Hej du kära vän!
Som du kanske märkt har jag inte uppdaterat varken här på bloggen eller på min instagram under dom senaste dagarna. Anledningen är helt enkelt att jag mått skit, verkligen skit!
Har försökt att skriva detta inlägg flera gånger, men det slutar alltid med att jag suddar bort allt och börjar om igen..
Vet inte hur jag ska få ner rätt känslor och tankar i skrift?
Känner mig så extremt ensam i allt jag går igenom just nu, så ensam så jag undrar om någon verkligen skulle sakna mig om jag försvann.?
Jag är totalt slut, helt orkeslös och min energi är nere på noll. Jag känner inte igen mig själv såhär trött och jag har så extremt dåligt samvete gentemot barnen..
Känner mig rent utsagt som en usel mamma och det skär i mitt bröst, för jag brukar faktiskt annars känna mig som den bästa mamman jag kan vara åt mina barn..
Jag har noll tålamod att jag till och med stör mig på barnens smaskande, eller när dom leker för högljutt, när dom inte plockar undan tillräckligt snabbt eller inte tackar ordentligt för maten..
I en veckas tid har jag varit sjukskriven, legat hemma i smärtor och blödningar kring min Cysta, mitt i allt detta får också Kidh hög feber efter sin vaccinationsspruta i Tisdags, men blev tack och lov frisk till Torsdagen då det istället var dags för mig att i samband med våra dagar till Stockholm vakna upp med feber och bihålsinflammation som fortfarande än idag håller i sig…
Trots att man helst av allt under denna vecka skulle vilja ligga till sängs och få en chans att bli frisk så kan man inte komma bort från det faktum att jag måste kriga vidare som barnens mamma då jag inte har någon att dela föräldraansvaret med. Jag har barnen varje dag och varje natt 24 timmar om dygnet året om numera..
Det jag tror en del utomstående kan ha lite svårt att förstå ibland då man själv kanske lever samboliv är att jag inte kan vara ”sjuk” och ligga till sängs, jag har ingen partner som tar över den större delen av ansvaret som att laga mat till barnen, se till att dom kommer till skolan, köra till aktiviteter mm utan det är fortfarande jag som får sköta det oavsett hög feber, smärta eller magsjuka..
Jag grät i Fredags av utmattning, jag grät i går och jag grät imorse, ringde barnens Pappa och frågade om han kunde ta barnen en stund på dagen då jag inte alls mådde bra och behövde få en stund till att ladda energi för att kunna vara en så rättvis mamma jag kan åt våra barn.. Han svarade att han inte heller mådde så bra just nu, han var lite förkyld ..
Bad snällt om hjälp, sade att ni är ju två, du har en sambo som är frisk och det ger ju dig möjlighet att inte ensam ta hand om barnen?, Frågade också om det var rättvist att jag i en veckas tid som varit sjuk ska kunna ta hand om barnen dygnet runt och han inte ens ett par timmar. Han svarade: Dom vill ju ändå inte vara hos mig, så nej jag tänker inte ta dom!!
Jag vet, man kanske inte borde skriva ut detta men det gör mig så förbannad, jag är på botten och han kan inte ens ta sina egna ungar för ett par timmar, och då ber jag aldrig honom om hjälp för jag får alltid detta svar ändå…
I bland vill jag bara kunna känna mig liten, svag eller sjuk och ha en axel att luta mig emot, någon som talar om att jag är värdefull och att jag är viktig, någon som ger mig chans att bli frisk eller bara ett samtal där någon frågor hur jag faktiskt mår…
Jag kan inte sluta gråta, och egentligen vet jag inte varför??
Kanske för att jag känner mig ensam i min situation just nu? Eller att jag mår som jag gör och vet att jag ändå måste gå till jobbet denna vecka och kriga på, eller för att jag har dåligt samvete över att jag är så trött att jag inte orkar vara den där Mamman som jag annars brukar vara?
Kanske förstår man inte något av mitt känslobabbel nu ikväll eller så kanske du gör det? Oavsett så ville jag bara smita in och tala om varför jag varit frånvarande och säga tack för att du alltid lyssnar och stöttar mig <3
Ellah & Kidh ni är hela min värld <3
Tycker synd om dig men även om pappan som du skrivit om att barnen inte vill va hos , ! Du har ju varit med och exkluderat honom! Varför ska man bara duga ibland ? Om barnen ej vill va med honom som du skrivit , varför ska dom så det när du är sjuk ?!
Hoppas du mår bättre snart i alla fall .,
Med vänlig hälsning, Malin
Malin, en fråga. Varför tror du att hon har exkluderat pappan? Vad som händer bakom kulisserna och hennes blogg vet inte vi något om. Han kanske har exkluderat sig själv genom att inte vilja träffa sina barn när han haft kanske 1000 chanser?? Sånt känner barnen på sig. Jag är ganska säker på att hon har kämpat för att få en bra relation mellan barnen och pappan. Tror inte att vi ska döma eller ifrågasätta någon,när vi inte har alla fakta!
