Smillas dräkt är slut, men HÄR (klick) finns en liknande från Lindex.
Äntligen tillbaka hos er igen, bloggvänner.
Den här veckan är minst sagt turbulent, Smilla har kommit in ni en fas där hon vägrar släppa taget om mig, därmed min frånvaro här. Det har varit tårfyllda avsked vid dagis, ont i magen både morgon och kväll, och ledset även vid hämtningar. All min tid har gått åt till att trösta, leka, pussas och kramas och bara vara ”vi”, resten har fått vänta, helt enkelt. Jag var även med på dagis under förmiddagen igår, och även på morgonen idag, det har inte blivit bättre av det, men jag ville ändå mötas i en kompromiss, även om det är själva lämningstillfället som blir jobbigt för henne.
Mycket är nytt nu, efter en väldigt lång sommar tillsammans börjar jag jobba igen, och hon är tillbaka på sin avdelningen men utan sina bästisar som börjat skolan. Smilla är ett januaribarn född -13, och halkar alltid efter lite med sina vänner mellan avdelningar, och nu mellan förskola-skola. Hon har alltid hittat sina närmsta vänner födda -12, och de andra på förskolan är lite senare födda -13, det kan skilja en hel del på åldern märker jag, speciellt när det kommer till att hitta leken tillsammans, det har hon bäst gjort med något äldre barn. Det gör verkligen SÅ ont i mammahjärtat att se henne så uppgiven, och ledsen, hur hon försöker hålla tillbaka gråten, får ont i magen och smyger iväg på toaletten och gråter, hennes handflator blir kallsvettiga när hon krampaktigt håller sin lilla hand i min.
Hon är, som hon alltid varit, så otroligt duktig på att försöka berätta, kommunicera, även om hon inte kan sätta ord på exakt vad hon känner försöker vi ändå prata om det. ”Jag blir mer ledsen när vi pratar om det här, mamma” brukar hon säga, eller som imorse sa hon ”Jag vet inte om jag vill att du stannar, då blir jag bara ännu mer ledsen när du går sen”.
Igår var en väldigt utmanande dag för Smilla, då det både var förskola, TBE vaccin och första gången på gymnastiken – pappan var borta på jobbet så jag fick köra hela racet ensam. La mig med huvudvärk igår kväll och med noll energi efter en hel dag med gråt, efter en morgon som startar runt 7 för att somna på kvällen vid 21 – då är man väldigt trött som mamma, särskilt när allting börjar om morgon efter.
Jag hoppas verkligen att det går över snart, och att hon kommer in och hittar sin plats i den nya gruppen på dagis, är det någon av er som haft dessa faser med sina 5-6åringar? Håller tummarna för att hon kommer hitta nya jämnåriga bästisar när hon börjar förskoleklass nästa höst, nu är dem bara 3 st som är jämngamla, resten är mycket yngre.
Kram M
