna själva om vad det är!
Nu när vi vet så mår han mycket bättre för nu har han ju fått svar på alla frågor och vet att han kommer alltid att få extra stöd!
Lycka till och fortsätt att överleva dina barn med kärlek!!!! ❤
Känner igen detta väldigt väl. I ett år nu till sommaren (om det fortsätter) har sonen gråtit varje dag. Vissa dagar har jag fått till och med lyfta ut honom ur bilen. Han säger att det är för att han saknar mig och bara vill vara hemma och att det är svårt i skolan. Vi jobbar mycket ihop med skolan och han har nu fått en tjej han pratar med en dag i veckan som kan hjälpa honom att få sina känslor förklarade. Vissa dagar har han som panikångest ??
Min lillasyster skolvägrade från sista året på förskola till årskurs 2. Hon grät efter mamma varje dag trots att hon hade kompisar och att personalen försökte hjälpa henne att ”komma till rätta.” Min pappa pluggade på annan ort under den tiden och var bara hemma på helgerna, antagligen reagerade hon på förändringarna av att gå från två föräldrar till en förälder + en till ibland. Kanske reagerat Kidh på förändringarna hemma, att han ska bli storebror? Även om han längtar efter det kan det ju vara skräck blandad förtjusning? Att vara ”liten” men ändå stor. Vi får hoppas att Kidh snart kommer tillbaks till sig själv och att han slipper tampas med sina problem. Kram
Känner igen detta så väl.. sonen vill inte till skolan men lärarna säger att det är en glad o sprallig kille i skolan som aldrig klagar eller verkar må dåligt.. hemma säger han att han har ont i magen och vill stanna hemma.. orolig mamma och en smula konfunderad så man inte vet vad som är galet ..
Min äldsta började klaga på magvärk och ont. Vi blev Oroliga först om det var något han ätit, någon allergi han utvecklat. Men inget sånt var det.
Frågade skolan som också sa att han klagat på magvärk inför dom. -han hade kompisar och lekte bra med dom.
Det är ju mycket tankar som utvecklas i den åldern, och min son hade separations ångest. (Visade det sig) Han ville vara med mamma mest hela tiden, ha koll på mig. Lite så. När fredags kvällen och helgen kom, upphörde värken. Och när söndagskvällen så kom den tillbaka.
Han är 10 år nu, men tror han sen i oktober senast sa att han hade magvärk. ( så peppar peppar är den häe perioden på 3 år över) -så hoppas ni inte ska behöva dras med den så länge. Men trots man pratar med dom och lugnar dom så är det svårt ibland att övertyga endå. För deras tankar och känslor är så starka och verkliga såklart för dom.
Kram på er
Min lillasyster skolvägrade från sista året på förskola till årskurs 2. Hon grät efter mamma varje dag trots att hon hade kompisar och att personalen försökte hjälpa henne att ”komma till rätta.” Min pappa pluggade på annan ort under den tiden och var bara hemma på helgerna, antagligen reagerade hon på förändringarna av att gå från två föräldrar till en förälder + en till ibland. Kanske reagerat Kidh på förändringarna hemma, att han ska bli storebror? Även om han längtar efter det kan det ju vara skräck blandad förtjusning? Att vara ”liten” men ändå stor. Vi får hoppas att Kidh snart kommer tillbaks till sig själv och att han slipper tampas med sina problem. Kram
Det sker en stor förändring i hans liv, bebisen närmar sig och det är naturligt för ett mindre barn att vilja vara mer med sin mamma innan lillebror kommer. Att barnet i fråga är glad och förväntansfull inför det kommande barnet hör inte till saken, Kidh känner att en stor förändring väntar och han är snart inte yngst längre. Det rör upp känslor och är vanligt att han vill spendera all sin tid med dig. Problemet tror inte jag ligger i skolan, inte hemma heller. Det är inget problem i sig att familjen växer. MEN Kidh är fortfarande så liten att det kan vara svårt att sätta ord på sina känslor gälllande att behöva dela med sig av dig. Sin älskade mamma, till en till. Ta med Kidh på bio, bara du och han. Se till att få tid bara du och K. Ellah är större och behöver inte brottas med dessa känslor på samma sätt.
Du är en helt fantastisk mamma och det är just därför Kidh får ont i magen av skolan! Han vill vara tillsammans mer just DIG!
Prata med personalen igen och be dem hålla extra koll ett tag. Eller va med en dag själv för att se vad som händer och få känsla för hur barnen är mot varandra så ingen gör fula saker. Kanske han kan rita hur han känner om han har svårt att sätta ord på vad som händer.
Min dotter har och är likadan! Vill inte åka till skolan och inte nattis. Samma sak början är i skolan inga problem alls! Blir jätte ledsen av att åka hem och lägga mig efter nattjobb när hon hon skriker nej snälla låt mig slippa! Hon gör allt för att få
Stanna hemma! Ja va dum och hade henne mycket hemma i förskoleklassen förra året vilket inte går nu när hon går i ettan! Hon hittar på saker för att slippa! Att hon har ont i halsen blir mobbad ingen tycker om henne! Stänger av klockan så vi försover oss kommer försent! Jätte jobbigt skolan säger att hon fungerar jätte bra i skolan med dom andra barnen! Hemst är det så ja förstår dig verkligen!
Hoppas ”bara” det är att han vet att du är hemma och att han vill vara med dig, så ingen är dum mot honom. Det är så jobbigt när barnen är ledsna och inte vill till skolan. Kramar
https://lotte4.blogspot.se
Tror du inte de kan vara att du o magen e hemma o han känner sig lite orolig för att lämna dej❤️