Tandlakarvillan

Vi är påväg till mitt älskade Dalarna, där min släkt delar hus. Det är min farfars barndomshem, vi kallar det stugan men det räknas nog mer som ett hus.

Jag tyckte det var roligare medan farfar levde att åka dit, nu blir saknaden så påtaglig, hans närvaro om ni förstår, å andra sidan kan man ha honom nära, alla minnen, hans värme och roliga kommentarer sitter i väggarna däruppe, jag skulle göra vad som helst för att höra hans skratt igen. Däremot ska vi träffa min krutkärring till farmor, hon är spänstig som en pilbåge trots sina 80 år, tränar yoga tre gånger i veckan och går på gym, är med och fixar med andra saker för att ta hand om ”äldre”, när hon var upp och skulle sopa ner snön från stugtaket fick jag ryta i på skarpen och fick till svar ”Ja, men det är väl ingen konst det, lilla Mimmie”. Sen brukar hon baka allas favoritkakor till vi kommer, och alla har ju olika, så hon får ligga i.

Jag har en plan inbokad, som alltid, och det är att besöka den mysigaste loppisen som finns.
Förra årets besök kan ni läsa om här – ska bli kul att se hur årets upplaga av butiken ser ut. Lovar att jag ska fota mer för det vill ni väl se?

Så, nu är vi då påväg, med en bil full med packning och tre kids – vi har lånat med Melvins kompis, ibland blir det lugnare ju fler dem är. Så två snart 13 åringar, 1 obstinat fyraåring, en galen 2 1/2 åring och en knubbig 9 månaders. Kommer gå fint det här! 

Ha en mysig dag!
Kram /M