Therese Wickman

Godmorgon min fina vän!

Vill börja med att säga tack, tack för att ni delar med er om ert liv. Era kommentarer där ni berättar hur många barn ni har, om ni vill ha fler eller inte gör att jag får en inblick om vem du är. Lämna gärna kommentarer oftare och berätta lite om dig och din familj, det ä SÅ kul att läsa 🙂

I går kväll åkte vi förbi kyrkogården och tände ljus för min Farmor som gick bort i somras och även ett ljus för min Morfar som är begravd på samma kyrkogård. Det är så fint och rofyllt att åka till Kyrkogården vid Alla helgona med alla tända ljus överallt!

Innan vi köpte med oss hämtmat och påbörjade Fredagsmyset framför Idol så åkte vi även förbi kyrkogården där min vän Samuel är begravd. Där satt vi en lång stund, pratade, presenterade Emil och barnen berättade om sin Ridskola. Där blir det känsligt. Det är vackert och det känns skönt att se hans bild på gravstenen, vilket förstärker känslan av att han faktiskt ser och hör oss. Men den enorma saknaden blir så stark, Ellah grät en skvätt och kröp upp i min famn och där satt vi båda två, fällde några tårar och berättade att vi vet att han finns med oss dagligen, men att vi saknar att kunna skratta ihop med honom, saknar att kramas med honom och saknar hans blåa glittrande ögon som kunde charma en hel värld <3

Döden är sorglig oavsett vem som går bort. När min Morfar gick bort gjorde det fruktansvärt ont i mig, han och jag stod varandra väldigt nära, likaså med min farmor, jag saknar henne varenda dag och jag har fortfarande inte förstått att hon inte finns med oss längre.

Men oavsett hur ont och sorgligt det än må vara så kan man acceptera bortgången på ett annat sätt när det gäller mor och farföräldrar. Missförstå mig rätt! Det jag menar är att det är mer väntat och accepterat att äldre går bort, det är så livet ser ut. (Även om man går bort flera år i förväg pågrund av sjukdom) men att acceptera och förstå varför Samuel endast 26 år gammal blir bortryckt från oss är något jag fortfarande inte kan smälta eller kan acceptera hur mycket jag än har försökt. Det gör ont, det gör ont på ett annat plan.

En liten Kidh och Ellah som kramar om Samuel gravsten <3

Nu i kväll får vi främmande. Vi ska ha maskerad, middag och bus eller Godis. Populärt och ungarna är superladdade och har frågat sedan kl 7 imorrse om vi kan klä ut oss 🙂

 Men innan vi förbereder inför kvällens middag och gäster ska jag få ungarna att städa sina rum och så tänkte jag se till att kratta bort alla löv i trädgården.  Wish me luck 😉

Ha en underbar dag!

Puss och Kram