Fast Therese har väl själv beskrivit det så som Ma skrev.
Men vi ska varken döma Therese eller pappan. Fast som flera av oss skrivit här inne så kan man någonstans förstå att pappan säger nej såhär tätt inpå att fått umgänget indraget av Therese… 🙂
Har du inga föräldrar, syskon, andra släktingar eller kompisar som kan hjälpa dig med barnen ibland?
Inte lätt att vara sjuk och fixa allt runt omkring med barnen och annat själv.
Krya på dig!
Therese har nog inte dragit in umgänget. Det rör sig endast om att sova där??? Helgerna och andra dagar är ju kvar???? Bsrnen vill vad jag förstår träffa honom men inte sova kvar. Alltså kan han träffa dom som vanligt. När som helst..
Hej
Fick din blogg skickad till mig med kommentaren ” låter som dig” jag har inte samma problem med ex men jag förstår vilken smärta du har när cystor spricker/ vrider sig. Jag är 38 år och har en cysta på 11,5 cm och två på 4 cm och går nu och väntar på en op för att ta bort livmoder och äggstockar. är helt sänkt också kan inte sluta gråta. Vill bara säga att du inte är ensam!!
Kram till dig och krya på dig ❤
Kram till dig finaste Therese! Kan någon i din egen familj hjälpa dig. Jag förstår att man vill klara sig själv men ibland behöver man hjälp. Jag har läst din blogg en tid och för mig är du en förebild som en stark ensamstående mamma. Ändå får man vara svag. Jag har levt ensam med mina barn i ett år och behöver mycket hjälp.
Jag kan någonstans förstå pappan till barnen. Han valde inte bort dem. Jag hade som förälder varit förkrossad om pappan sagt till mig att barnen inte vill komma till mig och sedan tagit bort min enda tid med dem. Och om sanningen ska fram så hade jag inte varit så storsint utan förmodligen svarat samma sak som han såhär tätt inpå.
Men förstår din ensamhet. Och hoppas du kryar på dig snabbt!
Just därför det är viktigt att ha en bra relation med båda sina föräldrar så att man också som förälder kan dela på ansvaret. Nu vet inte jag huruvida pappan är en bra eller dålig pappa men iom att du ber honom om hjälp å vill att barnen åker dit så antar jag att han inte är helt kass för då hade det inte varit ett alternativ alls. Vad jag menar är att jag kan förstå honom också, han duger inte i vanliga fall men när du är sjuk så ska han helt plötsligt duga. Jag hade inte heller kännt mig så värdefull i hans sits. Jag tycker ni skulle jobba på relationen till pappan från grunden, ett barn behöver båda sina föräldrar även fast dom kanske inte förstår det själva. Vad skulle hända om det händer dig nåt? Jag hoppas du mår bättre snart och samtidigt kan ta till dig av det jag vill förmedla. All lycka i framtiden! <3
Det är hemskt att må så där!
Åh Therese jag har skrivit till dig förut å det är så många situationer jag känner igen mig i. Som du säger tror inte folk som är 2 förstår hur det är. Man måste liksom bara vara stark även om man är jättesjuk. Men sen är det viktigt att du också visar för dna barn att även mamma kan vara sjuk och svag ibland, jag är helt säker på att dina kloka barn förstår det. Så ha inte dåligt samvete det gör bara att du mår ännu sämre.
Det låter lite som du är inne i en depp/gått in i väggen… Finns det ingen vän eller släkting som kan hjälpa dig, man orkar inte hur mycket som helst å du behöver ju verkligen lite återhämtning låter det som. Hade jag bott närmre hade jag erbjudit min hjälp.
Ta hand om dig, finns bara en av dig !
Massa styrkekramar
Du får aldrig glömma Therese att du är värdefull och att du är grym även om du känner dig på botten! Jag kan säkerligen intyga dig att folk kommer sakna dig även ifall du inte känner det just nu, jag kollar alltid in din blogg för jag tycker du är så härlig!
Om jag hade bott i Örebro hade jag gärna hjälpt till för det märks att du inte tar hjälp om du verkligen inte måste.
Kanske inte hjälper det jag skriver men jag hoppas du kan ta till dig lite och somsagt du är en värdefull och grym person som har en riktigt kämparglöd men kom ihåg även du måste få må dåligt också. Det är bara mänskligt❤️ Dina barn kan skatta sig lyckliga❤️
Stor kram till dig och krya på dig?
Skickar massa kramar och energi och vet att det inte hjälper någonting just nu. Hoppas så att du snart mår bättre ❤
Krya på dig ? Alltså pappan måste vara konstig som inte kan ta sina egna barn i några timmar.
