mugg från BVN DESIGN
Ny vecka, ny månad och nytt år. Halva Januari har snart gått, och jag känner lite lätt stress redan. Jag funderar mycket på vad som kommer bli nästa steg för mig, hur jag vill att livet ska se ut framåt och vart mitt företag är påväg.
Att vara driven, har även sina baksidor, åh det är så många. Så många ggr i mitt liv jag har önskat att jag kunde lobotomera mig, vara nöjd, fall into line, förstår ni? Jag har alltid, alltid, haft en inre röst som velat ha lite mer, klättra lite högre, tänja på gränser, se vad som finns bakom det där hörnet.. Kastat mig in i nya ut,maningar utan någon vidare eftertanke, triggas av utmaningar, spränga alla mina comfortzones.
Jag har gjort ganska mycket sen jag började jobba, jag har provat på det mesta som jag tyckt vara kul, det jag har inte har kunnat har jag googlat, läst, youtubat och snackat mig till (ha ha, på riktigt)
Ju äldre jag blir, desto mer återgår jag till de planer jag haft sen jag var mycket ung (14 år för att vara exakt), jag har alltid haft en dröm, en långsiktig plan som ”det här vill jag göra för ALL framtid”, sen har det blivit väldigt mycket annat som cirkulerat kring just det ämnet. När man lever i ett förhållande, med en annan egenföretagare som min man, behöver man harmonisera för att lyckas hålla familj, hus och företag vid liv, medan den ena satsar får den andra hålla sig på fast mark under tiden, inga ödesdigra beslut eller större utsvävningar. Det är svårt, vissa dagar nästintill, omöjligt att leva i min hjärna.
Jag vet att man ska leva här och nu, det är min akilleshäl. Jag vill gärna rusa på, vara vid mål och hoppa över ”vägen dit”, jag har bestämt mig för att se över det här året nu, att sätta mer tydliga mål och inte bara ”glida med”, jag mår bättre av det, men jag har också bestämt att jag måste ta tiden för återhämtning utan att ständigt vara on call. För att ha den tiden, behöver man styra undan annat – det är svårt, att bestämma att ”nu ska jag lägga den här tiden på att andas, träna, läsa en bok” etc tycker jag, sen jag blev egen vill jag ständig prestera.
När jag var 20 – hade jag bestämt att jag skulle starta företag som 26-åring, och vara etablerad vid 30, jag startade mitt företag som 29 åring, och i år fyller jag 33. Nu behöver jag fundera på en ny 10-års plan, med korta delmål, jag vet hur jag vill att mitt liv ska se ut som 10 år, men jag har inte bestämt min väg dit, men livet är för kort för att inte planera, och genomföra sina drömmar, eller hur? Varför vänta?
Har ni några mål, eller är ni precis där ni vill vara i livet? Med familj, arbete och den typen av liv som ni velat ha? Kanske en svår fråga, men det kan vara värt att fundera på. Jag fick barn tidigare än vad jag trodde, jag var 26 – då förstår ni varför min företagside fallerade vid den åldern, men det härliga vuxenlivet det börjar efter 30 – eller hur?
Det var lite tankar det, en sedvanlig januarimåndag!
Kram M
