Vad var det för känslor jag kände när jag stötte på Totte i Göteborg?
Sedan den dagen han valde att bara lämna oss så har jag gått igenom några riktigt tuffa veckor där jag mest varit arg och väldigt, väldigt besviken. Någonstans väldigt förvirrad där jag inte kunnat sätta ord på mina känslor och inte riktigt vetat vad jag egentligen känt innerst inne!?
Jag har gått vidare!. Men har jag gjort det för att jag vill och har varit redo för det eller för att jag bara varit illa tvungen till det? Det är saker jag tänkt på men som inte gett mig något vidare svar..
Har tänkt och fantiserat om hur det skulle vara att träffa Totte igen. Jag trodde att jag skulle känna mig svag, kär och bara vilja hoppa upp i hans famn.. För även om jag blivit otroligt sårad så var jag förbaskat kär när han stack och det kan jag inte komma ifrån..
När vi träffades så blev barnen fruktansvärt glada och hoppade upp i hans famn. Ellah frågade direkt om han kunde spendera kvällen med oss och eftersom han inte hade något planerat så bestämde vi tillsammans att vi kunde försöka göra något gott av denna slump..
Vi umgicks hela kvällen och vet ni vad? Jag kände inte det jag trodde jag skulle känna. Jag kände mig inte svag utan snarare tvärtom, otroligt stark!. Jag såg saker ur ett annat perspektiv och jag upplevde för första gången att vi är på helt olika plan i livet. Vi prioriterar helt annorlunda och saker som för mig är självklart är en stor gåta för honom!
Mitt hjärta kommer alltid slå extra hårt för den mannen och någonstans hoppades jag under våran tid tillsammans att han skulle mogna, vara nöjd och stolt över det han faktiskt hade och välja sina prioriteringar. Det vart aldrig så och idag är jag tillfreds med det och tänker inte gråta mer över saker jag inte kunde göra något åt!
Nu vet jag att jag går vidare för att jag är mogen och redo och inte för att jag måste och det är en förbaskat skön känsla 😀
Var rädd att barnen skulle få falska förhoppningar av att vi umgicks eller att dom på annat vis skulle reagera på detta. En mammas största fasa!
Men nä, det känns som om detta var bra för barnen. Dom fick se att dom fortfarande var lika älskade av Totte, att dom fortfarande kunde skratta och leka ihop, vilket kändes som om det var viktigt för dom, speciellt för Ellah…..
Självklart finns det känslor kvar, och saker jag saknar med honom. Men jag såg saker jag förut blundat för då jag verkligen ville att vi skulle ha en framtid tillsammans.
Som det känns nu så kommer jag aldrig kunna bli kär igen. Det är förstört! Denna känsla har jag aldrig upplevt förut och den skrämmer mig lite…. Jag är inte ett dugg intresserad av att bli kär, dela livet med någon annan. Vet ni vad som skrämmer mig mest i att känna så? Jag har alltid drömt om fler barn, att bygga ett hus med min partner, att känna mig så fruktansvärt älskad av någon annan att den kan göra allt och lite till för mig, att gå barfota i en vit lång brudklänning och säga JA till mannen i mitt liv.. Nu är känslan mer, I DONT CARE ANYMORE!
Tack för att du finns <3
Jag tycker du ska gå ut och roa dig då du är barnfri. Inte för att ragga, utan för att få känslan att du fortfarande är ung. Du kommer att få en och annan komplimang som piggar upp ska du se. Se till dig själv livet går så fort förbi. Strunta i att vara vän med någon bara för barnens skull. Det tar bara onödig energi från dig. Lycka till. Kram.
<3
Vad glad jag blir att du kände så men låt aldrig en man ta ifrån dig dina drömmar fortsätt vara den du är och fokusera på ditt så kommer lyckan komma.