Det är konstigt hur man vissa dagar behöver bli påmind om vilket jobb man egentligen gör istället för att se det man inte hinner med!
I eftermiddags stod jag på våran tomt och sågade ner ett stort plank som vart på baksidan, drog bort varenda planka och slängde, svetten droppade och jag slet ärligt talat som ett djur. Drog sedan fram barnens studsmatta och började snällt montera upp den..
Två män som stod och renoverade på gården bredvid sneglade in på min tomt och sade: Shit vad du kämpar på, hur orkar du?
Hur jag orkar? Jag har ju inget val? Gör inte jag alla sysslor som hör vårt hem till, vem gör det då? Hur jobbigt jag än må tycka det är så kan jag inte bara strunta i det. Men att gråta en skvätt av utmattning, eller av bara ren frustration över att inte längre dela detta med någon tillåter jag mig att göra, men bara i smyg!
Som ensamstående med barnen på heltid, med ett företag, en blogg, ett hus, en trädgård och alla andra sysslor som hör livet till känner jag mig ibland otillräcklig.
Jag känner tack och lov att barnen får den tiden dom behöver med mig! För dom två vrider jag och vänder på allt . Allt för att jag ska kunna spendera så mycket tid som möjligt med dom.
Barnen går inte speciellt långa dagar på förskolan, vilket gör att jag istället sitter och jobbar och bloggar under kvällen och natten när barnen sover. Det är ett beslut jag tagit för att jag värdesätter tiden med dom och för att jag vet med mig att tiden går fort och snart är dom inte små längre…
Känner mig bara så jäkla maktlös och otillräcklig ibland.!
Hur mycket jag än jobbar och sliter med hemmet, trädgården, matlagningen, tvätten osv så känns det som om jag aldrig kommer ikapp..
Det finns alltid nya saker att lägga tiden på och när man inte har någon att dela ansvaret med kan det ibland göra mig så fruktansvärt utmattad!
För er två gör jag allt och lite till.
Önskar jag kunde sluta ställa så höga krav på mig själv. Vad spelar det för roll om ungarna får hämtmat för att jag istället röjer i trädgården och fixar med tvätten.? Vad spelar det för roll om tvätthögen växer och det ligger leksaker överallt för att jag lagar en god måltid och leker med barnen??
Tack för att ni orkade lyssna på mina kvällstankar och deppighet! Ny dag imorgon 😉
Känner igen mig så. Mitt nya uttryck är: JAG SLÄCKER JU BARA BRÄNDER.
Känns verkligen som att det aldrig tar slut med alla måsten o grejer som ska göras.
DÅ har jag ändå sambo…hehe
GRYMMA DU!!!
Hej fina du
Du är inte ensam om att dra det lasset kan jag lova,e ju också en ensamstående mamma,visserligen har jag ett barn men det går i perioder jag får hjälp av honom.Men jag känner precis som du att man får sätta sig ner och gråta en skvätt och känna att man inte orkar till.Min son är ju i en härlig ålder nu nämnligen tonåring och alla dessa hormoner som är i kroppen som far runt kan vara riktigt jobbiga,men man blev varnad när han var liten att det var bara början om man tyckte att trotset var jobbigt då var tonåren rena rama mardrömmen.Men det e nog olika barn till barn
kramar om <3
Hej hej. Har följt dig ett tag och läst hur hur du kämpar på. Jag själv sitter i samma sits som dig. Dock har jag 2 olika pappor till mina barn. Min minsta är ynka 1 år. Och hans far har lämnat mig 3 gånger nu sedan han föddes för ett år sedan. Första gången var han bara 2 månader. Och nu åter igen. Med samma argument att han tappat känslan och kärleken för mig. Jag undrar hur i helvete kom du igenom detta? Jah står och trampar på samma punkt och vet inte hur jag ska kunna g vidare när jag älskar denna karl ( konstigt nog) tog du hjälp av någon? Alla försöker hjälpa ocj stötta men ingen som ej har gått igenom detta kan förstå. Panikångest delux. Tycker du verkar va en grymt stark tjej. Kram
Varför låter du inte barnen få mer tid med sin pappa och deras pappa mer tid med sina barn? Om det så bara är för en dag i veckan så skulle du också få mer tid till alla måsten. Och vet du, lika väl som barnen behöver dig behöver dom sin pappa, och dom är ju där varannan helg om jag förstått dig rätt så då skulle dom säkert kunna va där en dag i veckan också, minst!
Hej jag känner samma fast jag lever i en relation att jag ibland inte hinner med.jag vill gärna ha rent omkring mig så då jag trivs bättre.men grus brödsmulor och damm kommer varje dag från barnen och att dammsuga varje dag har man inte lust med.beundrar dig som drar runt allt själv.stor eloge.kram.