Kanske fånigt, men jag har drömmar om att en dag få gifta mig, att en dag dela en vardag och liv med någon som uppskattar och älskar mig, på riktigt för den jag är och för allt vad ordet ÄLSKA innebär… Som kan se mig djupt in i ögonen och stå för varenda ord som kommer ut från den munnen och det hjärtat! Som ser mitt och mina barns värde och som menar allvar med en relation!?
Jag drömmer ibland om fler barn, jag drömmer om att få gå igenom en graviditet med någon som vill göra det tillsammans och som ser det som en gemensam resa?? Som tar sitt ansvar och som mer än gärna känner bebisen sparka i magen, som vill följa med på ultraljud,och som vill gå igenom detta tillsammans!
Men hur FAN ska man ens vara i närheten av dessa drömmar som kanske för andra inte är så viktiga drömmar, men som för mig någonstans betyder ganska mycket när man inte ens vågar träffa någon?? När bara ordet ”dejta” gör att klumpen i magen växer?
Rädslan att ens våga öppna upp sitt hjärta igen, rädslan över att bli sårad, besviken och tagen föregivet..??
Rädslan över att inte blir älskad för den man är och rädslan över att bli trampad på??
O nej, jag behöver ingen man för att vara lycklig, men i mina drömmar och i min framtid ser jag ett liv i en tvåsamhet. Jag sticker inte under stolen med att jag skulle vilja uppleva känslan av att räcka till, att vara älskad i vått och torrt och framförallt vara älskad för den jag är, bra som dåliga sidor…..
Jag vill känna känslan av att jag är ”värd” minst så mycket som jag kan ge tillbaka till någon?
I bland är det slitsamt att leva ensam. att på egen hand ta hand om två barn, att ta hand om ett företag, ett hem, en blogg, allt som kommer omkring i ett familjeliv, ett familjeliv som dom flesta delar i två?
I bland när dagarna vart långa så skulle jag uppskatta en famn att krypa upp i, som stöttar mig i stressiga jobbsituationer, som jag kan dela det där vuxenpratet med vid köksbordet eller tidiga mornar i sängen med, som jag kan dela tillit med och som får mig att skratta så jag nästan kissar på mig…..
Stora funderingar, många frågor och mycket sorg och sår under denna fasad… Ni mån tro jag längtar till min tid hos psykologen i September som vart bokad i snart ett halvår.. Få chans att gräva ordentligt i alla känslor, bagage och funderingar. Eventuellt få verktyg att hantera sina sår och rädslor, kunna få en chans att hitta värdet i sig själv??
Älskade Ungar! Ni är min glädje och kärlek genom allt. Är det något jag är bra på, som ingen någonsin kan ta i från mig så är det att jag är en jäkligt bra mamma!
Jag älskar er till månen och tillbaka och minst 1000 varv runt <3
Inser med detta inlägg att det vart en väldigt känslosam kväll…
Snälla, gör mig en tjänst och ta inte någon du tycker om för givet. Behandla personen som du själv vill bli behandlad, visa respekt omtanke och kärlek, för en dag kan det vara för sent och det är DU som ska leva vidare med hur du har vart mot någon som ligger dig varmt om hjärtat <3
Godnatt och sov gott.. Puss och Kram
Detta inlägget fick mig att gråta, kunde varit jag själv som skrivit det .. Känner exakt lika. Är med ensam med två barn, inte för så länge sedan tog mitt sista förhållande slut, dejta vill jag inte ens tänka på, ännu mindre våga introducera en ny för barnen igen .. Nej, fy 🙁 vågar inte ..
Väldigt fina tankar och inte alls fåniga!
Jag var i din sits för 7år sedan, ensam och med ett barn….dejtade lite men vågade/ville inte släppa in ngn utan träffades en eller två gånger max för att inte komma för nära – så mailade en gammal klasskompis om en fika, ingen dejt utan bara en fika – där och då ändrades mitt och min sons liv, han flyttade in efter bara några månader och vi älskade honom och han älskade både mig och min son…. Idag har vi varit gifta i 5år och har två små tjejer tillsammans 🙂
Alltså Therese, va snygg du är! Älskar första bilden på er tre på parkbänken 😀
Åh jag vill bara springa och krama dig! <3
En dag kommer du får allt det du drömt om, ge inte upp hoppet om kärleken, den kommer till dig. Och du är å värt allt och mycket mer!
