Äntligen lite bilder från Dalarna – bättre sent än aldrig, inte sant?
Jag har ju min släkt i Dalarna, både min farmor (och farfar när han levde) och mina sysslingar bor här, och vi har sen barnsben åkt upp ett par ggr om året. Det är egentligen det enda stället där jag kan andas djuuuupa andetag på, och har alltid varit. Allting är väldigt lugnt och fridfullt här, vi har ett hus häruppe, vi i släkten, som drivs av min krutgumma till farmor. Hon som är spänstigare än en åttaring – startar sin dag med yoga, tar långa skogsrundor varje morgon, tränar på gym ett par gånger i veckan och åker längd ner på byn på vintern. Sa jag att hon närmar sig 80?
Vi passerar alltid ett fantastiskt hus påväg mot vårt, ett hus som jag drömt om att få sätta tänderna i sen jag var barn. Ett ljuvligt villa villerkulla, halvt förfallet men ändå, charmigt som tusan. Det är en gammal Lanthandel och är ett otroligt spännande hus. För ett par år sen blev det sålt och dem som tog över har öppnat – H U R R A – en loppis/inredningsbutik på bottenvåningen. Nu kan man alltså få ta del av den här härliga miljön samtidigt som man shoppar, rotar gammalt skrot (FYND) i uthusen och fikar på cafet på baksidan, ja men ni hör ju.. Man orkar inte vad mysigt det är. Jag försöker alltid planera in mina besök när dem har öppet och nu när vi var på tjejtripp för någon vecka sen passade jag på att fota så ni får ta del av allt det fina.
Redo ?
Fasaden är ju högst modern för tillfället får man ju ändå säga
Verandan, och stuprör i zink, snyggt!
Veranda och balkong to die for.
Redo att se insidan?
Välkommen in till sakletarens våta dröm, ha ha. Originalhyllorna från Lanthandeln är kvar, det är bara så vackert.
I ett av de fyra rummen, fullspäckat med prylar och fynd – gammalt som nytt
Lägg märke till tapeterna, hur fina?
Sen var det ju det här med att ta in en treåring i ett loppisparadis..
I ett av uthusen hittar Smilla till sin stora lycka en gammal sopborste hon genast måste testa
Jodå, där inne står hon, Kajsa Kavat, och sopar. Och kön ringlar sig runt bordet och dem får snällt vänta på att lilla prussiluskan ska städa färdigt (kolla benarbetet på den där damen, ha ha ha)
”Vad står det mamma?” (Kom ner därifrån gumman ropar jag)
Nix.
Efter att hon lekt jaga uppe på den privata verandan var det dags att samla lite stenar innan vi begav oss hemåt igen.
Så kul att få visa er mitt lilla smultronställe, åker ni till dalarna rekommenderar jag att åka förbi Orsa, någon mil ovanför Mora.
Hoppas ni har en fin dag!
Kram /M
