Therese Wickman

Sociala medier?

Trots att jag indirekt jobbar mycket med sociala medier så kan jag inte låta bli att stressas av det?

Jag kan gå här hemma i tankarna om att jag ska få upp julgardinerna,  julpyntet samt att det vore jättemysigt att sätta igång med ett stort julbak.

Men tiden rinner i väg och allt som man vill hinna göra stannar oftast vid tankar och tar oftast flera dagar, ibland veckor innan det verkligen blir gjort. Men så tittar jag in på instagram. Hur sjutton hinner alla andra? Det julbakas hit och dit, hela huset är pyntet från topp till tå, huset är renstädat, jag menar, hur hinner dom? Som om jag inte redan var stressad innan så vill jag lova dig att instagram är en blandning av glädje men också som djävulens påhitt för att jäklas med folk…

Jag tror folk jämför sig alldeles för mycket med varandra? Allt från matlagning, städning, vad någon har och inte har, hur deras hem ser ur, hur deras kropp ser ut, hur deras kärleksrelation ser ut osv.

Vi lever redan i sådant stressat samhälle och där social medier kanske inte alltid är till något positivt?

Jag är otroligt tacksam för det jag har i livet. Mitt hem, mina barn, min sambo min familj, mina vänner osv.  Jag är lyckligt lottad. Men jag kan lova dig, att instagram kan skapa något jäkla HA begär i mig. När folk lägger upp bilder och allt ser så fantastiskt mysigt ut…..

Åh, jag vill också ha så där stort hus, åh jag vill också ha en bebis, åh jag vill också dricka champagne och äta räkor mitt i veckan, åh jag vill också åka iväg på en resa till maldiverna, åh jag vill det, jag vill ha det så osv.

Det är ju skrämmande??

Jag är nöjd och överlycklig över mitt liv och jag tycker ju inte ens om champagne ?

Ibland känns det som att har man inte lagt upp ”det” på instagram så har det inte hänt, eller så var det inte tillräckligt viktigt och intressant för att lägga upp? Lite så är det och det är fruktansvärt skrämmande

Jag kan bara reflektera till mig själv nu på första advent när jag överraskade Emil med frukost på sängen och en tröja i present (han klagar på att han inte har kläder). Han vart jätteglad och vi hade en underbar morgon tillsammans. Vet du vad för tankar som slår mig? Ska han inte lägga upp detta på instagram? Som om det inte skulle vara verkligt eller lika underbart för att han inte lägger upp bild på det?

Det är oerhört viktigt att vi stannar upp och lever ”här ” och ”nu” och inte genom sociala medier. En sak som jag faktiskt anser mig själv vara ganska bra på det är att inte låta sociala medier ta min tid från familjen eller vänner. Är jag med dom så är jag med dom och sitter aldrig inne på sociala medier…  Men däremot borde jag bli bättre på att sluta låta mig stressas av andras bilder…..

Hur upplever du det med instagram?

Dela gärna med dig?

Puss och Kram