Igår kom det något oväntat ut ur Ellahs mun., något jag kanske inte hade väntat mig? Hon sade : Mamma, jag saknar tiden när Emil bodde här.
Som förälder går man nog för det mesta runt med dåligt samvete? Känner man sig någonsin tillräcklig på alla plan?
Mitt dåliga samvete brukar oftast hänga ihop med tid, att jag inte får tiden att räcka ihop.!?
Ellah fortsatte att berätta att det hon saknar mest med att ha Emil boende här var allt som dom hittade på…
Vi hade så himla kul, vi spelade spel, läste sagor, var ute i lekparken tillsammans och vi hade så kul ihop och vi hade så mycket tid att göra saker tillsammans, hela familjen!
Hon har aldrig sagt dessa saker innan på det här sättet, men jag förstår henne. Jag som i bland vill vrida ut och in på mig själv för att kunna lägga så mycket tid som möjligt tillsammans med barnen, lider ändå av ständigt dåligt samvete. . Det är ingen hemlighet att man oftast får mer ”kvalitestid” tillsammans med barnen när man är två vuxna under samma tak som kan hjälpas åt med alla måsten
.
Jag lägger ändå all ledig tid jag har med barnen och prioriterar bort allt vad jobb heter när dom är hemma, men saker som matlagning, städning, tvätt och alla andra måsten ska göras och även om jag umgås med barnen samtidigt så blir det inte lika mycket tid tillsammans som vi faktiskt hade när Emil bodde här, när vi efter middagen tog fram något roligt spel att spela tillsammans med barnen, för då tog han bort från middagen och fixade med disken medan jag badade barnen och fixade i ordning dom.
Man sparade så himla mycket tid som man sedan kunde lägga på dessa spelstunder, eftermiddagar i parken, spontana besök till simhallen mm.
Mitt bröst vred sig en aning när hon berättade hur hon känner och det blev som en hård käftsmäll över det redan dåliga samvetet 🙁
Jag vet att jag gör så gott jag kan och jag vet med mig att mina barn får väldigt mycket tid av mig och dom vet hur jävla mycket jag älskar dom. Men känner man sig någonsin nöjd över det man ger sina barn? Strävar man inte alltid efter att ge dom mer?
Hur bollar du med dåligt samvete? Hur gör du när du känner att du ibland känner att du inte räcker till på alla plan?
Jag försöker trösta mig med att jag har två fantastiska ungar, som mår väldigt bra och som är väldigt lyckliga, men ändå slår samvetet till ganska så ofta… Så let me now, hur gör du?
All kärlek till dig/ Puss och Kram
Han var ett riktigt svin som trodde att han skulle kunna bo i er familj å bli en del utav den för att sedan bara dra! Att han inte fattar att barn tar stryk utav att få in en vuxen förebild i sitt liv som sen försvinner eftersom att de kan få problem för att de kan få svårt med anknytning i framtiden. Det många inte förstår är att om man skaffar barn sen skiljer sig från pappan är att man bör vara restriktiv med att träffa nya partners efter det men det verkar inte va många som bryr sig om. Barnen först verkar inte vara nån prioritet direkt.
ja hur fan gör man? jag har liksom dåligt samvete nu o då lever jag ändå med min gubbe? trots det får jag dåligt samvete hela tiden så det där kanske man inte kommer ifrån… ibland får jag dåligt samvete för att jag va för hård mot barnen…jag va trött dom va trötta…så skäller man o allt blir bara fel…? men sen sover man o nästa dag kan ju bara bli bättre? man gör det vad man gör det till?
men du ÄR en GRYM förebild som mamma!
Kram
Hej förstår hur du tänker. Vad kom de sig att de tog slut mellan dig och emil. Jag förstår att barnen tyckte om han, han värkar så snäll mm.
Hade väl i grund och botten inte med våra känslor till varandra att göra eller känslorna vi kände för varandra och barnen utan det var hans samvete mot sin dotter som han saknade väldigt mycket då det bästa för henne var att vi hade henne varannan helg för att hon skulle slippa fara och flänga mellan sthlm och Örebro varannan vecka och ha två olika förskolor. Det är inte alltid det lättaste som förälder att trösta sig med att man gjort det bästa för sin dotter men samtidigt älska och ta hand om två andra barn när han också såklart vill ha SIN dotter på plats.. Till slut växte nog hans dåliga samvete så stort ( i smyg) att han en dag plötsligt bara gick, och jag var då helt ovetandes att han hade känt såhär…
Du är en supermorsa för dina två fina barn. Det kan ingen ta ifrån dig. Du gör vad du kan för dina barn utifrån dina förutsättningar. Ingen ska tala om hur du ska göra. Sen kan man alltid hämta inspiration från andra ensamstående och även säkert par med som gör vad de kan som kanske även är begränsade av lägre inkomster. Alla gör vad man kan med/för sina barn utifrån sina egna förutsättningar. 🙂
Jag tror nog inte att Ellah menade att ni (du, hon och Kidh) inte gör sånt (leker och spelar mm), utan mer att hon saknade personen Emil och gav exempel på vad de gjorde med honom… 🙂 Fast det kanske inte hjälper eftersom just det inte går att ändra på :/ Men du verkar som en superbra mamma!! Och när barnen blir större kan de hjälpa till med vardagsysslorna så får ni ännu mer tid ihop 😀