För lite mer än ett år sedan gick jag igenom en ganska så jobbig period i mitt liv, jag ljuger om jag säger att den långa vägen hit har varit lätt. Där & då under en period kunde jag inte göra mer än att försöka överleva, ta en dag i taget & försöka lätta på den ständigt pågående ångesten som kändes som om den skulles äta upp mig inifrån.
Mina barn är min högsta prioritering i livet & utan dom vore jag nog inte här idag hur ledsamt & tragiskt det må låta.. Jag ogillar gärna att prata om när jag mår dåligt, riktigt dåligt så dom flesta såg nu inte hur mycket jag krigade varje dag för att ens ta mig upp ur sängen….
Jag har alltid, även när jag varit svag, sårad, krossad eller ledsen behövt kriga på då jag ensam haft & har ansvaret att uppfostra & ta hand om barnen, detta gjorde till slut att efter år av sår, besvikelse, förvirring & stora frågor att jag föll ihop. Det var som om min kropp & min själ inte klarade av att stänga av mer? Låter det rimligt?
Minns att jag under 3 veckors tid förra året rasade över 9 kg i vikt , jag kunde inte äta, jag vaknade med illamående & jag somnade med samma känsla i kroppen, varje dag över en månads tid. Det där smärtan vill jag aldrig uppleva igen, aldrig!
Jag började gå hos Psykolog och efter månader kom hon äntligen innanför den hårda muren och raserade alltihop, hon lärde känna mig, mina signaler när jag tyckte något var obehagligt, hon lät mig gråta, prata om mina sår, om mina funderingar på mig själv och utan henne och dessa månader vet jag inte vart jag hade varit idag. Det har för mig varit väldigt nyttigt att få prata med något utomstående, blotta sig fullständigt och få hjälp på traven hur jag sa hantera mina sår, mina upplevelser, min smärta & mina tvivel på mig själv……
( Länk till Klänningen)
I dag känner jag mig starkare & jag är fri från ångesten. Fortfarande har jag en hel del att jobba på med mig själv, men det får ta den tid det tar. Det viktiga är att jag i dag känner mig lycklig & betydligt mycket starkare!
Jag är viktig, jag är värd att älskas och behandlas med respekt, jag är värd att få känna liv i kroppen!
Ta hand om dig, det finns bara en som du <3
Puss & Kram
Beundrar dig verkligen, tycker verkligen du har fina barn och du är en toppen mamma ❤️ Vet också att det kan vara tufft. Jag har en 7 årig flicka och en 4 årig pojke. Vår flicka har nyligen fått en ”lindrigare” diagnos av adhd,och en snudd på autism. Det är tufft har inte berättat för mina vänner pga att jag inte vet riktigt hur jag ska berätta och sen har jag ingen sån ”nära” vän att gråta ut hos heller utan jag bär det inom Mig istället. För jag vet inte vem jag ska lita på eller hur dom kommer reagera.
Älskar att läsa din blogg och en eloge till dig som delar med dig av ditt liv ❤️
❤ ta hand om dig!
Tack <3
Kram! Den väg du gått är också min väg. Jag har kommit en bit på väg men en lång bit är kvar! Tycker du att det har blivit lättare sedan dina barn blivit äldre? Mina är 2 och 6 år.
Kram! Den väg du gått är också min väg. Jag har kommit en bit på väg men en bitvkvar! Tycker du att det har blivit lättare sedan dina barn blivit äldre? Mina är 2 och 6 år.
Vad menar du ska ha blivit lättare sedan dom blev äldre? <3
Bra inlägg! Vi måste våga prata om psykisk ohälsa för alla berörs vi på något sätt.