Dom vill inte vara där men han kanske kan fundera på varför och sen kanske bygga upp en relation med dom igen.
Barnen kan skratta sig lyckliga att dom har världens bästa mamma.
Man får må dåligt ibland utan att ha dåligt samvete.
Barnen älskar dig lika mycket ändå.
Det är självklart jobbigt att vara själv när du mår som du gör 🙁
Men du blir bra snart igen.
Krya på dig och ta hand om dig och dina fantastiska barn. ?
Du är en kämpe och verkar vara helt fantastisk! Massa energitankar till dig.
Hej! Fy vad oerhört tufft och vilken idiot till Karl! Jag har själv varit sjuk i flera flera veckor och har ett litet barn som varit sjuk samtidigt och trots att jag har en sambo som vabbat så har det varit supertufft att inte få vara helt sjuk i fred. Kan inte ens tänka mig hur du har det! Bihåleinflammation tar ju totalt slut på kroppen, har haft långvariga problem med det och det kör totalt slut på en! Hoppas du kan få med.. mot det. Det fick jag efter lång tid och då vände det och jag började sakta känna mig som mig själv. Har du föräldrar eller vänner som kan hjälpa till? Det är hemskt när man befinner sig i en svår sjuk period och har barn, det känns som man aldrig kommer bli frisk igen, men håll ut, snart vänder det och våren är på ingång. Stor kram, lider med dig och hoppas energin kommer tbx snart, att smärtan lämnar dig och att någon kan hjälpa till.
Fina Therese, förstår precis vad du går igenom nu! Har varit där själv.
Tillåt dig nu att sjukskriva dig den här veckan med. Din nya chef kommer att förstå. Du behöver vila <3
Många kramar från en annan ensamstående mamma
Men va fan?! Ursäkta men vad är det för FEL på KARLN? Han borde verkligen skärpa ihop sig lite, steppa upp och visa barnen att han finns där – speciellt nu med en mamma som inte orkar. Han borde skämmas! Bor tyvärr inte i Örebro , annars hade jag gärna tagit hand om barnen några timmar så att du fick vila … kom ihåg att du är grym, och att alla har dippar ibland, barnen vet att du alltid är där för dem även om du inte riktigt orkar vara den bästa mamman just nu. Många kramar från en annan mamma ( som lever med en kronisk sjukdom och inte orkar vara en bra mamma alltid)
Ja försåt dig precis! Är ensamstående mamma med ett barn! Allt flyter ju på och man känner sig stark för det mesta men när man själv blir sjuk så blir både ja och min flicka lite rädda hon för att hon inte är van att mamma är svag och inte orkar ja för att allt blir så påtagligt att man faktiskt är ensam! Har fått samma svar som du av min flickas pappa ja är sjuk själv eller ja har inte tid! Osv du får väl ringa i god tid osv! ? Du är ingen dålig mamma för att du är sjuk och svag och inte orkar! Verkligen inte! Ja kan känna som du ibland fast ja inte är sjuk! Ja jobbar natt och det känns som ja ibland aldrig sover jobbar natt sover en stund efter ja lämnat i skolan upp och hämta igen efter skolan hemma ett par timmar för att umgås med min flicka iväg igen och lämna på
Nattis! Känner mig ibland som en maskin! Ja minns när ja va sjuk när min dotter va liten bebis fick ligga på golvet med spy hink i två dygn byta blöja och fixa mat leka allt på
Täcket på golvet hemst att bli sjuk när man måste vara stark 24/7 ! Samvetet äter upp mig ibland ja både ägna mitt barn mer tid för aktivetet hon får aldrig åka iväg på sådana reser som dina mina pengar räcker inte till! Katten får för lite uppmärksamhet sitter brevid mig och tittar och skrapar mig i ansiktet hon vill också
Ha sin del! Får dåligt samvete varför känner ja så här ibland finns ju dom som har det mycket värre en mig tänker ja! Förstår din känsla men det är inte konstigt att du känner så
Du är ju sjuk! Du är världens bästa mamma och du kommer bli frisk då
Är du tillbaks som vanligt igen! För sina barn orkar man alltid allt och lite till! Men ja förstår dig! va långt ja skrev! Kämpa på du klarar allt! Du är en kämpe?
Igenkänningsfaktor 100%. Ensamheten är värst. Inte att ta hand om barnen själv som är jobbigast, utan att inte ha någon stöttande axel, någon att luta sig mot, någon som uppmuntrar. Tänk att bara få släppa ansvaret 30min då och då och få ta en andningspaus. Gå i affären själv, eller ta en liten promenad…. Men var hittar man honom, när man har barnen på heltid?? Hur dejtar man??
