Therese Wickman

Halloj vännen! 

Ny vecka och massor med jobb innan vi kan fira in Påsk.

Det har varit så otroligt skönt med en vecka i fjällen. Mina stressutslag på kroppen har försvunnit och jag har hunnit boosta själen <3

Ni är en hel del som fortfarande frågar om Totte och hur det ligger till mellan oss och om han har någon kontakt med barnen. Istället för att ni ska gissa och snacka runt så tänkte jag reda ut det.

Nej, han har ingen kontakt varken med mig eller barnen. Efter att han totalt ignorerat oss i några veckors tid så började han och Ellah ha kontakt på telefon ,då hon själv valde att ha det. Jag som Mamma ville inte sätta stopp för hennes önskningar till kontakt då hon såg Totte som en väldigt nära fadersfigur i sitt liv. 

 Hon skickade brev och ringde honom och dom pratades vid vid några tillfällen. Ju mer dagarna gick så upplevede jag att det hela tiden var Ellah som fick höra av sig till Totte och inte tvärtom. Jag anser att påstår man att man vill finnas i ett barns liv som man säger att man älskar som sitt eget kött och blod så är det inte så svårt att ta sig tid att ringa i ett par minuter, svara när Ellah ringer eller skicka brev tillbaka. Kontakten ska vara på barnens villkor och behov och inte på hans!

Jag anser att deras kontakt ska ske på hans ansvar och inte på en 5 årings ansvar att hela tiden få kontakta istället för att bli kontaktat. Vad sänder det ut för signaler? Även om man säger i telefonen att man saknar och älskar så visar man det mer med handlingar än med ord. Om det hela tiden är hon som får ta kontakt, säger det då henne att hon är viktig och älskad?

Efter att ha tänkt, tänkt och tänkt på vad som egentligen är bäst för barnen så skickade jag ett sms till Totte där jag berättade att jag upplevde det som att relationen till barnen inte fungerade pågrund av att det hela tiden var Ellah själv som fick ringa. Sade att vill han vara en del av deras liv så är det `han`själv som får ta sig tid och anstränga sig för att finnas där annars kan det lika gärna upphöra!

Sedan det smset för snart 2 veckor sedan har vi inte hört något ifrån honom och Ellah har inte fått något svar på sitt brev..

För mig säger det ganska smycket om en människa. Håller han sig borta pågrund av mitt sms så anser jag inte att barnen är så viktiga för honom ändå… 

Jag är mest besviken över att barnen hamnar i kläm.! Men vi tre mår bra och jag är lycklig och tacksam över hur mitt liv idag ändå ser ut. Ibland kan jag sakna den karln fruktansvärt mycket, trots att jag inte vet vad jag saknar med honom? 

Tror jag saknar `pappa`Totte mer än själva Totte. Han tog så bra hand om barnen, han busade, kramades, stod upp för dom, gosade , nattade, torkade rumpor och han behandlade dom som hans egna!

Är väl det jag är mest ledsen och besviken över. Hur man kan vara så fruktansvärt fin med barnen och ha en sådan nära relation till dom och sedan bara försvinna….

Kan vi komma överens om att vi inte pratar om Totte något mer? 🙂 

Jag försöker gå vidare med mitt liv och det finns inte på världskartan att det kommer bli aktuellt mellan oss två igen och förmodligen inte någon relation till barnen heller som det ser ut!

Ta hand om varandra och älska mycket!

För varje minut du är arg missar du en minut av glädje, tänk på det <3

Puss och kram