Vet inte vad det är med mig. Jag har känt mig väldigt upp & ner i humöret sista dagarna & det värsta av allt är att känna att man inte kan kontrollera situationen.
Det känns som om både bebisen & jag är i en stor tillväxt & jag känner mig större & klumpigare än någonsin. Knappt några kläder som passar längre & bara det gör att jag börjar gråta.
Bebisen trycker under revbenen & det känns som om man inte kan hitta en enda bekväm position att sitta eller ligga i.
När man får dessa hormondippar samt noll sömn & värk i kropp önskar jag så innerligt att Constantin kunde förstå hur påfrestande det faktiskt kan vara att vänta barn. Jag känner mig ännu mer som ett freak & mer ledsen när han i vissa fall känns så oförstående i detta..
Det är inte så att han inte finns där, klappar mig på magen, pratar med sin son eller inte ger mig massage för min onda rygg då & då, utan mer den djupa förståelsen till vad som faktiskt sker under en graviditet.
Vet att det förmodligen inte är lätt för honom heller, hur ska han ens kunna förstå?
Finns det någon bra gravidapp för pappor kanske?
En graviditet för kvinnan är ju så mycket mer en rörelserna i magen & längtan efter det kommande barnet..
Fler som är gravida som hamnar i en dipp då & då?
I går skulle vi b.l.a på dejt, bara C & jag för att fira att han fått nytt jobb. Jag hade förberett & bokat bord på resturang men fick ringa & avboka pågrund av smärta i kropp, trötthet & envisa förvärkar som inte ville ge med sig. Då blev inte denna hormonfyllda kropp lyckligare direkt 😉 Men men, det kommer fler tillfällen!
Puss & Kram
Hej Therese, jag tror inte män kan förstå oss gravida kvinnor? Jag är halvvägs genom min andra graviditet och vi har en två årig son sedan tidigare. Min sambo har förstått att att vi ska få ett till barn men jag vet inte om han har förstått att jag är gravid? Första graviditeten hade jag ju så mycket mer tid att ta de lungt och vila men nu finns inte de med jobb å barn så de gör ju att dagarna blir tyngre och tröttsammare. så lite avlastning och mer ansvar från hans sida vore önskvärt utan att behöva be om de jämt. Men jag känner att min sambo inte alls förstår mig, kanske den dagen jag är stor och vaggar fram? Jag önskar oxå att de fanns nåt jag kunde be min man läsa om hur en gravid kropp fungerar, vad som händer å allt de psykiska påfrestningarna med att kroppen förändras? De räcker ju tydligen inte med att jag berättar hur jag mår! I hans liv har de ju inte förändrats nåt medan hela min värld blir annorlunda, ja förutom att han har en surkärring hemma då! Jag tycker att de är så frustrerande att inte bli förstådd utan bli kallad för sur när man bara är trött och sliten! Hoppas att de sista veckorna blir bättre för dig och att C blir mer förstånde? Jag hoppas min ska komma på de dom sista 20 veckorna????
Kanske inget svar du vill höra men jag mår faktiskt som vanligt och är i v 32 snart. Har väldig foglossning, halsbränna och svullna fötter och precis haft bältros som sänkte mig totalt men förutom det så mår jag toppen ? Inga hormondippar vilket jag är tacksam för ?? Försöker fokusera på det positiva med att vara gravid (har väntat i 9 år på detta) så jag känner mig så tacksam att jag äntligen får bära vår son ?
Min sambo är väldigt förstående om jag någon gång har dippar och han försöker då stötta. Vid de tillfällena är jag rak och ärlig och säger att just nu mår jag inte bra pga gravidkrämpor tex. Och då förstår han. Jag tänker stt det finns ju inte så mkt han kan göra nu ändå, allt händer ju i min kropp. Han får dra ett tyngre lass sen när barnet väl kommer.
Är väl medveten om att alla graviditeter är olika.
I början mådde jag inte lika bra och kände inte igen mig själv. Tyckte det var sååå jobbigt. Så jag förstår att det är tungt för dig just nu.
Men nu är det inte långt kvar! ? för någon av oss. Och då är det värt allt! Kram
Preglife har ju en flik som är riktad till partnern med lite vad som händer och sker i kvinnans kropp i en graviditet. Allt detta är skrivet vecka för vecka både för bebisen, mamman och partnern.
Jag förstår att det är jobbigt att vara gravid och känna att partnern inte förstår hur det är att vara gravid både psykiskt och fysiskt.. Jag tror inte att det är helt lätt för män (och kanske även kvinnor som inte varit gravida) att förstå allt som sker i kroppen vid en graviditet eftersom det mesta inte syns. Jag tycker att det låter som att C gör det bästa han kan utifrån den förståelsen och kunskapen han har av en graviditet, även fast jag förstår att du önskar att han hade en större förståelse och kanske gjorde mer än han gör just nu när du är mitt i det.
Jag är i v 31 och skulle packa bebisens outfits som ska med till bb och fick psykbryt när jag inte tyckte att kläderna passade ihop. Det löstes dock med att nätshoppa för 600 till bebisen..nu ska han få matchande outfits på bb..?????
Japp som här!!
V.29 å dessa hormoner är som en stor bergodalbana i hela kroppen å allt bara skriker ?
Hoppas de blir bättre för dig ?
Oo ja det känns igen,hade mycket sånt när jag var gravid,om inte värre?
Åh! Känner igen mig! Kände likadant med dottern, mycket känslor som går runt, runt! Tror faktiskt inte killar riktigt förstår. Min kille var jättestolt över mig efter förlossningen. Stolt men INTE imponerad. Han sa att ” det gör ju kvinnor hela tiden och har alltid gjort” . ( det låter drygt i text men han sa de givetvis inte på ett drygt sätt) Visst har han en poäng men ändå, jag är imponerad av mig själv, vilken obeskrivlig prestation!!
Kort och gott, våra män vill VÄL men vi kan inte förvänta oss att de ska förstå allt. Det är nog omöjligt. Vi får nog bolla lite graviditet och förlossning med våra vänner, det ger nog mer. Men en stor KRAM ska du ha
Har en fråga till dig Therese!
Jag har sett att dina barn rider:
1. Rekommenderar du att sätta sitt barn på det och om…från vilken ålder?
Har själv ingen erfarenhet men faktiskt blivit inspirerad av er familj,
2. Vart rekommenderar du i Örebro trakterna?
3. För och nackdelar ?
Givetvis kommer jag att se över mitt barns intresse och inte tvinga fram ett. Men eftersom ridning är långt ifrån mitt intresse så skulle vi nog aldrig ens börja om inte dottern hade ett jättestort intresse. Men nu kanske vi kan skapa ett intresse om du förstår var jag menar!
Känner igen det där och nu har jag sagt till mannen att han kan prova ställa sin klocka varje timme på nätterna så får han se hur pigg man är av att amma 1g/timmen… pju! Tur det är övergående 😉
https://lotte4.blogspot.se