Therese Wickman

Vilken underbar dag vi haft idag jag och ungarna!. 

Resan till Stockholm gick bra och barnen lyckades sova i stort sett hela resan. Det är då jag passar på att slurpa på mitt kaffe, höja stereon på högsta volym och tro mig kunna sjunga med till varenda låtbit som hörs i högtalarna. Frågar du mig så tycker jag det låter riktigt bra, men dom som fått äran att lyssna har sagt att det låter som jag stryper en katt 😉

Väl framme på barnmässan möts vi av så sjukt mycket folk. Första timmen där inne kunde jag knappt komma fram till en enda monter och jag kände att ett snabbt möte och kunna lämna mitt visitkort kunde jag glömma. Men efter lite mat, lek och lite shopping fick jag chans att samtala med några härliga människor. Tanken är att gå tillbaka på Söndag och då endast i jobbsyfte 🙂

Träffade på världens mysigaste tjej på Nova star  där Ellah och Kidh fick en varsin mössa <3 Blev också en del shopping vid den montern 😉 Visar er grejorna imorgon!!

Vi blev kvar till mässan stängde vid 17 och åkte sedan förbi en butik och köpte med oss en stor påse lösgodis och en Påse chips till hotellet. Vi checkade in parkerade bilen och satte sedan på oss pjymaser och kröp ner i sängen det första vi gjorde. Så mysigt!!

Ungarna har fått mig att gråta av skratt ikväll. Vi njuter, vi njuter så in i bomben. Vi gör sällan sådana här weekendresor då ekonomin som ensamstående oftast är ganska knapert. Finns ju alltid hål att fylla lixom 😉 Men när vi väl kommer iväg är det så himla underbart. Jag slipper se tvätthögen, slipper diska, slippa ta hand om ett hem för några dagar och kan bara vara 100% närvarande med det finaste jag har.

Tänkte på det ikväll när vi låg och såg på en film tillsammans. Vad mer kan jag önska en dessa två? Jo en man att dela det med såklart. Men vad är han egentligen värd när dessa varelser fyller mitt hjärta dagligen? <3

Kan ständigt känna dåligt samvete gentemot barnen. Inte för att jag är en dålig mamma, för det är jag inte. Är det något jag känner att jag är bra på så är det att vara mamma.. Det är tiden. Tiden som ensam förälder kan göra mig så ledsen och frustrerad. Tiden ska räcka till att laga mat, tvätta, plocka undan, diska, vara med barnen, natta barnen och det på några få timmar på en kväll efter jobbet? Önskar jag hade någon att hjälpas åt med. Någon som lagar middag medans jag är ute en stund med barnen, som tar tvätten så jag kan läsa 3 godnatt sagor istället för 1, om det ens blir någon!

Ellahs kompisar cyklar allihopa utan stödhjul men inte hon. Inte för att hon inte kan, för det tror jag hon kan. Utan för att jag, jag som mamma har inte hunnit få tillräckligt med tid för att öva med henne En sån liten grej kan få mig att må så dåligt. Jag vill kunna ge allt och lite till för barnen. Det ska alltid handla om val som ensam förälder. Väljer vi efter jobb och dagis att stanna ute och cykla och leka i parken för en stund blir det ingen lagad mat till middag utan då får det bli smörgås och yoghurt. För tiden jag skulle lägga på middag läggs på barnen. Väljer jag att laga middag till barnen, vilket jag tycker dom ska ha så finns ingen tid för att cykla eller leka!. Förstår ni vart jag vill komma? Sådana saker kan slita mig isär. 

Men så ikväll, när jag har båda barnen på varsin arm så funderar jag på om dom känner att dom saknar nått, ? Att dom missar något genom att ensam växa upp med mig….?

Hinner bara tänka tanken och känna en smula ledsamhet över hur allt i livet kan vara så långt ifrån det man önskat sig så vänder sig Ellah mot mig, kramar om mig och säger : Mamma, vet du att du är världens bästa mamma.?

Hon fick mig att förstå. Hon saknar inget. Hon har allt hon behöver, min trygga famn och min enorma kärlek <3

Godnatt och sov gott vännen <3

Ska lägga allt jobbigt åt sidan, kramas och andas kärlek ifrån mina barn <3