Godmorgon vännen! Ganska nyligen lämnat av barnen på Förskolorna och är nu tillbaka för att jobba lite vid datorn innan massa möten väntas…..
Hallå, vad dålig jag är på att vara i från Emil. Vi sågs ju aldrig i helgen och nu har det snart gått 2 veckor sedan sist vi sågs. Jag lider, jag kan inte se något positivt med detta? Jag vet att det bara är att hålla ut, men hur ska hjärtat sluta sakna, hur ska kroppen sluta leta efter närhet och hur ska man kunna vara lugn och tillfredsställd med detta när man hatar det? Tror män har lättare att sätta känslor åt sidan om det behövs och lägga full fokus på jobb och annat runt om för att distrahera saknaden och allt annat runt om? Eller?
Räknade ut att av 36 långa dagar har vi enbart setts 6 dagar och dom är uppdelade med 2 dagar i taget, oftast!
Jag är skit dålig på det 😉 Hur mycket fokus jag än lägger på jobb och barnen så när kvällen närmar sig så kryper den där enorma saknaden fram och jag hade i dessa stunder gjort allt för att haft Emil här, om bara för en kort stund….
Misstolka mig rätt, men jag klarar mig bättre ènsam`än att leva i ett förhållande och ändå leva som ensamstående? Förstår ni vad jag menar? 😉
Låt dessa veckor gå snabbt……
Glad liten kille som numera älskar att gå till förskolan. Oj vad gott det känns för mammahjärtat <3
Nu måste jag kila vidare. Ha en underbar dag och var rädd om dig, och delar du ditt liv med någon, var snäll och gosa lite extra med han/henne ikväll för det är extremt jobbigt att spendera fler dagar från varandra än vad man gör med varandra. Så var glad och tacksam <3
när skulle emil flytta in på heltid?
Förstår precis vad du menar. Levde distansförhållande med min man (då pojkvän) i över ett år.
Hatade söndagar när han skulle åka och som du skriver så ville jag tillslut hellre vara ensam än ensam i ett förhållande. Då fixade han äntligen jobb och flyttade till mig och min dotter.
Nu 9 år senare är vi gifta, har uppfostrat min fina tonårsdotter tillsammans, har två fina söner och flyttar snart in i vår nya bostad.
Förstår att det är tungt, men hoppas du snart får leva som du önskar.
Kram Therese
Hej Therese! Jag bille bara börja med att säga att du är en fantastisk människa. Rena förebilden! Du verkar så harmonisk och genuint så sjukt snäll. Fortsätt att kämpa på med ert ”distansförhållande” jag VET hur det känns. Jag och min pojkvän har varit tillsammans i över 1,5 år. Han bor i Göteborg och jag i Stockholm. Så vi har pendlat hela den tiden. Då har det ALLTID gått två veckor imellan gångerna, och vissa gånger tre veckor. Det är jätte jobbigt verkligen men tiden vi har tillsammans blir helt fantastiska. Jag vet exakt saknaden du går igenom. Nu efter 1,5 år ska jag äntligen flytta ner. Men kämpa det blir bättre ❤️
Hejsan, roligt att du har träffat någon som du tycker så mycket om och som du känner dig trygg med. Jag kan förstå känslan av saknad och den där starka längtan…men, jag har följt dig ett bra tag och kan inte låta bli att reflektera över att du uppfattas som väldigt intensiv med dem du är tillsammans med. Det kanske bara är så det uppfattas på bloggen så jag hoppas att du inte tar illa vid dig av min kommentar. Jag hoppas bara att du inte råkar få din partner att känna sig ”kvävd”. Kanske är ni likadana båda två och då gör det ju förstås inget men jag kan inte låta bli att oroa mig för att du går in i förhållandet för allvarligt och intensivt för fort… Önskar dig lycka till och tycker att du är en inspirerande och härlig person så jag hoppas att detta är kärleken i ditt liv och att ni får många lyckliga år tillsammans 🙂
Hej 🙂
Du har rätt i att jag är en person som älskar och känner väldigt mycket och är inte rädd för att visa det. Men om det uppfattas som intensivt tror jag isåfall har med killens osäkerhet över känslorna för mig och liknande.. Totte ex, han var inte trygg i att ha ett seriöst förhållande och sade jag att jag älskade honom eller överraskade honom så kände han, precis som du säger så kände han sig kvävd.
Jag är den jag är och har blivit det på grund av tragiska saker som hänt i mitt liv och jag vet också att man inte ska ta något eller någon för givet utan allt kan hända, idag eller imorgon.
Jag vill inte leva i ett förhållande där min kärlek skulle ta död på en relation eller göra så killen får panik och drar. Jag är en väldigt sprudlande, glad och kärleksfull person och jag kan inte ändra på den jag är? och tycker inte jag ska behöva göra det heller. Alla är olika och det gäller bara att hitta någon som passar än perfekt och som är trygg med det. I detta fall med Emil så är han den som gett mig mer kärlek, uppmärksamhet och tid att jag i bland tror jag drömmer. Han är den som först sade att han älskar mig, han som ringer flera gånger per dag bara för att tala om hur underbar jag är osv. Så i detta förhållande så är det ingen som känner sig kvävd utan vi lyfter varandra och finns och stötar varandra i allt. 🙂 Vi ger båda lika mycket kärlek och vi har någon som är viktigt och det är kommunikation. Vid minsta lilla funderingar så pratar vi och det löser många bekymmer 😉 Hoppas du fick svar nog? 🙂 <3
Va härligt! 🙂 Då är ni på samma nivå och då ska jag sluta oroa mig! 🙂