KRAM!
Hej! Jag undrar om du tog bort inlägget om han du hade träffat? Han verkade iallafall vara en jättefin kille, ge kärleken den tid det tar..det kan vara att man behöver lära känna varann superbra innan man börjar inse att man är jätte kär! Så var det för mig..han blev kär i mig första gången han såg mig då jag började högstadiet och visste då att jag var hans, men jag kände inte honom så det tog 3 år innan vi blev ett par..och under den tiden fundera jag mycket..känslorna gick hit och dit! Nu har vi varit gifta i 12 år och har sju barn tillsammans och älskar varandra lika mycket och kärleken blir bara djupare och finare för man lär sig uppskatta varandras olikheter..både dåliga och bra sidor, för vi är verkligen så olika personligheter man kan vara..men det finns en djup kärek där bakom..som övervinner alla trätor och bråk! Vi säger ofta förlåt åt varandra och jag tror det är en fin nyckel mellan två personer att när man säger förlåt eller ber om ursäkt så glömmer man allt som varit och aldrig drar upp det igen fast det gör ont en tid efteråt! Du är så fin person så jag tror du kommer finna kärleken, fortsätt att vara som du är så kommer du också att finna en hjärtevän! Det är det finaste som finns då man får vara sig själv och han älskar en alltid lika mycket! Fast man ibland känner sig nästan som vänner så måste det få vara så…för att vara ett par behöver det inte alltid vara passionerat..man kan ha perioder då man inte har behov av nå mycket närhet och då låter man det vara så och ge det tid! Så kommer det perioder då man bara vill vara nära varann! Men man skall ha respect för varandra och alltid be om ursäkt om man sagt nåt dumt och inte kräva kärlek av den andra utan tänka på att ge lika mycket som man vill ha själv! Ja tror du kommer att finna kärleken en dag! Kram!
Hej fina Therese,Kidh & Ellah
Läste detta inlägg igår kväll innan jag kunde somna,och jag känner precis som du i detta inlägg,har också drömmar om att hitta den rätte,jag har haft den oturen genom att hitta en del killar som tycker det e rätt att utnyttja ens känslor.Den sista personen jag träffade kändes så himla rätt med allt,kände med en gång en stor trygghet det var öppna armar direkt,det fina leendet,ögonen allt.Var man ledsen,glad så fanns den varma kramen hela tiden,och jag kände att jag kunde slappna av på alla sätt.Men sedan fick man veta genom ett sms från honom att vi inte skulle ses mer eftersom han träffar en annan nu.Det sitter så i en fortfarande även om detta var i våras,och jag har lite i efterhand hittat andra killar men det funkar inte han den första sitter så hårt inom mig än,de andra killarna är ju bara intresserade om vad det e för färg på mina underkläder inget annat..mina drömmar e ju också att hitta någon som man kan dela vardagen med,skaffa barn.Bor numera ensam med en tonårig son och liten vovve har två fina vänner som betyder massor för mig,men jag saknar kärleken.Men jag tror att vi kommer hitta kärleken någon dag både du och jag,men det kommer att ta ett tag e ju som att hitta ett jobb för att ekonomin skall gå ihop.Jag jobbar lite extra på 3 ställen men det är ändå tufft här hemma,men lyxen för mig är nu att kunna äta vad jag vill,blogga om vad jag vill,ha vilka kläder jag vill ha på mig.Där skall ingen få styra mitt liv för då är det inget att ha då kan man lika gärna vara ensam igen.
kramar <3 till er
Så bra skrivet och jag tror att vi är många som kan känna igen oss i det du skriver på ett eller annat sätt. Du är en fin människa så din tid kommer.
Jisses, tjejen – vilken fin text. Känner så himla väl igen mig ❤ klart han kommer till dig – när du minst anar det!