Therese Wickman

TIO ÅR SEDAN MAN SPRANG FÖR SITT LIV!

Tänk att det idag redan har gått 10 år! 10 år sedan livet förändrades och ett helt nytt sätt att se livet på skulle väckas!

Samtidigt som det känns så nära så känns det samtidigt så långt bort, som en dröm, som en hemsk mardröm som alltid kommer finnas med mig!

Idag för 10 år sedan förvandlades förväntningarna, glädjen och skratten till panik, skrik och en kamp mellan liv och död. Tänk att det redan gått så många år? Så många år sedan Tsunamin slog ner över paradiset vi befann oss i?

Så glada och förväntansfulla vad Paradiset kunde erbjuda oss. Hela tjocka släkten på semester tillsammans för Farmors och Farfars ihop sparade pengar. En resa av tacksamhet och kärlek!

Ingen av oss kunde väl ana vad som skulle ske. En dag i Paradiset, en dag i Phuket och första dagen på stranden fick vi  springa för våra liv! Att inte veta vad som hände.. När det roliga plötsligt förvandlas till ren panik. När hjärtat dunkar så hårt av ren rädsla att det känns som om det ska hoppa ur bröstet! När ljudet av skratt och prat blir till gråt, skrik och rop!

Bara tanken och minnena på den här dagen gör att ögonen fylls av tårar. Tårar av tacksamhet, men också av så många hemska minnen! Den känslan, känslan man fick av det ovetandes, av att man trodde man skulle dö, tanken på att förlora sin familj. Det är en känsla som aldrig går att beskriva utan måste upplevas!

Min syn på livet har helt klart ändrats sedan den här dagen! Jag älskar på ett helt annat sätt. Jag är tacksam för det `lilla`och jag lägger inte energi på små saker! 

Jag säger som Polisen gjorde när vi väl anlände hemma i Sverige igen. Ni har haft Änglavakt! Jag hittar ingen annan förklaringen än att så måste det ha varit. Hur kan vi annars, tjugo personer som befinner oss på stranden, blir med i vågen och överleva något sådant, när så många personer runt om oss inte klarade sig? 

Jag minns allt som ett band som spelas upp om och om igen. Jag minns känslorna, tankarna, lukten, ropen, skriken, förtvivlan, jag minns allt som det vore igår!!

Idag tänker jag extra mycket på min Familj och släkt som delar dessa minnen med mig, samt till alla andra som  drabbades denna dag <3 Idag är jag extra tacksam för livet <3

Var rädd om dig vännen min!

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. emilia

    Verkligen änglavakt att ni alla klarade er! Var också där när det hände och har hemska minnen av det man sett! Vi var precis på väg ner till stranden när folk kom skrikande mot oss om att det kommer en till våg och vi fattade INGET och bara sprang! Senare när vi såg all förstörelse och alla lik… ja.. då började vi förstå.. Livet är mycket mer värdefullt sedan den dagen

  2. Emelie Walles

    så hemskt, jag känner med dig denna dag. Min pappas bästa vän dog tillsammans med sina två små barn den dagen. Hans fru, deras mamma åkte hem själv, att se den sorgen på begravningen var så hemskt, så obeskrivligt och så orättvist. Ingen ska behöva uppleva något sådant.
    Precis som polisen sa, ni hade änglavakt <3