Tandlakarvillan

Ovanför mitt köksbord dinglar i denna stund den här skönheten – jag ska såklart köpa glödlampor, men i min iver var jag tvungen att – i sann blogganda – slänga mig raklång på golvet med mitt närbildsobjektiv i högsta hugg och fota – Sally (katten) satt med sitt duniga lilla huvud på sne och undrade vad jag höll på med.

Ni har ju fått vara med på min plan, litegrann sådär, i början var jag ju väldigt hemlig med både kök, väggfärg, golvval, bänksskiva – just för att jag inte velat ha någon input överhuvudtaget från någon. Våra val var våra val, och ingen annans. Det har gjort att köket känns sådär helrätt, och faktiskt det enda rummet i huset som känns som ”jag”.

Därefter har jag vävt in er läsare mer i vilken stil på möbler och detaljer som köket ska få, och så har det fått växa fram. Ni har verkligen fått ta del av ett tomt skal utan varesig golv eller väggar, till halvmålade lister och fönster som saknas foder till att plocka in möbler och lampor i lagom takt. Vissa har ifrågasatt varför det tar sån tid att bli färdiga, jag förstår det, även om det inte alltid varit så snälla kommentarer utan mer spydiga och ifrågasättande på ett lite oskönt sätt.. men det har ju verkligen ingen med att göra, ha ha, jag känner ingen skyldighet att jag ska redovisa hur, var, varför osv, det känns så o-relevant på något sätt, att behöva ursäkta sig inför någon annan, det här är ju vårt hem och vi tar det i vår takt, av olika anledningar, jag tycker det bara blir trist att på varje bild skriva ”åh här ska det göras det här.. det här saknas osv”, ni ser väl det, de flesta av er, och förstår ändå. Istället får den som vill, hänga med på resan – jag hoppas att ni har gillat den.

<3

Nu är det inte mycket kvar, utan mestadels det roliga med att inreda färdigt, jag inväntar kompisen till Tage som ni ser ovan, till den andra takrosetten, och det blir exakt som jag vill ha det, och bättre än vad jag trott.

Här kan ni läsa mer om köksrenoveringen, och HÄR ser ni vilka planer jag hade och vilka inköp jag ville göra, jag har hållit mig till planen, inte sant? Ikväll kommer spegeln upp.

Jag har lärt mig massor under den här tiden, bland annat att jag aldrig kommer renovera ett kök igen (skratt) det är verkligen inget skämt, det kommer aldrig att ske. Jag och mannen har inte varit oense om ett enda val vi har gjort, vi har inte bråkat om köket överhuvudtaget, inte ens när jag stod i prången på 1/2 kvm och lagade mat i ett halvår, eller när vi levde i kartonger och stängde av halva huset. Han har varit helt amazing som stått och skyfflat sågspån som rasade från innertaket, rivit väggar och verkligen gjort allt skitgöra, du är bäst hjärtat! Jag är så målfokuserad så jag har levt i en bubbla av det färdiga resultatet, medan andra undrade hur vi överlevt, har jag drömt mig bort bland belysning och knoppar, vilken kran som blir bäst och om jag någonsin skulle kunna välja en bänkskiva som INTE var marmor.

Svaret var nej.

Och vi överlevde.

Och köket är sådär som jag drömt om.

Ganska enkelt, lite lyxigt men ändå.. halvgalet. Väldigt vi.

Och Tage hänger som kronan på verket, pricken över i:et, the cherry on the top.

Lycka.

Ha en magisk kväll,

Kram M