Ensamheten är värst. Inte att ta hand om barnen själv som är jobbigast, utan att inte ha någon stöttande axel, någon att luta sig mot, någon som uppmuntrar. Tänk att bara få släppa ansvaret 30min då och då och få ta en andningspaus. Gå i affären själv, eller ta en liten promenad…. Men var hittar man honom, när man har barnen på heltid?? Hur dejtar man??
Känner igen situationen fast jag är sambo så är jag ensam med barnen och det som hör till och handling av mat, kläder å allt dom/vi behöver. Visst han plogar snön och vi delar på gräsklippning men inte de övriga. Jag å en av barna hade magsjuka i veckan, ja tog hand om båda samtidigt som jag spydde. Efter nästan 2 timmars bedjande tog han den friska i 1.5 timme tills han blev hungrig sen va båda mina på heltid igen. Idag är han magsjuk han har varit instängd i sovrummet sedan 07 imorse å bara ut på toa. För mig va de självklart att gå in några ggr å kolla läget å om han ville ha något, tog ut barnen 6 timmar så han fick vila ostört, hem laga mat diska tvätta byta sängkläder. Tänk att man måste ha såna superkrafter som kvinna mot vad en man behöver.
Så ska du inte behöva leva, du är värd SÅ mycket mer än en partner som behandlar dig och barnen på det sättet. <3
Du behöver absolut aldrig ha dåligt samvete för dina barn. Så många resor du tagit dom på och så ofta ni bor på hotell. Det finns inga barn som varit med på så mycket som dina. Sjuk och trött är ett hemskt att bli som ensamstående men även om du inte orkar göra så mycket då, så gör du så mycket då du är frisk.
Jag förstår dig till 100%! ❤ känner så väl igen mig…bara av den lilla detaljen att inte tåla barnens smaskande tex… det var ett av mina symtom på utmattningssyndrom. Var rädd om dig & lyssna på kroppen. Du är världens bästa mamma till fina barn. Jag är inte ensamstående men orkar knappt med barnen ändå… Kram ?
Du är grym. Jag vet hur det är. Jag är själv ensamstående på heltid. Men har turen att ha världens finaste mamma/mormor som kan hjälpa till ibland. Du är snart pigg igen och kommer orka allt och lite till. Ibland är man tyvärr sjuk men snart är du på benen igen. Jag blir ledsen.för både din och barnen skull att deras pappa inte kan hjälpa till några timmar ibland. Att han lägger ”skulden” på barnen för att dem helst vill vara hos dig. Det är sorgligt och ledsamt. Kämpa på du är fantastisk! ❤
Du är grym. Jag vet hur det är. Jag är själv ensamstående på heltid. Men har turen att ha världens finaste mamma/mormor som kan hjälpa till ibland. Du är snart pigg igen och kommer orka allt och lite till. Ibland är man tyvärr sjuk men snart är du på benen igen. Jag blir ledsen.för både din och barnen skull att deras pappa inte kan hjälpa till några timmar ibland. Att han lägger ”skulden” på barnen för att dem helst vill vara hos dig. Det är sorgligt och ledsamt. Kämpa på du är fantastisk!
Du är en stjärna ? och du gör det så otroligt bra med allt ? Dina barn kan skatta sig lyckliga över att ha dig som mamma. Man får dock ha dåliga dagar och man har rätt att vara trött och ledsen och inte orka, det gör dig inte till en dålig mamma, du är bara en människa. Du kan vara stolt över dig själv!
Var rädd om dig! ?
Hej. Känner så väl igen mej i din text, vart där och levt i ett helvete alldeles själv.. sträckte ut en hand och fick en dörr i ansiktet.. hade jag bott närmare dej hade jag tagit dina barn, hjälpt dej för ingen ska behöva vara ensam…ingen….. alla borde kunna se att man inte alltid orkar,.. att energin tar slut och man glider genom livet med ett dåligt samvete gentemot barnen…. alla borde hjälpas åt.. finns det ngt jag kan göra säg till.. känner dej inte men det kan man ju ändra på.. kram och krya på dig!❤
Ååh du gör det så himla bra!❤ Och man får bryta ihop! Det har jag gjort och jag har bara varit själv med mina grabbar sen i november med en pappa som inte vill ha dom för att då kan jag få tid att träffa någon ny… Underbart med hög nivå på tankeverksamheten hos dessa ”pappor”.
Igenkänningsfaktor 100%. Ensamheten är värst. Inte att ta hand om barnen själv som är jobbigast, utan att inte ha någon stöttande axel, någon att luta sig mot, någon som uppmuntrar. Tänk att bara få släppa ansvaret 30min då och då och få ta en andningspaus. Gå i affären själv, eller ta en liten promenad…. Men var hittar man honom, när man har barnen på heltid?? Hur dejtar man??