Hej mina vänner,
Idag ska jag göra något lite mer ovanligt, något jag inte brukar, och det är att dela ett riktigt drömhem med er. Såklart delar jag de drömmar som jag själv stylar, men det här är TYVÄRR inte något jag själv fått sätta klorna i (Snälla, ring mig när ni har ett sånt här objekt på G så jag får ge det lite kärlek)
Jag har, sen så länge jag kan minnas, haft en onormalt stark dragning till gamla hus, redan när jag var liten önskade jag att jag fick bo i olika hus på Lustigkulla (I Hallstahammar, där jag kommer ifrån. Nu pratar vi lågstadieålder) det kan jämföras med Lustigkulla i Västerås, rent husmässigt, när jag var tonåring upptäckte jag området runt Djäkneberget och Stallhagen, och efter mitt första besök i trappuppgången (ovan) som 20-åring var jag fast, det här är mitt favorithus alla kategorier, i Västerås. När jag klev innanför dörrarna till lägenheten hos min kompis mamma, trodde jag att jag kommit till (hus)himlen, jag har nog aldrig blivit så tagen av en lägenhet. Det var inte just den här lägenheten, men en av dem i samma hus.
När jag ser det här, så gör mitt hjärta volter. Förstår ni hur jag vill gå loss här? Ser mig själv flanera från rum till rum, stryker med fingrarna längs väggarna, gör planer, väljer färger, hör bilarna utanför, slår upp ett fönster, blickar upp mot Djäkneberget, hör barnröster från förskolan nedanför, drar in den krispiga stadsluften. Ah, älskar det!
Är det inte det vackraste ni sett?
Vi bodde ett stenkast härifrån innan vi köpte vårt hus och lämnade stan, jag älskade att promenera Kristinagatan ner mot jobbet på morgonen, se staden vakna, höra barnen ta sig mot förskolor och skolor, bussarna passera, människor påväg. Passera förbi alla gamla, bevarade hus, slänga ett oskyldigt öga mot fönstren och fundera på vilka som bodde därinne.
Ja, nog älskade jag att bo i stan, det kan jag sakna, även om fördelar med barn väger upp när man bor i lugnet, i Villa, utanför stan. Men någongång, när kidsen tröttnat, längtar efter lite puls (den lilla puls som man får i vår fina stad) då flyttar vi. Då ska vi klappra omkring med klackar på den mörkbetsade fiskbensparketten under våra tjejmiddagar, vi ska ta ett jämfotahopp till närmsta café, eller sitta på den lilla balkongen och titta när majtåget passerar vårt hus, med varsitt glas bubbel i handen. Någongång mina vänner, ska jag bo i det här huset, när tiden är rätt. (Och något är till salu, för det händer inte allt för ofta)
Här hittar ni alla bilder.
Nu ska jag vakna ur min lilla dagdröm och bege mig ut på lunch.
Kram /M
Det är min dröm också….
Det är min dröm också….