Godmorgon sötnosar,
Har ni sovit gott?
Regnet öser ner utanför här hemma, och jag har turen att kunna jobba hemifrån just idag! Det finns faktiskt ingenting värre än när man har en styling en sån här dag, tänk er att det är lite som en ”vanlig” flytt, fast i ösregn! Ja, det är mindre trevligt, ha ha! Den här hösten har jag dock inte haft samma tid att genomföra lika många stylingar pga skyltning och andra uppdrag, jag har även privatkunder som behöver hjälp med sina bostäder och dem försöker jag alltid prioritera. Från förra våren och fram till i somras gjorde jag även stylingar åt Helena (Drömhushelena) som konsult – hon samarbetar med Fastighetsbyrån, de uppdragen har jag sagt fått säga ifrån nu då jag inte hinner med, men jag och Helena träffas med jämna mellanrum, vi är ganska lika hon och jag, och samtidigt olika, hursom kommer vi bra överens och har väldigt kul när vi ses, vi pratar lika mycket och timmarna kan verkligen rulla iväg. Det är superhärligt med ”vänner/kollegor” som är i samma bransch, man behöver en ventil när man är egen, helt klart.
Det var lite om mitt jobb som jag vet att ni är många som undrat över och frågar om titt som tätt
🙂
Så här sitter jag nu vid köksbordet med morgonkaffen och läser mitt allra första skrivna reportage i tidningen Leva&bo, det här är faktiskt en liten dröm jag har haft, att skriva reportage. Jag har alltid älskat att uttrycka mig i text, och på sociala medier svävar jag ut ibland, men oftast försöker jag hålla tillbaka mig annars kan det bli ett jädra dravel hela tiden, jag kan ju verkligen skena iväg i argumentationer och analyser om ditten och datten.
Här är iallafall resultatet, jag har skrivit texten till reportaget hemma hos Anna och Björn, som är stylad och fotat av Emma Olai och Cecilia Möller.
Så nu får ni springa och köpa Leva & Bo nr 40, ni kan köpa den fram till imorgon, och berätta vad ni tyckte om texten.
Ha en fin dag mina vänner,
Lite senare tänkte jag lyfta ett ämne som vi alla längtar efter… vi ses senare.
Kram /M
Ha ha! Ja visst är det så!
Ha ha! Ja visst är det så!
haha den rubriken alltså ”pulsen ökar…” känner igen det så väl. Paniken att missa nåt, att nån annan norpar nåt före mig samtidigt som man är så upprymd över potentiella fynd ?
haha den rubriken alltså ”pulsen ökar…” känner igen det så väl. Paniken att missa nåt, att nån annan norpar nåt före mig samtidigt som man är så upprymd över potentiella fynd ?